När en blir två…

Hamlton

Berätta om när jag blev en del familjen för visst blev jag det innan Pantheon blev det. Så lite mer familj är väl jag kan man väl ändå säga?

img_20180113_155854_089358946480.jpg

Va? Vi kom väl samtidigt? Är väl också familj, visst matte?

Ni är båda familj! Hamilton har en poäng, tror han var lite säkrare på att han ville ingå i vår familj än vad du var Panthis.

Pantheon_gull

Fast ni såg rätt så skumma och hårlösa ut när ni kom på besök. Visst? Inte en enda prick heller… Märkliga. Men berätta du matte.

Pantheon, du talade egentligen tydligt om för mig när vi träffades att du inte var intresserad av min uppmärksamhet. Din bror satt och stirrade upp på mig, men du lekte med dina syskon och jag hade lika gärna kunna vara ett dammkorn. Jag däremot såg din otroligt vackra päls och var helt såld i din skönhet. Så förblindad var jag att jag nästan missade den helt tålmodiga Hamilton som satt där och med de klarblåaste ögon man kan tänka sig och tittade upp på mig.

panthis

Han var kanske inte så snygg som jag var eller hur matte? Kanske rent av lite ful?

nja

Ful kan du vara själv tvilling eller femling eller äh… min poäng är att du ser snarlik ut så jag skulle inte använda det argumentet för långt.

pollux1

Precis! Lika fula båda två om jag får tycka till!

stor_ora

Det får du inte Pollux!

spekulerar

Nä! Det får han inte.

Va? Kom du hit?

Tänkte att det nog trots allt är bäst om vi håller ihop, vad säger du?

Ok!

pollux

Tacka mig matte för att jag avvärjt ännu en sådan där fläckig kris som det bara dräller av i det här hushållet.

 

Fint Polleman. Man kan verkligen räkna med dig. Ska jag fortsätta berätta nu då? Hur långt hade vi kommit? Jo visst ja… Hamilton… Du visste att vi hörde ihop, nu var det bara att få de där stora människorna att inse det också. Till slut slet jag ögonen motvillig från Pantheon och tittade ner på dig Hamilton och från det ögonblicket var du en del av min familj. För allvarligt talat vem kan motstå det här?

 

_JBA0574 - 2016-03-19 11.52.57 kopiera

Inte så ful va? Förresten matte var det så att ni ingick i min familj från det ögonblicket jag såg er. Inte tvärtom, bara så vi är fullständigt klara med hur det gick till…

_JBA6979 copy

Att hitta Hamilton på ovanstående bild är inte så svårt han ligger på Hercules, den svarta marble-katten. Pantheon (eller Homer) är katten som Hamilton delvis ligger på, dvs högst upp i högra hörnet. Främst i bild ligger syrrorna, Hortensia och Hoya. Detta är alltså den fullständiga H-kullen som grabbarna kommer ifrån. Hur skulle jag bara kunna ha tagit en?

Efter besöket funderade vi och enades om att två kissar skulle få följa med oss hem och på så sätt blev även Pantheon en del av hemmet.

+46 704 444 887

Mysgrabbarna

Från dag ett har dessa grabbar varit helt oskiljaktiga.

mys1

 

 

Den stora fågelräknarhelgen med räknekatter?

blåmes

Blåmes vid fågelbordet

Denna helg kan alla ni som har fågelbord passa på och bidra till att hålla koll lite på våra fåglar och rapportera in via appen Vinterfåglar inpå knuten till BirdLife Sverige. Jag och katterna har räknat.

snall

Visst, visst, 1…2… Zzzz

Jag satte mig med Hamilton i knät och började. Så här gör man. Man tittar ut på sitt fågelbord och riktar in sig på t ex talgoxe. Sedan räknar man alla talgoxar som befinner sig vid fågelbordet nu och gör en anteckning. Om man någon gång under spaningstiden får en högre siffra av talgoxar som befinnar sig vid fågelbordet just nu, så ändrar man sin siffra. Den högsta siffran på varje fågelsort skrivs in i appen och rapporteras. Lite kul är det och det här är något jag har försökt delta i under många år! Men i år lyckades vi. Där satt jag och räknade och räknade, med god hjälp av Hamilton (trodde jag). När jag äntligen släppte blicken från fågelbordet och skulle dubbelkolla om vi hade samma siffror jag och Hamilton, så hade han somnat!!!

somnade_i_mattes_kna

Zzz… 3! Visst inte.. Fast…

… Alltså det här med att räkna fåglar är nog lite att jämföra med när ni människor räknar får tror jag… Väldigt sövande faktiskt.

sotasetjejen

Hamme? Allvarligt?

Du tog fel katt matte, du vet ju att Pollux är den stora fågelskådaren i familjen.

pollux

Vad vill dom nu då?

Jag har faktiskt flera intressen, och nu är det dags för min yoga!

snall

Jag kan minsann också vara en stor fågelskådare men… 

… det är  VÄLDIGT tråkigt att räkna fåglar när de är utomhus och man själv är inomhus. Ingen sport någonstans! Inget smygande, inget vakande och absolut ingen spänning som kan rinna ut i svansen. Min svans dog lite av tristess och RÄKNA dem. Och det vet ju alla att om svansen somnar så följer liksom resten av katten med.

tjejen_sover

Zzz… oj… jag somande…

Lång utläggning där som inte helt fångade min svans intresse. Jag somnade lite där, men jag tror ändå att Pollux skulle ha varit rätt katt.

yoga

Yoga! Ni får försöka klara er utan mästerkattens expertis idag.

Pantheon_gull

Just precix… det får ni faktiskt! För även mästerkatten vilar svansen. Förresten förstår jag Hamme, räkna fåglar när man kan äta fåglar? Man är väl ingen räknekatt heller?

 

 

Lucka 23 – God Lill-jul

Idag är det matte som minns och är värdinna. I vår familj har vi alltid smakat lite på godsakerna en dag innan jul. Olika familjer har olika traditioner men hos oss införde mamma ”lill-Julen” så här kommer det lite lill-julsfirande inför den stora dagen. Länk till lucköppningen här.

God Lill-jul!

Pollix

Pollux med röda nosen

hette en helt vanlig katt

som blivit kall om nosen

under en midvinter natt.

Panthis

Nu packar vi julebocken

Släden åker mot kyla

Häng med i julerocken

och hör Pantheon yla!

Hamme

Pixe har sin tomte-gear på,

Hamme likaså,

Men Hamme inte tomte är

Nej han Nisse-luvan bär.

Pixie

Pixies lösskägg det slänger

Men det är ju bara kul

när Panthis vid Pollux svänger

Skriker alla ut ”God Jul!!!”

Julbild 2015- mini

Ett litet avbrott, lerstövlarna

Nu gör vi ett litet avbrott i julkalendern och berättar om stackars Hamilton som säkert hade haft en väldigt trevlig men tydligen något våt dag i kattgården. Han kanske lekte lite runt dammen och så plötsligt måste något basalt behov gjort sig påmint. Den lille sprang alltså in och hoppade i lådan.

Hamme1

Ja, man kan väl inte gå i trädgården, är ju en väluppfostrad katt

Vi har extremt bra och klumpbildande kattsand i våra lådor och lille våte Hamilton måste kattlådan ha sett som en utmaning. Den klumpade och klumpade tills Hamilton var torr.

 

När så matte kom hem så hade lille Hamilton som stela lerstövlar på sig! Det satt hårt fast på hans hasor. Då matte raskt räknade ut att nästa naturliga kontakt med fukt hade varit Hamiltons kattunga och därefter kattmage så lyftes den lille protesterande in i duschen. Varmt eller snarare ljummet vatten spolades över hela Hamiltons leriga ben (och svans) och den lille fick fram ett av de få mänskliga ord han faktiskt lärt sig och haft väldigt stor nytta av nämligen ”Näääääää”, möjligtvis sa han ”määääää”, men betoningen låg inte i början så jag kan inte vara säker och ”näääää” verkade ändå mer logiskt.

Därefter blev de ingen deckare med matte. Hamilton och jag sitter nämligen varje kväll framför tv:n och kikar på deckare. Dvs matte sitter och tittar och Hamilton bidrar med mysfaktorn genom att sova gott i mattes knä, engagerad på sitt sätt.

Hamilton_slö

Tog honom några timmar att förlåta mig igen, men till slut låg han som han brukar.

hammeskånk

En liten ren tass ❤

Julstämning med lucköppning

Idag klär jag upp mig och tar rollen som er private julvärd! Ho, ho, ho!

_JBA5086 kopiera

 

Mja… det är faktiskt så att vi börjar komma lite i julstämning här. Vi har beslutat oss för att uppdatera den gamla julkalendern och vi börjar väl med lucka 1.

Att öppna lucka ett

det får anses lätt,

sätt er på bänken

och klicka på länken!

Julkalendern

 

Jo, om ni tror det går att tjuvkika på nästa lucka så går det bra, fast de riktiga bilderna kommer först att finnas på plats den dag datumet överensstämmer med lucknumret.

cropped-jba5046-kopiera.jpg

Komplicerat det här, men det blir nog roligt.

Idag har matte och husse varit på vinden och tagit ner adventsljusstakarna så nu börjar det likna något här.

Nu hoppas vi att tekniken hänger med och att ni når vår julkalender och kan vara med oss och öppna luckorna.

🙂

 

 

 

I regn och rusk

Med knät i det närmaste friskt bestämde jag mig ändå för att det nog var dumt att spring upp skadan igen. Istället väcktes husets mest aktive bengalhanne och kläddes på sin lilla höstsele formligen sovande. Pantheon älskar att åka bil och han älskar att vara med oss. Min plan var att ta 2,5 km runt idag. Med kattsällskap beräknade jag tiden till en timme.

Jörgen AnderssonEn timme? Jag är förolämpad zzZZ…zzzz….Va? Nu?

 

Väl på plats duggade det rejält. Det jamades anklagande och en liten stresskänsla infann sig hos matte som plötsligt funderade över sitt beslut att väcka och släpa ut en varm, torr och nöjd katt i fuktigt och kallt klimat. Pantheon funderade också över mattes beslut.

hemlängtan

Bilen? Den bara försvann. Vänta på mig!

Det känns som att katterna ofta tror att jag har en på- och av-knapp som hanterar väder och vind.

_JBA2080 - 2016-05-19 18.47.04 kopiera

Den används dåligt. Välj ”AV”! Nu?

De tittar alltid anklagande på mig och talar ljudligt om för mig att fixa problemet. Jag går väldigt sällan ut ensam med båda bröderna längre då det verkligen kan vara en stressfaktor om väder och vind inte är med oss. Jag minns flera turer ut i skogen med ryggsäck där båda till slut klämt in sig i den lilla ryggsäcken och jag har fått lägga över något skydd högst upp och jag känner att inte ens en svans till skulle få plats i ryggsäcken. Den är inte heller gjord för 14 kilo katt och det vet jag ärligt talat inte om jag heller är gjord för. Det är tungt att gå och släpa på kan jag lova. Nåja idag var Hamilton hemma i värmen.

Jörgen Andersson

Hemlige Hamilton huserar hemma, Haha!

Efter att ha gått någon kilometer med Pantheon på dagens stig stirrar plötsligt Pantheon rakt bakåt med skräckslagen blick och där kommer en man gåendes efter oss. Jag tror säkert inte att han tänkte mörda vare sig mig eller Pantheon, men man läser så mycket så jag tog ett hastigt beslut att ändå byta spår och kastade mig över till 5 km spåret som just här gick bredvid.

Pantheon fick för sig att han kände igen sig och började springa. Det var bara att hänga på. Jag brukar aldrig  byta spår och insåg plötsligt hur tidigt i spåret jag var på 5 km. Hm… skulle jag hinna runt på den tid jag sagt till mannen? Hade han inte sagt något om en genväg om jag inte ville kämpa uppför berget. Jo visst, så med Pantheon i täten prövade vi nästa lilla nya väg.

Jörgen Andersson

Hemlige Hamilton är fortfarande hemma och myser och jag vet precis var jag är!

En liten älg hoppade förskräckt upp och försvann in i skogen. Pantheon var inte imponerad. Han pinnade på som om han inte sett den. Hm… ett vägskäl. Vänster kändes bäst. Jag tog ledningen och kastade upp Pantheon på axlarna. Orange färg på spår, tio kilometer? Jag hoppade på det gula som jag tror är 5 kilometers spåret igen.

Jag brukar hoppa av det vid ett ställe för att slippa komma ner i till staden och jag kände inte igen mig. Till slut fick jag inse att jag hade kommit för långt på spåret och redan var på väg ner mot staden. Bara att vända. Bengaler gillar inte att vända! Bengaler tycker att promenader där man vänder är totalt värdelösa. De vill upptäcka nya saker, inte gamla.

vändom

Nej, nej framåt, inte vända. Utforska!

Jag fick ta upp Pantheon på axlarna igen. Han hoppade ner och tittade på mig. Var jag galen? Vända nu? Varför då. Upp igen… Ner igen… upp igen… alltså den som tror att Bengaler är lätta att svinga upp och ner på axlarna tror fel. Det är ett styrkepass. Jag hade klätt mig alldeles för varmt. Jag skulle ju inte springa, jag skulle ju GÅ med katt. Hur mycket motion kan krävas?

hejhåhejhå

Ett, två, ett, två…… mycket motion krävs. Massor!!! hehe. Ett, två matte!

 

”Pantheon! Hoppa ner i väskan då!” Jag försökte argumentera med honom. ”Vi måste vända om vi ska hinna till husse i utsatt tid. Kom igen.” Att försöka få ner en blöt och envis katt i en liten ryggsäck är ytterligare ett motionspass. Himmel. Pantheon slet sig och rusade (något förnärmad) före mig åt rätt håll denna gång. Sedan blev han plötsligt trött. Upp på axlarna igen och så började en lustig liten färd framåt småspringande med ryggsäck och katt. Pantheon fann ro på sin kamel (kände mig som en sådan) och lade sig ner och njöt av den skumpiga utsikten.

Äntligen tillbaka till vägskälet, framåt denna gång som i det här läget skulle ha motsvarats av en högersväng från början och där bara några meter till så låg rätt spår. Pantheon hoppade ner och började gå igen. Den lille kämpen.

framåt

Kämpe, det är jag det!

Då ringer telefonen. ”Jag är klar nu och är vid bilen.” Hm… utmärkt, jag hade kommit lite längre än halvvägs på min sträcka. Jag förklarar var jag är och mannen lovar att komma och möta mig. ”Utmärkt förslag” tänkte jag när jag ögonblicket senare passerade en man som satt mitt i skogen med rökelse i en liten koja. ”Fantastiskt bra” var ett annat ord som kom till mig när jag senare träffade mannen och vi gemensamt gick förbi det ”grabbgäng” som satt och drack öl och badade i någon tunna. De var i feststämning och hade väldigt höga röster. Så skönt det är att ha en egen trygg man att ty sig till då som till skillnad från sin fru också vet exakt var han är vid varje givet ögonblick. Mannens genvägar det är något att räkna med. Det tyckte både Panthis också. Vår vanligtvis så trygga och mysiga skog kändes idag invaderad av märkliga och ljudliga människor.

Väldigt oväntat då vädret verkligen inte uppmuntrade till uteaktivitet.

Nåja, den goda nyheten är att mitt knä nu nog får anses friskt vilket innebär att jag nästa gång kan låta Pantheon ligga kvar på den mjuka och varma och sköna filten bredvid sin bror när jag vill ut i ruskväder och springa. 🙂

20170720_141043

Mjuka respektive hårda värden

Matte har fått ont i tassen, eller… förlåt benet då hon burit sten!!! Jag tycker att det är en dålig idé att bära sten när det finns en Pantheon nära! Hon har aldrig fått ont av att bära en Pantheon. Hallå Matte bär mig!

_JBA3643 - 2016-12-03 13.31.25 kopiera

Bär inte sten, bär Pantheon!

 

Det har varit uppenbart. Du har protesterat högt hela tiden när hon burit sten

_JBA9168 - 2015-12-20 13.16.38 kopiera - Kopia

Jasså? Ja, jag har bara försökt få henne att inse att det är mycket trevligare att klappa och kanske bära en Pantheon än att bära sten. ”Matte här är jag, Pantheon mjuk och fin istället för hård och tung… Kan väl inte vara ett svårt val alls?!”

_JBA3645 - 2016-12-03 13.31.29 kopiera

Mera Pantheon, mindre sten!

Jag skulle välja stenen varenda gång…

_JBA2298 - 2016-06-08 19.30.12 kopiera

Va? Hur tänker du nu?

_JBA0405 - 2016-03-12 07.37.24 kopiera

Stenen behärskar något som du inte kan Pantheon…

_JBA9166 - 2015-12-20 13.16.01 kopiera - Kopia

Jag kan allt som en sten kan! Så fräckt Pollux!

_JBA2423 - 2016-06-25 16.27.54 kopiera

Stenen kan vara tyst Pantheon… Touché!

Jörgen Andersson

Jag kan… vänta nu…  nej, det kan jag inte… Äsch… rackarns… besegrad av en sten…

Jörgen Andersson

Kom brorsan, matte har snart tröttnat på de där hårda, tysta, tunga och väldigt trista grejorna och då kommer hon tillbaka till oss, de mjuka varma och pratiga mysisarna. Vi kan vänta. Var med mig brorsan. Zzzz

ps1

Se där ja, nu somnade han och Pollux.. lyssna… han är tyst nu…

ps2

Tystare i alla fall. Jag hör honom snarka, men det är rätt så sövande. Äntligen kan jag också få sova lite och vila mina lurar. Ahhh… så skönt… Zzzzz

_JBA2422 - 2016-06-25 15.20.55 kopiera

 

 

 

 

Från monsterkatt till mönsterkatt

_JBA0025 copy

Ni som varit med länge har nog hört vilken utveckling min vita hankatt har gått igenom under åren, men då jag nyligen fick en liten påminnelse via facebook vill jag ge honom ett inlägg och verkligen trycka på vilken förändring han har gått igenom.

_JBA0031 copy

När jag såg honom första gången på Fia-hemmet (katthem) låg han ner och viftade med långa tassar. Han var själv i sin bur och ville småsmaka lite på händerna, väldigt försiktigt. Han hade höftfel så Pollux fick man bli fodervärd till. Hans blå ögon var otroligt vackra och någonstans mellan viftande försiktiga tassar, små nafs och djupblå ögon med den bestämt svarta nosen så sålde han in sig i vår familj. Vi ignorerade den varning vi fick om att han inte trivdes med hundar. En familj hade haft honom och lämnat tillbaka honom då han verkligen inte gick ihop med deras hund.

 

Pollux var nog en ensamkatt för när han fick se lilla charmiga Pixie (som då bott hemma hos oss en månad) hoppade han en meter rakt upp och sedan när han insåg hur snäll Pixie var så började han mobba henne.  Vi kämpade alla för att få ordning på det, Pixie också. Någon gång fick jag en ide om att ännu en katt kanske skulle lösa det. Jag hade fallit för en kattunge och adopterade honom, Picasso. Pollux avskydde Picasso! Han flydde ut och ville inte komma in. Det blev utegångsförbud för min vita hankatt och det resulterade i den fräsigaste och tråkigaste katt jag någonsin haft. Han blev som en vildkatt i humöret fräste och klöste.

En liten hyllning och minneskavalkad till Picasso blir det också. Det går inte att gå tillbaka till den här tiden utan att minnas honom med värme och kärlek.

Picasso kom från en stor kattfamilj och jobbade hårt på att få in både Pixie och Pollux i sin familj. Pixie blev glad att det äntligen kom en social katt och välkomnade Picasso.

Pollux var förvirrad, rädd och det visade sig i aggressivitet, men någonstans väcktes hans nyfikenhet när Pixie och Picasso lekte tillsammans och sov tillsammans. Jag såg hur förvirrad han var och hur han hela tiden på avstånd tittade på, men när Picasso närmade sig så möttes han av helveteskatten.

Men även helveteskatter sover.

vakna

*harkel* sover du?

kontakt

Så där ja, nu har jag lite fysisk kontakt

Närmare och närmare kom han. Överallt var han med sina små ”mjurr?” som ofta fick ett negativt svar.

jagserdig

Mjurr?

En dag vände det och Pollux drog igång en lek som gränsade mellan lek och allvar, men slutade i vänskap.

Picasso älskade Pollux och lärde honom att andra katter faktiskt kunde vara riktigt kul.

 

Tyvärr blev min älskade Picasso påkörd knappt två år gammal. Efter Picassos död gick både Pixie och Pollux in i ett litet vakuum. Vi flyttade till lägenhet och båda tappade lite livsgnistan, något hände med dem båda. Kombinationen av att flytta in i lägenhet och bara ha varandra var inget särskilt kul. Sedan kom bengalerna…

Tack vare Picasso var det röda mattan vad gällde Pollux. Efter att första skräcken lagt sig – för himmel vad de lät och rörde sig fort – så fanns han där. Stor och härligt lurvig att vila sig mot var han.

vadsysslardemed

barnvakt

Överallt där de är hittar man idag Pollux. Han har lärt sig leva med deras egenheter… som när Pantheon ska ha favoritplatsen…  Ingen kan ignorera en bengal som Pollux.

egokatten

I mitt stilla sinne skickar jag ett tack till min änglakatt som jobbade så hårt för detta och någonstans undrar jag också om det inte är så att han får del av det han kämpade med som Picasso.

_JBA1070 copy

Min änglakatt

För för mig finns det oerhörda likheter mellan Hamilton och Picasso. Det känns som att det är samma själ som ännu en gång hittat hem till oss och nu skördar det han sådde i en annan kattkropp. Vem vet. 🙂

 

 

Kattrapport om dammbygge

”Nu ska vi bygga damm!” sa matte, vad menar hon damm byggs väl inte. Det bara plötsligt finns där och bildar råttor.

räddardagen

Dammråttor, de absolut tråkigaste råttorna. Tunna, genomskinliga och väldigt tråkiga.

Fokus Hamme, matte ska skapa mer damm! Förstår du? Hur skapar man damm tror du?

Jörgen AnderssonOh himmel, ”bröderna ljus” är igång igen. Inte sådant damm förstås, Matte och husse planerar en damm. En damm är ungefär som en pool, en vattenfylld grop kan man säga. i en sådan grop kan grodor, fiskar och annat bo.

Hamme1

-Grodor? Jag älskar grodor! De har så härligt långa hoppiga ben och mysigt studs. Väldigt roliga!

 

ovanligförare

Åh, men varför har ingen sagt något. Här ska grävas grop! Bort med sanden och hit med gropen, grodorna och fiskarna.

pantheon_tunnel

Husse och matte tog vid och grävde klart och så här såg det ut igår kväll när gropen kom på plats, härligt, det går framåt, inga grodor ännu och matte meddelade att det inte blir några fiskar. Va? Inga fiskar??? Men ok… grodor!!!

Pantheon_bla_grop

Det är en djup grop. Jag har testat den som enda katt. Jag var nere i botten och så hoppade jag upp. Lätt som en plätt. Den ska vara åtminstone 1 meter och 40 cm vid sista mätningen. Många fler centimeter än vad jag är och jag tog det lätt!

hammeIdag hände det ytterligare lite och vår cylinder kom på plats och invigdes av brorsan med en gång.

20170722_194125

Nu väntar vi på dammduk. Vill ni veta mer om och följa detta projekt så får ni gå in på vår andra sida Halva paradiset, det kan hända att vi är med lite där också. Vi rör oss lite mellan sidorna, fast mest är vi här förstås. 🙂

ps4

 

Utmattande att rapportera om damm. klart slut!

 

 

The Pantheon way eller Vi gör det på Panthis vis

Sedan jag skaffade bengaler så har jag lärt mig så väldigt mycket om rasen via mina båda olika killar. Pantheon är väldigt präglad på människor och tycker att vi ska vara med honom alltid. Hamilton är inte likadan utan vill hellre vara med oss alltid. Skillnaden är inte så hårfin som den låter. 😀 Särskilt gärna vill Panthis ha sällskap till lådan och gärna ha sällskap även vid lådan, sällskap vid maten osv, osv.

Panthis går gärna och ropar lite oroligt när det är dags att göra toalettbesök. Jo då  alla ska veta att nu är det dags för dagens första toalettbesök, dagens andra annonseras lika högt och så håller det på. Nöjd är inte Panthis förrän han lyckats hämta mig och vi gemensamt gör sällskap till lådan.

_JBA4913 kopiera

Är väl minsann inte bara tjejer som kan gå på toaletten i plural. EN Panthis är så väldigt ensamt antal. 

Ibland hinner inte matte med men då kan brorsan rycka in och så parkissar grabbarna i lådan. Det tycker Pantheon om också. En bror är minst lika bra som en matte att ha med sig in på toaletten.

Panthis vill efter att han varit på lådan ha mat och även där får matte vara med. Det är ju så mycket enklare att äta om man har sällskap. När Panthis ätit klart och vi är lediga så tar vi ofta en liten tur ut i trädgården och leker lite eller också solar vi och om Panthis inte tycker att matte har uppfyllt sina morgonåtaganden så bra så vill han gärna sitta ett tag på mattes axlar och känna sig lite trygg och få höra vilken fin bengal han är. Det är en av Panthis favoritstunder på dagen.

_JBA2214 - 2016-05-22 13.16.16 kopiera

Man kan liksom inte tillräckligt tydligt betona vikten av en Panthis.

_JBA2421 - 2016-06-25 15.20.46 kopiera

En dagens Panthis är något som varje tvåbening borde få faktiskt. Om man vill kan man då byta ut ”Panthis” mot det man heter, men bara om man vill.

Nu börjar Pantheon bli lite morgontrött vilket ofta sammanfaller med att solens strålar värmt upp morgonen lite. Ju varmare det blir desto bättre sover Pantheon och Hamilton. Om de sover ensamma? Knappast. De parsover! 😀ps3

20170720_141043