Idag fyller bröderna 6 år! Det är 46 människoår.
Pixie och Pollux har fyllt 13, vilket motsvarar 71 människoår!
Man talar inte om en dams ålder…
Äh det där är bara en siffra…
Siffror att fira, katter! Stort Grattis till er alla. Så glad att ni är en del av min familj 💕🤗
Tacksam matte till fyra underbara kissar.
Tråkigt att ligga och vila själv!
Du är väl inte själv! Jag är ju precis bakom.
Du får sova bredvid mig brorsan, kom hit!
Ja men nu börjar det likna något. Mys i solen med brorsan. Härligt… men…
Är du inte lite varm Hamme? Har du feber?
Tror jag inte…Zzzzz
hahaha, ”feber!” han absorberar väl solsken förstås, alla kan ju inte ligga och njuta av solen som jag. Härligt att vara vit…
”Absor…sabsor… ” Vad sa han nu då… Saboterar Hamme värmen? Ligg still Hamme och sluta sabotera.
Absorbera – dra till sig betyder det Panthis. Han drar åt sig värmen alltså från solen!
Aha… ja, han har en poäng! Hamme är nog bara lite solvarm. Jag lägger tassen här och saboterar lite från honom så blir det nog bra. Ja då, det här blev ju riktigt bra!
Fantastiskt där ligger de som två värmedynor och drar åt sig både varandras värme och solens. Jag tror det är dags att hitta lite skugga och en kall skål med vatten kanske, eller varför inte avsluta dagen med en sval groda. Ja, inte att äta förstås utan bara titta på för att svalka ner sig lite… 
Härliga små gynnare som vet precis i vilket element man ska vara en het dag. 🙂
Hej på er tvåbeningar!
Matte har lovat den här bloggen till mig., den vackraste katten enligt Pantheon. Det var lite oväntat, men han har sina goda sidor den där prickisen, finns väl nått enfärgat och sympatiskt någonstans hos honom också.
Jag menade mig Pollux. JAG är den vackraste katten… den snällaste katten, den absolut bästa katten faktiskt!
Egokatten alltså. Tjusig presentation där Pantheon, men tillbaka till mig, den vackraste katten. ”Några rader” sa matte att jag fick, typiskt att jag släppte in Pantheon han snodde en hel drös rader för mig och jag måste offra någon liten rad till Pixie och meddela alla oroliga att hon mår prima…. och med det sagt så går vi över till väsentligheterna!
… Ja, jag mår riktigt bra nu igen, lite stel ibland när jag reser mig upp, men snart får jag nog börja med metacam-medicinen igen och då kommer jag skutta runt som en kattunge igen. Vänta bara.!
Usch, vad är det som händer? Flera rader som bara försvann och på vad? ”Kattunge”, mja… jag undrar jag. Nåja, jag tänkte prata om mig! En gång i tiden kallade matte mig ”trädgårdskatten” och nu när hon börjar pyssla och fixa i vår kattgård är jag där igen. Alltid vid hennes sida, tittande på alla blommor och djur. Vi är som en liten enhet. Idag upptäckte vi att dammen inte bara har grodor och salamandrar. Den fungerar också som en liten badstrand för bin. Titta här.
De flyger i skytteltrafik och landar och dricker och så iväg igen. Vi har också jobbat på att plantera lite mer käk till dem för matte gillar bin. Idag planterade vi massor med solhattar. De såg lite dåliga ut så vi får väl se om det blir något av dem sa matte, men jag tänker att blir de små kanske bina kan använda dem…
Bin? Svamlar du bort din blogg med bin?
Passar på och visar en groda också samtidigt som jag också ignorerar allt fläckigt.
Hahaha, den var bestämt lite fläckig! Jag såg det! Innebär det att du ignorerar den också Pollux?
”och den vite fortsätter ignorera… allt som heter Pantheon denna gång!” Grodan får jag tala tyst om för Hamilton älskar grodor och får han syn på den så måste den dyka ner i dammen. Men visst var den fin?
Groda? Vad är nu detta, gömmer man grodor för mig nu också. Vad är det här för kattgäng egentligen? Schyssta klubben! Var är den? Kom igen jag vill bara titta när den hoppar den hoppar så roligt! Pollux?
Oj, man är omgiven av katter som ska ignoreras. Men jag tycker ändå jag lyckades skapligt. Ja, ja det finns mera att visa, men det får jag ta någon annan gång. Mina rader är nämligen slut…
”Om tre veckor ska ni beställa ett återbesök!” orden fanns inom mig och i början på veckan tog jag tag i det och beställde, efter lite konsultation med mannen, tid på den absolut närmaste veterinärskliniken från huset så Pixie inte skulle behöva åka bil så långt. En vecka kvar. Sedan för två dagar sedan började Pixie spy igen. Nämen… rackarns. Det var annorlunda denna gång och trots att hon spydde mer än vi skulle önska var det aldrig någon fara för hennes liv. Men, vi ringde och rådfrågade och det blev skonkost i ett dygn och fortiflora, men trots det fortsatte Pixie att kräkas. Vi fick ägna den lediga dagen på jourkliniken i Valla, Linköping och där beslutade man till sist att Pixie skulle byta medicin. Men det var först efter att hon gått igenom diverse blodprovstagningar.
Hon såg glädjande nog ut att svarat bra på medicinen så vi gör ett försök till med ny medicin. Pixie spyr lite fortfarande, men det tar några dagar innan den gamla medicinen går ur kroppen så vi har hopp ännu.
Ja, mycket fokus på tjejen. Det hon har är giftstruma och den goda nyheten är att det går att bota. Något som vi ska satsa på till sommaren om det går som vi vill. Då kommer Pixie åka iväg till Jönköping och bo på deras klinik en vecka och under tiden genomgå strålning. Därefter har förhoppningsvis sköldkörteln krympt till normal storlek och därmed överproducerar den inte hormon längre. Ja, himmel vad man lär sig…
Nu hoppas vi att vi slipper flera bilder av tjejen i sjukhusmiljö och att hon blir bra av den nya medicinen så vi inte behöver åka till Jönköping i panik.
Nä fy bubblan nu får det vara bra! Stackars Pixie! Sedan är det ju så att det finns flera katter i huset som vill ha en syl i vädret.
Tror jag nog Panthis… det var länge sedan vi hörde från…
… från den vackraste katten!
… Pollux!
Pollux?
Jag skulle resa utomlands i jobbet och förberedde mig mentalt på en taxi som skulle hämta mig nästa morgon kvart över fyra. Jag är morgonmänniska, men detta är lite tidigt t o m för mig. När jag kom hem reagerade jag på att Pixie hade spytt upp en del mat och det händer ibland så jag noterade det mentalt och sedan torkade jag upp det och började packa. När mannen kom in hörde jag ”Vad är det här? Det är ju spyor överallt!”
En obehaglig känsla spred sig i magtrakten och en egoistisk tanke ”nej, inte idag!” hann jag nog också med. Tittade på klockan och konstaterade att alla veterinärskliniker är stängda, ”Valla, i Linköping”, tänkte jag. Mannen hade istället analyserat Pixie och konstaterat att hon låg under en stol och andades fort. ”Det är nått fel på Pixie!” Ok, släppte motvilligt packningen och ringde Valla. Det var fullt. Men Kumla har säkert plats. Det tar ca 2 timmar i bil till Kumla och vägarna är kurviga och Pixie avskyr bil och jag skulle utomlands dagen efter (jo, det fanns fortfarande i min förvirrade hjärna). Jag ringde distriktsveterinärerna.
Hade lite tur, en av veterinärerna var på Vikbolandet och kunde faktiskt göra hembesök(!) när hon avslutat det hon skulle göra. Men… hon hade inget direkt med sig förvarnade hon. Det blir en standardundersökning. ”Det funkar!” sa jag. Någon timme senare kom hon och undersökte Pixie i hemmiljö på vår säng! Alltså åh! Så stressfritt för Pixie. Men… tyvärr räckte det inte. Hon meddelade efter undersökning att om Pixie skulle överleva natten så var det veterinärsklinik som gällde. Antagligen skulle vi också få lämna henne över natt. Hennes hjärta slog för snabbt för att ens lista ut vilken takt den hade, dock hade hon ingen feber. Det blev alltså en resa med Pixie i knät till Kumla. Vet att det inte är så säkert, men nu handlade det om att inte stressa upp Pixie ytterligare.
Pixe hyperventilerade och dräglade ner mig och handdukarna och lyckades faktiskt att spy ännu en gång i bilen. Fattar inte att hon hade något kvar i magen med tanke på allt vi torkat upp hemma. Stackars, stackars lilla katt så eländig hon var. Ett tag rosslade hennes andningar oroväckande och jag viskade i hennes öra att hon skulle hålla ut och kämpa lite till och tänkte ”hon dör här i bilen till Kumla!” Men det gjorde hon inte. Vi hann in med henne inlindad i handdukar och rätt in i veterinärsmottagningsrummet for vi.
Där togs blodprov och temp igen (ingen feber denna gång heller) och sedan röntgades hela Pixie. Tiden gick och jag och klockan närmade sig midnatt. Veterinären hade vi träffat en gång för när det var akut med Pollux och hon är verkligen kanon! Jag frågade om status och de hade ännu inte hittat vad som orsakade Pixies tillstånd, men de hade konstaterat att hon hade artros på hela ryggraden! Framtassarna visste vi sedan tidigare. Hon går på livslång förbrukning av Metacam för smärtlindring.
Pixie i genomskärning
Fokus ryggrad
De kotor som är öppna nedåt är friska. De som inte är det är artrosangripna. Nedan visar jag de artrosangripna kotorna med röda kryss. ”Hon har ont!” sa veterinären. Ja, tänkte jag, men hon går på metacam och vi människor har också sjukdomar sånt är tyvärr livet. Vi gräver där vi står och arbetar utifrån de nya förutsättningarna. Pixie har pallar hemma för att nå det hon behöver och det fungerar än så länge.
Hennes lever var också ovanligt liten, den var ny. Det visste vi inte. Antagligen på grund av den månad Pixie var borta i sin ungdom och inlåst utan tillgång till mat och vatten.
Fokusbild lever
Gul markering – Pixies lever, Grön markering – borde ha varit Pixies lever
Veterinären förklarade att de sannolikt var tvungna att ta in Pixie över natt och då bad jag att vi kunde få åka hem så jag kunde få någon sömn innan jag skulle upp igen.
Veterinären skickade genast hem oss och av någon anledning så stod vi still på parkeringen i några minuter innan vi kom iväg och då kom hon, veterinären, rusande mot bilen! ”Vi har hittat det! Vi har hittat det! Vi vet vad som är fel på Pixie!” Hon formligen strålade. ”Det är sköldkörteln, den producerar för mycket hormon! Det är goda nyheter, det är behandlingsbart och hon kan leva med det med livslång medicinering. Men vi behåller henne över natt i alla fall. Men ni kan åka hem och känna er lite lugnare i alla fall.” Det gjorde vi verkligen. Jag sov en hel timme den natten sedan började resan mot Genéve. Min man hämtade hem Pixie från Kumla redan nästa dag och Pixies medicinering påbörjades. Detta var måndag, natten till tisdag och nu är vi inne på lördag och Pixie känns riktigt bra igen. Pixie och Pollux är 13 år gamla nu och jag hoppas jag får behålla dem i många år till. Pixie kämpade denna gång för att överleva och så länge mina katter kämpar för att överleva så kommer vi att kämpa för detsamma. Den dagen de inte vill längre får vi ta ett annat beslut, men jag är så glad att vi slapp det denna gång.
Det är jag också!
Tvätta, tvätta!
Hamilton! Det är en riktigt lååång tunga du har där.
Tror nog att du också har en brorsan!
Ja men min har en annan form
Den är mer kort och bred.
Haha, vilken liten tjock tunga du har!
Jasså minsann nu är det fel på min tunga också
Blä på dig brorsan!
Kom igen nu Panthis, bättre kan du…
Jag kämpar här ska du veta, vänta här kommer den! Aaaah….
Du Panthis nu vänder vi oss mot varandra och så jämför vi, ok?
1
Ja då! Precis lika långa. Visste väl det!
Morgonen började med att vår kattfröken fick fri tillgång till ute. Pixe har på äldre dagar dragit på sig artros i båda framtassarna och hon rör sig väldigt stelt. Vi tog därför för rätt så länge sedan beslut att dela lite på kattligan då hon inte riktigt hann undan längre när grabbarna lekte med henne och att bara ha en fräsig tjej när hon egentligen är supersnäll kändes inte rätt. Huset är därför avdelat i kattrum+uterum där alla grabbar är och stortrivs och så är det Pixie och tvåbeningarna som huserar ihop. Detta gillar hon.
– Ni är så långsamma när ni busar så er hinner jag undan i alla fall. *kurr*
Hur som helst så var det en underbart vacker morgon så när Pixie kom in igen så var det dags för frukost och när hon och grabbarna åt så passade husse och matte på och ta ett varv runt ägorna för att välkomna våren.
Himmel så vackert det är ute
– UÄÄÄÄÄÄÄH!
Ni kan väl inte gå runt utan mig??? Hallå! Kan ni inte rundvandra härinne?
Åt inte du frukost? Och hur kan en så liten varelse låta så mycket? Som ett huslarm.
-Fast om ni hade lyssnat med en gång hade jag kanske inte behövt att ta i ända från tårna.
Rundvandringen förflyttades till kattgården och dammen. Här insåg jag raskt att det var väldigt mycket löv i dammen som vi nog måste starta nu så den inte blir alldeles grön. Dagens agenda fylldes snabbt, lövrensning, utemöbler fram osv. Inga grodor hade i alla fall frusit fast i dammen, puh! Var så rädd att jag skulle hitta grodlik. Bara löv. Löv i massor. När jag höll på som värst landade ett litet bi i dammen!
Vi har många bin här, det är glädjande, men då varje bi, nu för tiden, är guld värd så var jag nästan beredd att göra hjärt och lungräddning om det hade behövts. Det behövdes som tur var inte. Lite sol och förflyttning till en blomma fick fungera som livräddning.
Husse rotade fram utemöblerna under presenningen på baksidan och döm om vår förvåning när vi insåg att där låg även Pollux. Visst ja, vi hade kört med lövblåsen och då sökte han säkert skydd.
-Som sann huskatt hör man inte lövblåsar.
Vi tog en familjesemester och Pixie och Pollux fick flytta ut i uterummet och kattvakt tog exemplariskt hand om dem och Hamilton och Pantheon fick flytta in på pensionat. Jag vågar inte lämna mina påhittiga bröder till något mindre än professionella kattälskare.
”Professionella kattälskare” ho ho ho, känn på den!
Grabbarna är underbara, men högljudda och påhittiga och de är som gladast när man är med dem. Lite svårt att hitta kattvakter till dem. Jag sökte på nätet efter lämplig pensionat och hittade IMA kattpensionat.
Det lät verkligen helt rätt och vi besökte det och väl där bokade vi två rum (sviter), med tillhörande uterum. Känslan när vi åkte därifrån var att bengalerna skulle ha det super när vi var iväg. När vi sedan tog dit dem följde mycket med hemifrån. Jag släpade med filtar (med lukter från det egna hemmet)och diverse leksaker och vi tog till och med med oss Pantheons hjul på biltaket. Vi flyttade verkligen in grabbarna och stannade ett tag och kände att de landade lite i sitt hotellboende. Jag har IMA’s tillåtelse att använda de fina bilderna som de tagit.
Vi har fått så mycket fina uppdateringar om killarna när vi varit iväg och det har hela tiden känts så suveränt med människor som verkligen älskar katter hos dem. Det märks att tid har lagts på att de ska trivas och att de fått både lek och kel i överflöd. Här kommer det lite bilder på kissarna under deras vistelse
De nedersta bilderna på Hamilton var precis när han flyttade in. Vi fick också filmer med både kel och lek, <3. Det är SÅ skönt att kunna släppa oron om hur de har det och undran och bara fokusera på semestern. Det har vi verkligen kunnat göra denna semester. Igår kom vi hem och idag har jag varit hemma en dag och landat här hemma igen med alla katter. Jag somnade hos bengalerna och Pollux och vi sov gott allihopa i en hög. Nu myser jag med Pixie. Jo då det blir lite bilder på hela gänget i hemmiljö också avslutningsvis, men först en riktigt varm rekommendation till IMA Kattpensionat i Ljusfallshammar (länk till deras hemsida högre upp), så glad att jag hittade det (eller om det var mannen som hittade det förresten, så var det nog). Supertrevliga och jätteduktiga med katter. Mina bengalgrabbar har bott på ett femstjärnigt hotell och Pixie och Pollux har haft lugn och ro hemma och vi har haft en helt suverän semester. 🙂
IMA Kattpensionat, finns både på Facebook och Instagram om man vill se någon av de filmer som också finns på bengalerna (när det kelas) så hittas åtminstone en där. 🙂
Idag grabbar är det fotens dag.
Fotens dag? Tassens dag alltså? Hur firar man den Hamilton?
Vänd dig om Pantheon…
… och kom hit, jag tycker vi använder tassen i en liten kram. Bra idé va?
Du är listig du Hamilton!
Mjoo vars! Undrar hur tvåbeningarna firar?
Berätta om när jag blev en del familjen för visst blev jag det innan Pantheon blev det. Så lite mer familj är väl jag kan man väl ändå säga?
Va? Vi kom väl samtidigt? Är väl också familj, visst matte?
Ni är båda familj! Hamilton har en poäng, tror han var lite säkrare på att han ville ingå i vår familj än vad du var Panthis.
Fast ni såg rätt så skumma och hårlösa ut när ni kom på besök. Visst? Inte en enda prick heller… Märkliga. Men berätta du matte.
Pantheon, du talade egentligen tydligt om för mig när vi träffades att du inte var intresserad av min uppmärksamhet. Din bror satt och stirrade upp på mig, men du lekte med dina syskon och jag hade lika gärna kunna vara ett dammkorn. Jag däremot såg din otroligt vackra päls och var helt såld i din skönhet. Så förblindad var jag att jag nästan missade den helt tålmodiga Hamilton som satt där och med de klarblåaste ögon man kan tänka sig och tittade upp på mig.
Han var kanske inte så snygg som jag var eller hur matte? Kanske rent av lite ful?
Ful kan du vara själv tvilling eller femling eller äh… min poäng är att du ser snarlik ut så jag skulle inte använda det argumentet för långt.
Precis! Lika fula båda två om jag får tycka till!
Det får du inte Pollux!
Nä! Det får han inte.
Va? Kom du hit?
Tänkte att det nog trots allt är bäst om vi håller ihop, vad säger du?
Ok!
Tacka mig matte för att jag avvärjt ännu en sådan där fläckig kris som det bara dräller av i det här hushållet.
Fint Polleman. Man kan verkligen räkna med dig. Ska jag fortsätta berätta nu då? Hur långt hade vi kommit? Jo visst ja… Hamilton… Du visste att vi hörde ihop, nu var det bara att få de där stora människorna att inse det också. Till slut slet jag ögonen motvillig från Pantheon och tittade ner på dig Hamilton och från det ögonblicket var du en del av min familj. För allvarligt talat vem kan motstå det här?
Inte så ful va? Förresten matte var det så att ni ingick i min familj från det ögonblicket jag såg er. Inte tvärtom, bara så vi är fullständigt klara med hur det gick till…
Att hitta Hamilton på ovanstående bild är inte så svårt han ligger på Hercules, den svarta marble-katten. Pantheon (eller Homer) är katten som Hamilton delvis ligger på, dvs högst upp i högra hörnet. Främst i bild ligger syrrorna, Hortensia och Hoya. Detta är alltså den fullständiga H-kullen som grabbarna kommer ifrån. Hur skulle jag bara kunna ha tagit en?
Efter besöket funderade vi och enades om att två kissar skulle få följa med oss hem och på så sätt blev även Pantheon en del av hemmet.
Mysgrabbarna
Från dag ett har dessa grabbar varit helt oskiljaktiga.
En trädgård med en plan
Min värld
i ord och bilder
Blåst af Kulings betraktelser
En modig guide
Livet,garn och katter
Notes on the developments of fantastic tales, the series TI-COEUR ANGEL, and SHERLEY SHERLY.
Just another WordPress.com site
