Efter Houdinis lilla flykt så fixades flyktvägarna.

Så här rymde den lille, länk

Så här fixade mannen så den lille får vara kvar i kattgården.

Även regntunnan säkrades med lite mer nät åt vänster och se… länk

I början på sommaren hade min man och jag en kommunikationsmiss. Han öppnade kattgården för att få ut skräp och sedan gick han in i garaget för att hämta något, under tiden öppnade jag hos katterna så de skulle få komma ut i kattgården. För hur kunde de vara instängda när det var en sådan fin dag? Sedan gick jag in i köket och pysslade. När mannen kom tillbaka upptäckte han att de instängda katterna mirakulöst tagit sig ut…

Han ropade på mig och vi svor båda två över att vi inte hade pejlutrustningen på kissarna by default så att säga. Vi hade slappat till oss då katterna inte lyckats rymma från kattgården och att de alltid ska ha halsband på sig kändes onödigt och lite synd om dem. De hade denna gång inte hunnit så långt som tur var. Hamilton blev utsopad från grannens tomt och Panthis stod och vrålade i vår lilla skog, totalt oförmögen att komma på vad han skulle göra med sin frihet.

Igår var det dags igen. Vi ägnade oss åt annat och Pantheon var urtrött på att vara instängd i kattgården. Han protesterade högljutt, men som sagt hans tjänare var upptagna med annat, så han ignorerades.

Efter ett tag blev det tyst. Mannen var den som även denna gång upptäckte att något inte stämde. Tystnaden var kompakt över kattgården och Hamilton satt och tittade lite förvirrat hit och dit.

”Pantheon är borta!” sa min man och jakten påbörjades igen. För hur bra utrustning vi än har så nog sjutton är den borta när vi behöver den som mest. Jag drog ner mot skogen där vi hittade dem sist och mannen for iväg åt annat håll. Jag hann inte så långt innan mannen ringde och meddelade att ”Houdini är funnen, kom till framsidan!”

Jag tog det långa benet uppför en rejäl backe och befann mig inom trädgårdens ramar och när jag tittade fram runt hörnet på framsidan såg jag bara en stege och ett par ben högst upp på stegen. Mannen… och Pantheon som hängde som en liten trasa på hans axlar och jag rusade fram för att fånga in honom (inte mannen, utan Pantheon) innan han verkligen rymde. Pantheon skrek i högan sky och jag grep honom hårt och for in i garaget och in i huset. Där var det säkert och den lille hade slappnat av när mattes hårda grepp plötsligt känts igen. Kattgården stängdes och Pantheon fick vara inlåst med övriga kattpojkar i kattrummet medan matte undersökte hur sjutton den lille krabaten burit sig åt för att komma upp på taket. När mannen kom enades vi om regntunnan. Ett hopp från den och upp på catio-taket. Det finns ett litet skydd, men är man tillräckligt skicklig och desperat så kan man nog komma förbi nätet.

Ordningen är igen återställd och vi har avvärjt ännu en liten kattkris som av någon anledning är så vanliga i vårt hem. Puh!

Igår kväll hade vi lite månpanik. Jo, ”månpanik” borde vara ett ord när det finns ord som månförmörkelse och blodmåne för inte vill man väl missa det? Mannen och jag satt och spelade kort och väntade på månen. Det tog oss ett tag att ens se den mörka månen, men när vi fått syn på den så blev den egentligen inte intressant förrän solen fick lite grepp om den igen och en liten del syntes. Åh så fin den var. Så ovanlig. (haha, dock inget som MIN kamera lyckades förmedla). Tur att man har vänner på Facebook som tog betydligt finare bilder.

Mannen rusade ner till nya marken som är mörk för att se månen bättre och kanske få en fin bild på den (med sin kamera, dessa bilder får jag skämmas för ensam). På väg upp passerade han hastigt kattgården där två bengaler satt och drömde sig bort genom att titta ut i mörkret mot månen.

Mannen dök upp så plötsligt framför bröderna så de blev totalt vettskrämda. Hamilton måste i mörkret ha gjort en helomvändning och bara sprungit i panik för jag som satt på framsidan hörde plötsligt som ett väldigt plaskljud och kom ihåg varningen om älgar som nu i brist på vatten for in i folks trädgårdar för att komma åt deras dammar! En älg, tänkte jag förvirrat! Detta var min första misstanke… kanske inte så troligt om jag hade fått tänka till lite. Innan jag helt hann formulera en plan för hur vi skulle få upp den ur dammen så hördes kattskrik. Det fick det att krama åt i hjärttrakten. Jag hörde mannen låta orolig över Hamilton och funderade kort på om han hade hamnat under älgen. Panik. Jag for in och ut till kattgården där möttes jag av en gråtande Hamilton, ingen älg, puh! Hamilton kan jama så det låter som att han gråter. Han kom springande emot mig. Puh! Han kan röra på sig! Så otroligt liten och ynklig och ledsen. Jag fångade in honom och höll honom i famnen för att lugna honom. Han jamade ynkligt hela tiden när jag tröstande talade med honom och mitt hjärta lugnade sig sakta när jag kände att han levde och att det inte var någon älg någonstans. Det visade sig att det plask jag hört måste ha kommit av att Hamilton störtade in i vattentunnan kanske eller också hörde jag fel. Mannen och jag tittade på honom och såg att han måste ha sprungit in med nosen i den inre kattgården för hans lilla nos var helt sönderskavd. Lille pluttkatt <3. Tog EN bild där man faktiskt ser hur totalt ledsen han är.

Hamilton sov ensam hos oss på natten och vid tre – fyra tiden ville han ut till Pantheon och Pollux igen som sover i kattrummet och kattgården. Det är ju lite roligare där än inne hos oss vanligtvis, men ibland behöver man bli ompysslad och få höra hur synd det är om en.

 

Idag är han som vanligt som tur är. Ordningen är återställd och förhoppningsvis har vi inga flera månäventyr på ett tag framöver.

 

Jag är en liten stenbumling matte, kör mig till rabatten och dumpa mig där tack!

Pantheon Prick, hoppa av så jag kan lasta med riktig sten.

Riktig sten? Levande sten? Hehe, kan du inte döpa om mig så kvalificerar ju jag. Sir Sten? Nehej… Ok, jag förstår… totalt utan humor… jag hoppar väl ur då om det låter så. Du skulle nog ägna dig åt en lurvig katt istället för all den där tråkiga stenen matte, dess tråkighet smittar av sig på dig tycker jag nog. Ja, ja, titta inte på mig så där, jag är borta…

När det finns så trevliga katter i närheten så föredrar hon ändå att umgås med den där trista stenen. Fattar inte… dammiga är de också, stendamm överallt.

 

Du kan komma hit Pantheon om du vill att något ger dig lite fart, jag är i gungan.

Nehej, ja men då så, jag kan nog få fart på den här utan att du hoppar upp, eller inte kanske…men vem bryr sig, inte jag för jag har semester, snark…

Helt dammig i halsen, undrar om man kan få in nått från köket…

Bartender! kan jag få en saftig RÅTTA?

PANTHEON!!!

Rackarns vilket humör hon är på idag då… tillbaka till stendammet då… en liten tupplur kanske… hm… tur att det är semester.

Ja, i stort sett kan jag nog säga att vi alla här har semester och väljer att spendera det lite olika ;), T o m grodorna har semester. 🙂 Bjuder på grodan Blinkie som satt och småsov i dammen tidigare idag. Bara att klicka på länken. 🙂 Det är en förkortad version som tål att ses. :D.

Grodan Blinkie

 

 

Bra. Här drälls det inget och vilken tur att man heter Pantheon…

Idag när vi kom hem efter skogstur och gick i trädgården hoppade våra grodor oroligt runt överallt i trädgården. Katterna blev gladaoch jagade. Vanligtvis ligger de i dammen (grodorna, inte katterna) så detta var nytt. Matte och husse blandade sig in i jakten och försökte få tillbaka grodorna i dammen. Hamme jagade in en bakom vår vattetunna och då plötsligt när vi skulle fösa ner den också i säkerheten i dammen såg vi den, orm!

Här prioriterades raskt grodorna ner en nivå och sprattlande motvilliga lurviga jägare bars in i säkerhet.

Gummistövlar åkte fram och ormen identifierades som snok. Puh! Mannen bar ut den från kattgården och skrämde iväg den över en åker. Hoppas den håller sig borta. Läskiga är de oavsett. Vi förstod nu också att den varit i dammen och jagat grodor. Nu är lugnet tillbaka. Det blir gummistövlar ett tag i trädgården nu och en lyhördhet när grodorna är på land. Man lär sig tolka naturen hela tiden.

Idag fyller bröderna 6 år! Det är 46 människoår.

Pixie och Pollux har fyllt 13, vilket motsvarar 71 människoår!

Man talar inte om en dams ålder…

Äh det där är bara en siffra…

Siffror att fira, katter! Stort Grattis till er alla. Så glad att ni är en del av min familj 💕🤗

Tacksam matte till fyra underbara kissar.

Tråkigt att ligga och vila själv!

Du är väl inte själv! Jag är ju precis bakom.

Du får sova bredvid mig brorsan, kom hit!

Ja men nu börjar det likna något. Mys i solen med brorsan. Härligt… men…

Är du inte lite varm Hamme? Har du feber?

Tror jag inte…Zzzzz

hahaha, ”feber!” han absorberar väl solsken förstås, alla kan ju inte ligga och njuta av solen som jag. Härligt att vara vit…

”Absor…sabsor… ” Vad sa han nu då… Saboterar Hamme värmen? Ligg still Hamme och sluta sabotera.

Absorbera – dra till sig betyder det Panthis. Han drar åt sig värmen alltså från solen!

Aha… ja, han har en poäng! Hamme är nog bara lite solvarm. Jag lägger tassen här och saboterar lite från honom så blir det nog bra. Ja då, det här blev ju riktigt bra!

Fantastiskt där ligger de som två värmedynor och drar åt sig både varandras värme och solens. Jag tror det är dags att hitta lite skugga och en kall skål med vatten kanske, eller varför inte avsluta dagen med en sval groda. Ja, inte att äta förstås utan bara titta på för att svalka ner sig lite… 

Härliga små gynnare som vet precis i vilket element man ska vara en het dag. 🙂

 

 

Hej på er tvåbeningar!

Matte har lovat den här bloggen till mig., den vackraste katten enligt Pantheon. Det var lite oväntat, men han har sina goda sidor den där prickisen, finns väl nått enfärgat och sympatiskt någonstans hos honom också.

Jag menade mig Pollux. JAG är den vackraste katten… den snällaste katten, den absolut bästa katten faktiskt!

Egokatten alltså. Tjusig presentation där Pantheon, men tillbaka till mig, den vackraste katten.  ”Några rader” sa matte att jag fick, typiskt att jag släppte in Pantheon han snodde en hel drös rader för mig och jag måste offra någon liten rad till Pixie och meddela alla oroliga att hon mår prima…. och med det sagt så går vi över till väsentligheterna!

… Ja, jag mår riktigt bra nu igen, lite stel ibland när jag reser mig upp, men snart får jag nog börja med metacam-medicinen igen och då kommer jag skutta runt som en kattunge igen. Vänta bara.!

Usch, vad är det som händer? Flera rader som bara försvann och på vad? ”Kattunge”, mja… jag undrar jag. Nåja, jag tänkte prata om mig! En gång i tiden kallade matte mig ”trädgårdskatten” och nu när hon börjar pyssla och fixa i vår kattgård är jag där igen. Alltid vid hennes sida, tittande på alla blommor och djur. Vi är som en liten enhet. Idag upptäckte vi att dammen inte bara har grodor och salamandrar. Den fungerar också som en liten badstrand för bin. Titta här.

De flyger i skytteltrafik och landar och dricker och så iväg igen. Vi har också jobbat på att plantera lite mer käk till dem för matte gillar bin. Idag planterade vi massor med solhattar. De såg lite dåliga ut så vi får väl se om det blir något av dem sa matte, men jag tänker att blir de små kanske bina kan använda dem…

 

Bin? Svamlar du bort din blogg med bin?

Passar på och visar en groda också samtidigt som jag också ignorerar allt fläckigt.

Hahaha, den var bestämt lite fläckig! Jag såg det! Innebär det att du ignorerar den också Pollux?

”och den vite fortsätter ignorera… allt som heter Pantheon denna gång!” Grodan får jag tala tyst om  för Hamilton älskar grodor och får han syn på den så måste den dyka ner i dammen. Men visst var den fin?

Groda? Vad är nu detta, gömmer man grodor för mig nu också. Vad är det här för kattgäng egentligen? Schyssta klubben! Var är den? Kom igen jag vill bara titta när den hoppar den hoppar så roligt! Pollux?

Oj, man är omgiven av katter som ska ignoreras. Men jag tycker ändå jag lyckades skapligt. Ja, ja det finns mera att visa, men det får jag ta någon annan gång. Mina rader är nämligen slut…