Matte har fått ont i tassen, eller… förlåt benet då hon burit sten!!! Jag tycker att det är en dålig idé att bära sten när det finns en Pantheon nära! Hon har aldrig fått ont av att bära en Pantheon. Hallå Matte bär mig!

Bär inte sten, bär Pantheon!

Det har varit uppenbart. Du har protesterat högt hela tiden när hon burit sten

Jasså? Ja, jag har bara försökt få henne att inse att det är mycket trevligare att klappa och kanske bära en Pantheon än att bära sten. ”Matte här är jag, Pantheon mjuk och fin istället för hård och tung… Kan väl inte vara ett svårt val alls?!”

Mera Pantheon, mindre sten!

Jag skulle välja stenen varenda gång…

Va? Hur tänker du nu?

Stenen behärskar något som du inte kan Pantheon…

Jag kan allt som en sten kan! Så fräckt Pollux!

Stenen kan vara tyst Pantheon… Touché!

Jag kan… vänta nu…  nej, det kan jag inte… Äsch… rackarns… besegrad av en sten…

Kom brorsan, matte har snart tröttnat på de där hårda, tysta, tunga och väldigt trista grejorna och då kommer hon tillbaka till oss, de mjuka varma och pratiga mysisarna. Vi kan vänta. Var med mig brorsan. Zzzz

Se där ja, nu somnade han och Pollux.. lyssna… han är tyst nu…

Tystare i alla fall. Jag hör honom snarka, men det är rätt så sövande. Äntligen kan jag också få sova lite och vila mina lurar. Ahhh… så skönt… Zzzzz

Nu har det varit lite tyst från oss ett tag. Det händer saker här på landet som håller matte sysselsatt. När matte är sysselsatt blir rapporteringen från kattfronten lite låg.

Irriterande! Det händer ju saker här hela tiden som inte rapporteras!

Möjligt Panthis, men nu ska du få berätta om hur det gick till när ni klädde granen… nej vänta nu, när ni var ute på promenad menar jag förstås.

Är ni säkra på att ni vill höra? Ni har ju en chans att säga ifrån. Ni kan låta bli att läsa om dem. Jag däremot bor med dem! Jaså, jaha, ni vill ändå. Ja, ja säg inte att jag inte varnade er.

Varna? Man behöver väl inte varnas. Det är vår i luften och jag är ute. Men vet ni vad?

Nu tror ni att jag är ute med matte, gör ni inte? Men det är jag inte. Eller… i alla fall inte ”bara” matte.

HUSSE! HAMME!

Men kära nån vad han pladdrar! Jag smaskade lite gräs här, lugn Panthis! Jag har inte varit ute på evigheter måste liksom vänja mig lite.

”Smaska gräs”? Allvarligt..? ”Smaska gräs”???

Det finns ju massor att göra här. Titta där Hamme ett träd!

Wow! Vilken utsikt och titta där. Springbar mark så långt ögat når. Hamme, ser du? Hamme?

Fort ner och iväg. Brorsan? Var är han nu då?

Kan hända att jag smaskade lite gräs igen… möjligtvis.

Sluta ät Hamme! Det kan du göra hemma. Kattgården är full av gräs. Nu ska här flygas! Flyg med mig Hamme! *Tjoho*!

… och där, precis DÄR drog han in spirorna och … flöööög, som en stork! *Tjohej!* Hamme?

Men var är Hamme? Hamme? Jag har landat. Men snälla nån var är han nu då?

*smask*, *smask*

Alltså… Ibland undrar man verkligen om han är släkt med mig eller Polle…

Polle?!? Va? Hur blev man indragen i det här nu då? Har man sådana misstankar använder man de små grå tycker jag. Då inser man raskt att Pollux är en belevad och vacker tamkatt (sa jag vacker?). En Pollux ska aldrig (och jag kan inte betona detta tillräckligt starkt) förväxlas med vilda prickiga vildkatter! Bah! Se där jag ångrar redan att jag släppte iväg er läsare på detta onödigt långa och prickiga äventyr. Tänk er för noga nästa gång. Inte säkert att jag kan vara med och censurera.