Grodfilmen igen, ett försök till

Det verkar ha blivit något fel med filmlänk nr 2 i förra inlägget. Verkar också som att de som fått mail till sig och går in den vägen inte får del av uppdateringen som skett på sidan. överytan

Groda 1 är lite blyg och vill kanske helt enkelt inte vara med på film, men vi försöker igen för han simmar verkligen snyggt. Vill inte att ni missar  det. Här är han i ett sista försök att få denna film att fungera, vi håller tummarna och hoppas att ni får njuta av hans fina simtag. 🙂

Film

Grodor!

Det har flyttat in grodor i dammen. Det började med en som kom lagom till invigningen av bäcken. Vi hann starta den så hörde vi ett litet grodplask och sedan dess har han bott i dammen. När Hamilton jagar den simmar den galant ner på botten och blänger på Hamilton som genast tappar bort honom. När kusten är klar glider grodan upp och tittar med bara ögonen över ytan för att se att kusten är klar! Det är den Hamilton virrar någon annanstans.

överytan2

Hamme1

– Virrar? Jag är en jägare, de virrar inte. Men… grodor är så roliga så jag glömmer bort att vara proffsig.

groda2

Groda nr 2 i dammen kom idag nästan tillsammans med groda nr 3 som faktiskt inte är fotad ännu. De är lite större än groda nr 1. (Måste hitta bättre namn på dem).

Film 1 (kort film på dusch-badande groda nr 2)

Film 2 (lite längre film på simmande groda nr 1)

 

 

En liten ekorrtrio

En uppdatering då vi inte helt kunde hålla oss borta idag heller. Vi smög in till grannen med lite extra ekorrmat (förutom det ni ser på bild) ifall det andra skulle ha tagit slut. Det hade det inte… ekorrunge

Men…  någon kämpar i alla fall och gör sitt bästa för att det ska ta slut. Det visade sig att det fanns mycket smask i skålen när ungarna tittade närmare, skalade solrosfrön var nog det första som åts med glädje, men idag hade även russin smaskats och när vi satt och tittade på den lille slank det ner en hasselnöt. Jag vet inte om han behöver någon mer mat just nu. Vad tror ni? Kan man slinka in till grannen imorgon med ännu en påse kanske eller får vi hitta på någon ny ursäkt att träffa trion kanske. Alla förslag till ursäkter tas tacksamt emot. 😀

Klicka här för en liten ekorrfilm :  film

Lägg märke till att en av ungarna har gjort en äkta ekorrsvans genom att lägga den snyggt bakom sig. De andra båda är nog någon/ett par dagar yngre och har ännu inte lärt sig den konsten. En av dem snubblade över sin svans och den andre tappade balansen bakåt när han satt och åt, men en av dem har alltså börjat få kontroll över svansen. Det tänker man inte på att man även som ekorre måste lära sig att hantera svansen. 🙂

 

 

Mitt i naturen :)

Ibland tycker jag inte att jag bor så där väldigt mycket på landet, men när jag tittade ut för ett par kvällar sedan och såg räven spatsera förbi på gatan utanför med en död skata i munnen ändrades känslan lite. Naturen kryper på lite här och det är så himla mysigt. Gillade också när illrarna for hit och dit på bakgården, gav också härlig känsla av att bo mitt i naturen. I morse kallade grannarna in oss till sig. ”Kom! Ni bara måste se det här.” Vi gick över och detta var vad vi fick se.

Jörgen Andersson

Tre syskon totalt, och alldeles tama!

De går som små hundar efter grannarna som är väldigt noga att inte ta på dem, ta in dem eller uppmuntra dem, men det bryr sig syskonen inte om. De har redan adopterat grannarna. De adopterade raskt oss också och en klättrade in i bildäcksnavet, en annan drällde ner i mannens knä och en tredje somnade på nosen! (3 bilder)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alltså jag hör mig själv säga ”Nä…men… åh…” ”Åh…” och ”Åh!” Detta var en sötchock som hette duga och sommarens bästa upplevelse tror jag. Vi lämnade över lite ekorrmat till grannarna. (3 bilder)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hoppas att ekorrmataren ger flera liknande upplevelser och jag hoppas inga katter eller fåglar tar dem de är så orädda, men grannarna vakar över dem under dagarna och antagligen vakar en förälder över dem på kvällen för på eftermiddagen är de plötsligt som bortblåsta och så kommer de igen tidig morgon och då upprepar sig dagen för våra grannar.  Imorgon ska vi se om vi inte kan få till en liten film också. Vi avslutar med 8 bilder.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När ett hej inte räcker till

Igår kväll var jag och mannen ute och sprang. Vi tog olika varv då han vill springa lite längre än jag och till råga på allt är lite snabbare. Jag kämpar numera runt tre varv i ett 2,5 km spår som jag tycker riktigt bra om genom att växelvis springa och gå just nu.

Det finns så mycket djur i detta spår och det är något jag gillar. Jag har sett hackspettsungar, kopparorm (*brrr* varför kan de inte ha ben som alla andra ödlor?) och massor med roliga fåglar och hört fågelungar, men igår hade jag verkligen en fantastisk upplevelse. När jag kom susande med en bok i mobilen (utan hörlurar) så springer jag formligen in i en ung liten grävling som har hela huvudet nere i ett buskage och är så upptagen att han trots min rätt så intensiva och högljudda närvaro missar mig totalt. Jag stänger raskt av min bok och börjar filma och det här mina vänner är vad jag fick uppleva:

Film 1

Den andra filmen får ni nog höja volymen lite på för där får jag plötsligt för mig att hälsa på den lille. Reaktionen är kanske inte riktigt den jag hoppades på 😀 , åh så dum man är. Men han kändes så tam… Jag är nog för präglad på katter 😀

Film 2

vilda och tama katter

– Oh matte! Vem är det där???

– Han ser stor ut matte och farlig!

– Ja Panthis, det är han också, både stor och farlig. Vi var och tittade på honom och hans familj idag vill du se mera?

– Visst om han kommer i platt format så ska det nog gå matte!

– De här Panthis är nog mera i ditt format… Det var ungar! Tja lite större är de nog i ärlighetens namn…

– Som Pollux kanske matte?

– Nja… nått sånt kanske lite större ändå… 🙂 Nu tror jag att jag låter bilderna prata för sig själva. Vilka underbart vackra djur och åh… jag är lyrisk efter att ha fått se deras ungar också. 🙂 De är fantastiskt skygga så det är inte ofta man ser dem alls när man går förbi deras plats i parken, så det här var som julafton…

Tage och den första semesterdagen

Åh, äntligen, äntligen sovmorgon!!! Mannen gick upp, jag låg kvar, jag somnade om. Underbart. Plötsligt hör jag genom sovandet hur skatorna för ett väldans liv utanför mitt fönster… Jag börjar småvakna och då ropar mannen:

”Pollux har en fågel!”

Ja, första semesterdagen vaknade jag alltså rätt så snabbt. Jag var nere innan jag hunnit vaknat och där satt Pollux och såg nöjd ut.

– Titta matte, jag bidrar till hushållet, bra va?

Husse fick distrahera och berömma Pollux medan jag vände på pippi som låg med fötterna i vädret och lekte medvetslös.

Detta var ett tillfälle när jag inte saknade Picasso. Det gick nästan inte att ta byten från Picasso han hade tassar överallt och kunde flyga… jag lovar 😉 vet inte hur många byten vi bråkade om Picasso och jag. Det var som en tennismatch. 1-0, 1-1 osv…

Nåja, Pollux är inte alls så. Han tar bytet försiktigt i munnen levererar in det och lägger det framför oss. Jätteduktigt. Jag undersökte pippi och gav honom vatten. Jag hittade ingen skada och pippi tittade tillbaka plirande på mig när jag undersökte honom.

Vi satte oss på balkongen (naturligtvis sitter han i spindelväv på bilden) och där försökte jag mata honom med kattmat. Det var nog inte riktigt ok, för jag fick precis samma blick av Tage som jag än gång fick av Kraxi när jag försökte väcka honom på natten för ”nattmackan”. Till slut flög Tage iväg och så slutade även denna lilla fågelhistoria lyckligt.

Det var först när han flög iväg han fick namnet Tage.

Glad