Herrsjökräftan

Nämen… vad tisslar och tasslar de där två om nu då?

Lika bra att lämna fältet innan man blir indraget i något prickigt äventyr.

Nämen? Han var ju här alldeles nyss? Vart tog han vägen?

Se där… Jag hade det på känn… vilken tur att snön är min bästa vän!

Det är nått vitt bakom vassen Panthis!

ja men Hamme det är ju lejonet, inte Polle Flera färgstarka förslag?

Gömd i den vitaste snö, mig hittar de inte förrän det blir tö… hohoho

Näää. Han kanske gick ditåt?

Ho… humelihum… den vite är inte så dum 😉

Dubbelspaning är inte dubbelt så effektivt vad de än säger. Jag ser honom inte…

Över stock, över sten ränner Polles osynliga vita ben… hehehe

Det var väldigt vad det rimmas! Hah! Jag har honom Hamme!

Va? Nej… Rackarns  nåja snipp, snapp… snut, så fick de mig väl då till slut!

Vi är ute varje dag och går jag och Pantheon. Pantheon njuter och bara ÄR. När vi är ute är han världsmästare i smidighet. Ingen kan kasta med sin kropp som Pantheon.

Upp…

… och så ner!

Han blir lätt ”Herre på täppan” och älskar att plötsligt titta ner på mig från någon hög plats. Jag hinner fundera ett kort ögonblick vilken tiondels sekund han använde för att komma dit innan han plötsligt använder ytterligare en och drällt ner bredvid mig ett kattflin.

Pantheon är också världens skarpaste detektiv!

Han identifierar varenda djur som snuddat vid hans buskar och träd  och får raskt inre bilder på vilken förövare det är som besudlat hans revir.

Jo och det stämmer ju också, tur att det finns lugna platser där man kan släppa en ”liten gepard” ibland så han får både springa och skutta av sig lite. För ärligt talat 7 meters koppel sätter sina begränsningar mellan varven.

Nu är lillhjärtat hemma. I väntan på att vi ska bestämma en plats för henne får hon vara inne. Ville bara kort låta henne återvända till skuggan under favorittuvan.

Jag tror på ett liv efter detta och jag är övertygad att hon både har det bra nu, utan smärta, och att vi ses igen. Så, på återseende och tills dess i ljusaste minne bevarad lilltösen.

Oj, denna var inte riktigt meningen att jag skulle publicera så här. Skrev den i helgen, men sedan kom annat ivägen och jag hade tänkt att rimma till den, men tappade inspiration 😀 Nytt försök!

Igår tog Pantheon och jag en skogspromenad i en skog vi inte varit i på några månader. En glad men orolig katt nosade sig fram.

Matte, vart ska vi någonstans?

Till skogs, vi ska träna kommandot ”upp” (typ hoppa hit)

Det är fler i skogen än vi matte, jag känner en massa konstiga lukter och den här är färsk.

Vad kan det vara måntro?

Kan det vara en ko?

Jag anar en schimpans…

Oj, vad hände med min svans???