Efter en skön semester som, liksom alltid, går alldeles för fort är vi tillbaka och arbetar. Ni som följer oss på halvaparadiset vet vad vi kämpat med i sommar, men det här är en kattblogg och jag tror jag börjar med den jobbigaste nyheten.

Den rör Pollux och hans öga. Det som vi kämpade med för flera år sen då det råkade komma en klo i det (tror vi). Det blev aldrig riktigt hundra och under semestern gav det upp och blev blint.

Pollux drabbades av glaukom, eller kanske mera känt som grön starr. Vi kämpar ännu för att han ska få behålla ögat, men än så länge är det en osäker kamp.

Vi har på kort tid haft 3 veterinärsbesök med Pollux och nu började det kännas som att vi hade läget under kontroll men igår kväll drog det igång igen. Vi har idag haft en tuff dag, med en katt som inte mått bra. Vi har dock kämpat på med medicinerna och nu till kvällen kvicknade han till och mådde bättre. Fortsätter det att krångla så här kommer vi att gå med på att operera bort ögat. Jag återkommer om Pollux när vi vet hur det blir då det just nu är rätt så oroligt och vi är mitt i det. Pollux är en fighter och vi hoppas på många flera år med vår Ior-katt med eller utan blint öga. Just nu bor han helt hos husse och matte. De fyra övriga delar kattrummet och kattgårdarna. hur går det då?

Det går för det mesta bra. Dock finns det lite problem som vi hoppas en kastrering (vi tror inte Seychellekatterna är kastrerade utan steriliserade) kan komma till rätta med. Prasslin har blivit dominant mot Pollux (inget problem då han bor hos husse o matte) och Pantheon. Prasslin är mindre än både Pollux och Pantheon men han har attityd och dummar sig. Hamilton säger ifrån. Så där har han inget att sätta emot, men Pantheon har aldrig fattat att han är stor o muskulös, så han flyr. Prasslin sturskar till sig o matte går emellan och fräser (ja, som en katt) åt Prasslin. Då gömmer sig Prasslin under sängen och matte känner sig som ett mycket elakt och stort lejon. En lägre fräsning nästa gång kanske?

Problemet är dock inte så stort och vi jobbar på att få harmoni i flocken igen. Alla är ju så mysiga och som ni ser fattar de ändå att de är EN flock. Och…💛 Vad vore livet utan utmaningar? 😅

Sista veckan av arbete. Vi kör för fullt, först jobb hemma, och sedan direkt ut och bygga formar till två grunder. Denna dag hade vi lyckats att även boka in hämtning av matvaror. Då, mitt i ett Teamssamtal på jobbet (hemma), hör jag att något händer hos katterna. Så fort jag kan lämnar jag mötet och det är totalt lugn. Alla katter sover. Vad hände??? Jag granskar var och en och ser att Prasslin har ett sår på nosen och överproduktion av saliv. Tar in honom och han har ont. Skriker och svullnar framför mina ögon.

Gick igenom trädgården ifall det var orm, hittade ingen, men låste in övriga katter. Iväg till veterinär som hade akuttid. Prasslin fick dropp och smärtlindring. När smärtlindringen gick ut i Prasslins kropp spann han högt och krökte tass och blev märkbart lugnare. Under hela processen att sticka honom, undersöka honom och ge honom dropp förlitade han sig till 100% på mig. Jag talade i min tur högt om för honom vad som skulle hända. Man förmedlar inte bara ord när man pratar. Det kommer med sinnesstämningar och känslor och tankar i form av bilder, sånt han kan ta till sig och tolka. Har kommit förbi all ung rädsla att verka tokig när det gäller mina djur, de först. Prasslin har uttryckt, via Kaisa, att han vill veta vad som ska hända, att han avskyr att bara bli klämd o känd på utan att förstå eller bli inkluderad. Så jag inkluderade honom. ”Upp på vågen. De måste veta din vikt för att ge dig rätt behandling. Nej… alla tassar måste upp på vågen. Du får inte fuska. Ja, så ja, stå still ett tag nu. 4 kilo! Bra Prasslin. Då kan du vila ett tag.” Så höll jag på och hör och häpna både veterinär och sjukvårdare sa att han var ovanligt duktig. Hm… undrar hur mycket vi försvårar för oss genom exkludera dem när de är sjuka. Hur de tolkar vår hjälp när de inte förstår. Prasslin låg i min famn när han fick dropp, fullt förtroende, spinnande. Då och då kom veterinär eller djurvårdare in och det gick bra det med. En vecka ska han hållas i lugnhet. Svårt, men värmen hjälper 😍👍Fortiflora vet båda är medicin, så när jag kommer med det och de mår dåligt då dricker de (ger i vatten för att få med extra vätska).

Någon visste vad de gjorde när just katten förärades med 9 liv. Kan inte tänka mig en varelse i mer behov av några extra liv faktiskt 😅. Igår hände nått otäckt. Prasslin lyckades pressa sig in under pooltaket när jag lämnade dem ensamma ute i kattgården. Lätt att fastna i ”viktigheter” när man jobbar hemma så tiden gick lite innan jag tittade till dem. Hittade honom under pooltaket med öppen mun! Flämtande. Tack 🙏 att jag tittade till dem när jag gjorde. Tack också för att värmen på Seychellerna kanske ändå härdat Prasslin lite. Jag tog in honom och blötte öronen och trampdynor tills de kändes normalvarma och gav honom blötmat och vila i skuggan. Han klarade det och vi har lärt oss att öppna poolen när vi har dem på den sidan.

Nästa fadäs med Prasslin (som är som Emil i Lönneberga, vill så väl men når inte alltid dit han tänkt) stod asparna för. Vi har ett aspår här igen där de dräller ner sina ungar. De gör tydligen så när året innan varit torrt eller de varit utsatta för brand. Det är något litet överlevnadstrick naturen har. Resultatet blev nått snölikt… överallt, som sommarsnö. Så här såg t ex dammen ut.

Prasslin, ivrig att visa att han ”kan” snö, att han blivit en sann viking, kastade sig ut i dammen. Förväntningen på isen under var stark.

Check! Två katter av 5 kan i alla fall simma. Det har vi lärt oss i år. Pantheon håller rekordet som vinterbadare. Undrar om Prasslin hade nått med det också att göra… 🤔 Pantheon är ju ändå 9 år och har aldrig tidigare trillat i poolen.

Oooj… äldre än dinosaurierna alltså… coolt!

Ja det beror på att alla ska få äta i lugn o ro då seychellisarna fortfarande går på specialkost. Så varje kväll/eftermiddag tas de in till sovrummet.

Sorry Panthis, när alla äter samma kost får ni sova ihop.

Inga undantag ännu. Vill ha koll på dem o deras magar.

Oboy, oboy vilken tjocksvans!

😉

”De små”, som de nog kommer kallas hela livet 😂, gillar att klättra och klättra högt, som ni sett.

Dessa holkar hade råkat bli en del av kattgården och när vi skulle flytta dem var vi osäkra på om nån flyttat in, så de blev kvar.

Träden är klättervänliga och när det gick upp för Prasslin att det bodde blåmes i björkholken var kaos ett faktum. Snabb lösning.

Äntligen fick husse o matte några dagars efterlängtad ledighet.

”Trädgården” mumlade matte lyckligt och ut i kattland flyttades små gurkplantor, tomat o physallis och unga blomplantor… och bunkar.

Ok då ägnar jag mig åt gurkorna. De ska få er gamla bur…

Och vet ni igår fylldes hagen igen. De har spenderat första natten i sitt riktiga hem och vi ser så fram emot att få höra dem när de kommer bort så vi ser dem när vi tittar ut genom köksfönstret, så mysigt.

Trevlig fortsättning på ledigheten 💛