När ett hej inte räcker till

Igår kväll var jag och mannen ute och sprang. Vi tog olika varv då han vill springa lite längre än jag och till råga på allt är lite snabbare. Jag kämpar numera runt tre varv i ett 2,5 km spår som jag tycker riktigt bra om genom att växelvis springa och gå just nu.

Det finns så mycket djur i detta spår och det är något jag gillar. Jag har sett hackspettsungar, kopparorm (*brrr* varför kan de inte ha ben som alla andra ödlor?) och massor med roliga fåglar och hört fågelungar, men igår hade jag verkligen en fantastisk upplevelse. När jag kom susande med en bok i mobilen (utan hörlurar) så springer jag formligen in i en ung liten grävling som har hela huvudet nere i ett buskage och är så upptagen att han trots min rätt så intensiva och högljudda närvaro missar mig totalt. Jag stänger raskt av min bok och börjar filma och det här mina vänner är vad jag fick uppleva:

Film 1

Den andra filmen får ni nog höja volymen lite på för där får jag plötsligt för mig att hälsa på den lille. Reaktionen är kanske inte riktigt den jag hoppades på 😀 , åh så dum man är. Men han kändes så tam… Jag är nog för präglad på katter 😀

Film 2

vilda och tama katter

– Oh matte! Vem är det där???

– Han ser stor ut matte och farlig!

– Ja Panthis, det är han också, både stor och farlig. Vi var och tittade på honom och hans familj idag vill du se mera?

– Visst om han kommer i platt format så ska det nog gå matte!

– De här Panthis är nog mera i ditt format… Det var ungar! Tja lite större är de nog i ärlighetens namn…

– Som Pollux kanske matte?

– Nja… nått sånt kanske lite större ändå… 🙂 Nu tror jag att jag låter bilderna prata för sig själva. Vilka underbart vackra djur och åh… jag är lyrisk efter att ha fått se deras ungar också. 🙂 De är fantastiskt skygga så det är inte ofta man ser dem alls när man går förbi deras plats i parken, så det här var som julafton…

Tage och den första semesterdagen

Åh, äntligen, äntligen sovmorgon!!! Mannen gick upp, jag låg kvar, jag somnade om. Underbart. Plötsligt hör jag genom sovandet hur skatorna för ett väldans liv utanför mitt fönster… Jag börjar småvakna och då ropar mannen:

”Pollux har en fågel!”

Ja, första semesterdagen vaknade jag alltså rätt så snabbt. Jag var nere innan jag hunnit vaknat och där satt Pollux och såg nöjd ut.

– Titta matte, jag bidrar till hushållet, bra va?

Husse fick distrahera och berömma Pollux medan jag vände på pippi som låg med fötterna i vädret och lekte medvetslös.

Detta var ett tillfälle när jag inte saknade Picasso. Det gick nästan inte att ta byten från Picasso han hade tassar överallt och kunde flyga… jag lovar 😉 vet inte hur många byten vi bråkade om Picasso och jag. Det var som en tennismatch. 1-0, 1-1 osv…

Nåja, Pollux är inte alls så. Han tar bytet försiktigt i munnen levererar in det och lägger det framför oss. Jätteduktigt. Jag undersökte pippi och gav honom vatten. Jag hittade ingen skada och pippi tittade tillbaka plirande på mig när jag undersökte honom.

Vi satte oss på balkongen (naturligtvis sitter han i spindelväv på bilden) och där försökte jag mata honom med kattmat. Det var nog inte riktigt ok, för jag fick precis samma blick av Tage som jag än gång fick av Kraxi när jag försökte väcka honom på natten för ”nattmackan”. Till slut flög Tage iväg och så slutade även denna lilla fågelhistoria lyckligt.

Det var först när han flög iväg han fick namnet Tage.

Glad

Tjirp lurar döden 2 gånger

Publicerat: 2011-06-13 19:47

Imorse hördes ett dunk och jag har numera lärt mig att om inte katterna tar fåglar så gör hus och växthus det hos oss! Denna gång var det huset. En stackars fågel hade flugit rakt in i fönstret. Då gäller det att vara en snabb matte!

Jag rusar ner och fram till pippi redo att ta upp och snabbt hjälpa undan 3 nyfikna katter. Den lilla trädkryparen hoppade högt, inte nog med att han just flugit in i ett hus! Nått enormt stort hoppade på honom och skulle ta på honom! Den lille fladdrade till och lyckades ta sig upp på taket med hjärtat i halsgropen.

Jag drog en lättnadens suck stirrade på Picasso som precis upptäckt fågeln och såg fantastiskt intresserad på honom. Jag gick in tänkande att den var säker där på taket. Tji vad jag bedrog mig. Tio minuter senare så kom Picasso in med den i munnen! Låste in Picasso och bar ner fågeln till säkrare domäner.

Jag gav honom vatten och satte upp honom på kattmatsställningen. Han behövde nått att klamra fast vid.

Tjirp lutad mot kattställningen

Tjirp börjar känna sig något bättre

Tjirp förflyttades till lugnare plats och fick mat

Ringde nu min man och meddelade att vi nu har en trädkrypare i källaren. Han tar det med ro efter Kraxi.Glad

Efter att ha matat Tjirp satte han sig på min axel och därifrån klättrade han ner på min rygg (jag var ett träd i hans värld). Tro nu inte att han var tam för det var han inte, men han var omtöcknad och hungrig. När han vilat tillräckligt tog jag upp honom på taket och släppte honom.

Tjirp springer över taket och vänder sig hela tiden om och tittar förvånat på mig

och så försvann han på andra sidan taket och där slutar historien om Tjirp!

De vilda djuren…

Hoppas ingen blir putt på mig för att jag ett ögonblick frångår katt-temat här på kattsajten. Men… jag vill dela med mig av några roliga bilder vi tog på några av de andra djuren vi tog när vi var i Kolmården senast.

En järv som morgonjoggar

Om de är så här söta bakifrån kanske ni kan ana hur söta de var framifrån?

Den stora gorilla-hannen som är pappa till Enzo och Echo. Han är mäktig att se och det svider till lite i hjärtat av sorg att han och hans familj inte kunde få vara vilda.

En glad tapir (Har man sett dem dyka i dammen på Kolmården är man såld sen. Vilket underbart djur! Jättecharmig!)

En ny generation Eketorpssvin utfodras…

Jobbigt med kammen på morgonen…

Det är inte bara stjärten som är vacker. Tycker kronan är mer imponerande än kungahusets.

Jodå, den tvättar halsen! Plötsligt tippade den över och ner med halsen i vattnet. Såg dråpligt ut. Men hur gör man annars om man är smutsig på halsen och saknar armar?

Sälarna och sjöbjörnarna fastnar jag alltid hos. Jättefin miljö där man kan kika på dem under vattnet.

Avslutar med 2 kattbilder.

Tvättmönstret är precis detsamma som hos mina tre små kissar…

Smörgåsbordet! Kolmården har olika upplevelsepaket ett är att gå in i denna bur och detalj-granska insidan på lejonens gap. Har aldrig gjort det, men hade fin utsikt från linbanan.

Ha det gott!

Eva

De stora katterna…

Igår var det premiär på Kolmårdens djurpark. Då vi bor väldigt nära passade vi på att åka dit och testa den nya attraktionen, linbanan. Den går numera över safariparken. Så idag bjuder jag på lite bilder på de vilda katterna vi såg.

En liten bit snöleopard

Tiger som utövar svansvård

Ett lejon som uppskattar den nya attraktionen (människor i bur, fantastiskt)

En vårslappare

Trevlig fortsättning på helgen

Okunskap när den är som bäst

Publicerat: 2011-07-24 13:15
Taggar: vilda djur

Jo jag har en liten bekännelse att göra i samband med förra bloggens mink…Skäms

Så här gick det till när vi såg den.

Precis mot vattnet ibland stenar försvann ett svart litet djur ner mellan stenarna. Jag saknade mina katter och första tanken som jag också uttryckte var ”Titta en katt!” Mitt sällskap tog en något längre titt på djuret och sa ”Det där är ingen katt, det är nog en utter!” Det förflöt tid när vi tittade på det lilla svarta avlånga djuret och ordet ”nog” i meningen ovan hade glömts. Det vi tittade på nu var en utter!

Så fantastiskt! Jag har alltid velat se en utter! De är så speciella. Jag fotar och fotar detta fantastiskt fina exemplar av utter. Måste ju bara vara en unge!

Då kommer en barnfamilj och vandrar utmed hamnen. Jag känner att det är fruktansvärt synd om denna lilla familj att missa denna lilla utter-unge som lekte bland stenarna så jag får mitt sällskap att gå dit och meddela dem att ”kom och titta här, för ni vill väl se en utter-unge?” Om de ville. För hur ofta hade man skådat en utter här?! Aldrig (med största sannolikhet).Flört

Minken fortsatte att leka och snurra bland stenarna och hade inget alls emot att bli kallad utter. Pappan i barnfamiljen talade nu ingående om för barnet var uttern var och det pekades på den lilla minken som nog aldrig hade blivit kallad utter så många gånger på en och samma dag…