I regn och rusk

Med knät i det närmaste friskt bestämde jag mig ändå för att det nog var dumt att spring upp skadan igen. Istället väcktes husets mest aktive bengalhanne och kläddes på sin lilla höstsele formligen sovande. Pantheon älskar att åka bil och han älskar att vara med oss. Min plan var att ta 2,5 km runt idag. Med kattsällskap beräknade jag tiden till en timme.

Jörgen AnderssonEn timme? Jag är förolämpad zzZZ…zzzz….Va? Nu?

 

Väl på plats duggade det rejält. Det jamades anklagande och en liten stresskänsla infann sig hos matte som plötsligt funderade över sitt beslut att väcka och släpa ut en varm, torr och nöjd katt i fuktigt och kallt klimat. Pantheon funderade också över mattes beslut.

hemlängtan

Bilen? Den bara försvann. Vänta på mig!

Det känns som att katterna ofta tror att jag har en på- och av-knapp som hanterar väder och vind.

_JBA2080 - 2016-05-19 18.47.04 kopiera

Den används dåligt. Välj ”AV”! Nu?

De tittar alltid anklagande på mig och talar ljudligt om för mig att fixa problemet. Jag går väldigt sällan ut ensam med båda bröderna längre då det verkligen kan vara en stressfaktor om väder och vind inte är med oss. Jag minns flera turer ut i skogen med ryggsäck där båda till slut klämt in sig i den lilla ryggsäcken och jag har fått lägga över något skydd högst upp och jag känner att inte ens en svans till skulle få plats i ryggsäcken. Den är inte heller gjord för 14 kilo katt och det vet jag ärligt talat inte om jag heller är gjord för. Det är tungt att gå och släpa på kan jag lova. Nåja idag var Hamilton hemma i värmen.

Jörgen Andersson

Hemlige Hamilton huserar hemma, Haha!

Efter att ha gått någon kilometer med Pantheon på dagens stig stirrar plötsligt Pantheon rakt bakåt med skräckslagen blick och där kommer en man gåendes efter oss. Jag tror säkert inte att han tänkte mörda vare sig mig eller Pantheon, men man läser så mycket så jag tog ett hastigt beslut att ändå byta spår och kastade mig över till 5 km spåret som just här gick bredvid.

Pantheon fick för sig att han kände igen sig och började springa. Det var bara att hänga på. Jag brukar aldrig  byta spår och insåg plötsligt hur tidigt i spåret jag var på 5 km. Hm… skulle jag hinna runt på den tid jag sagt till mannen? Hade han inte sagt något om en genväg om jag inte ville kämpa uppför berget. Jo visst, så med Pantheon i täten prövade vi nästa lilla nya väg.

Jörgen Andersson

Hemlige Hamilton är fortfarande hemma och myser och jag vet precis var jag är!

En liten älg hoppade förskräckt upp och försvann in i skogen. Pantheon var inte imponerad. Han pinnade på som om han inte sett den. Hm… ett vägskäl. Vänster kändes bäst. Jag tog ledningen och kastade upp Pantheon på axlarna. Orange färg på spår, tio kilometer? Jag hoppade på det gula som jag tror är 5 kilometers spåret igen.

Jag brukar hoppa av det vid ett ställe för att slippa komma ner i till staden och jag kände inte igen mig. Till slut fick jag inse att jag hade kommit för långt på spåret och redan var på väg ner mot staden. Bara att vända. Bengaler gillar inte att vända! Bengaler tycker att promenader där man vänder är totalt värdelösa. De vill upptäcka nya saker, inte gamla.

vändom

Nej, nej framåt, inte vända. Utforska!

Jag fick ta upp Pantheon på axlarna igen. Han hoppade ner och tittade på mig. Var jag galen? Vända nu? Varför då. Upp igen… Ner igen… upp igen… alltså den som tror att Bengaler är lätta att svinga upp och ner på axlarna tror fel. Det är ett styrkepass. Jag hade klätt mig alldeles för varmt. Jag skulle ju inte springa, jag skulle ju GÅ med katt. Hur mycket motion kan krävas?

hejhåhejhå

Ett, två, ett, två…… mycket motion krävs. Massor!!! hehe. Ett, två matte!

 

”Pantheon! Hoppa ner i väskan då!” Jag försökte argumentera med honom. ”Vi måste vända om vi ska hinna till husse i utsatt tid. Kom igen.” Att försöka få ner en blöt och envis katt i en liten ryggsäck är ytterligare ett motionspass. Himmel. Pantheon slet sig och rusade (något förnärmad) före mig åt rätt håll denna gång. Sedan blev han plötsligt trött. Upp på axlarna igen och så började en lustig liten färd framåt småspringande med ryggsäck och katt. Pantheon fann ro på sin kamel (kände mig som en sådan) och lade sig ner och njöt av den skumpiga utsikten.

Äntligen tillbaka till vägskälet, framåt denna gång som i det här läget skulle ha motsvarats av en högersväng från början och där bara några meter till så låg rätt spår. Pantheon hoppade ner och började gå igen. Den lille kämpen.

framåt

Kämpe, det är jag det!

Då ringer telefonen. ”Jag är klar nu och är vid bilen.” Hm… utmärkt, jag hade kommit lite längre än halvvägs på min sträcka. Jag förklarar var jag är och mannen lovar att komma och möta mig. ”Utmärkt förslag” tänkte jag när jag ögonblicket senare passerade en man som satt mitt i skogen med rökelse i en liten koja. ”Fantastiskt bra” var ett annat ord som kom till mig när jag senare träffade mannen och vi gemensamt gick förbi det ”grabbgäng” som satt och drack öl och badade i någon tunna. De var i feststämning och hade väldigt höga röster. Så skönt det är att ha en egen trygg man att ty sig till då som till skillnad från sin fru också vet exakt var han är vid varje givet ögonblick. Mannens genvägar det är något att räkna med. Det tyckte både Panthis också. Vår vanligtvis så trygga och mysiga skog kändes idag invaderad av märkliga och ljudliga människor.

Väldigt oväntat då vädret verkligen inte uppmuntrade till uteaktivitet.

Nåja, den goda nyheten är att mitt knä nu nog får anses friskt vilket innebär att jag nästa gång kan låta Pantheon ligga kvar på den mjuka och varma och sköna filten bredvid sin bror när jag vill ut i ruskväder och springa. 🙂

20170720_141043

Mjuka respektive hårda värden

Matte har fått ont i tassen, eller… förlåt benet då hon burit sten!!! Jag tycker att det är en dålig idé att bära sten när det finns en Pantheon nära! Hon har aldrig fått ont av att bära en Pantheon. Hallå Matte bär mig!

_JBA3643 - 2016-12-03 13.31.25 kopiera

Bär inte sten, bär Pantheon!

 

Det har varit uppenbart. Du har protesterat högt hela tiden när hon burit sten

_JBA9168 - 2015-12-20 13.16.38 kopiera - Kopia

Jasså? Ja, jag har bara försökt få henne att inse att det är mycket trevligare att klappa och kanske bära en Pantheon än att bära sten. ”Matte här är jag, Pantheon mjuk och fin istället för hård och tung… Kan väl inte vara ett svårt val alls?!”

_JBA3645 - 2016-12-03 13.31.29 kopiera

Mera Pantheon, mindre sten!

Jag skulle välja stenen varenda gång…

_JBA2298 - 2016-06-08 19.30.12 kopiera

Va? Hur tänker du nu?

_JBA0405 - 2016-03-12 07.37.24 kopiera

Stenen behärskar något som du inte kan Pantheon…

_JBA9166 - 2015-12-20 13.16.01 kopiera - Kopia

Jag kan allt som en sten kan! Så fräckt Pollux!

_JBA2423 - 2016-06-25 16.27.54 kopiera

Stenen kan vara tyst Pantheon… Touché!

Jörgen Andersson

Jag kan… vänta nu…  nej, det kan jag inte… Äsch… rackarns… besegrad av en sten…

Jörgen Andersson

Kom brorsan, matte har snart tröttnat på de där hårda, tysta, tunga och väldigt trista grejorna och då kommer hon tillbaka till oss, de mjuka varma och pratiga mysisarna. Vi kan vänta. Var med mig brorsan. Zzzz

ps1

Se där ja, nu somnade han och Pollux.. lyssna… han är tyst nu…

ps2

Tystare i alla fall. Jag hör honom snarka, men det är rätt så sövande. Äntligen kan jag också få sova lite och vila mina lurar. Ahhh… så skönt… Zzzzz

_JBA2422 - 2016-06-25 15.20.55 kopiera

 

 

 

 

Från monsterkatt till mönsterkatt

_JBA0025 copy

Ni som varit med länge har nog hört vilken utveckling min vita hankatt har gått igenom under åren, men då jag nyligen fick en liten påminnelse via facebook vill jag ge honom ett inlägg och verkligen trycka på vilken förändring han har gått igenom.

_JBA0031 copy

När jag såg honom första gången på Fia-hemmet (katthem) låg han ner och viftade med långa tassar. Han var själv i sin bur och ville småsmaka lite på händerna, väldigt försiktigt. Han hade höftfel så Pollux fick man bli fodervärd till. Hans blå ögon var otroligt vackra och någonstans mellan viftande försiktiga tassar, små nafs och djupblå ögon med den bestämt svarta nosen så sålde han in sig i vår familj. Vi ignorerade den varning vi fick om att han inte trivdes med hundar. En familj hade haft honom och lämnat tillbaka honom då han verkligen inte gick ihop med deras hund.

 

Pollux var nog en ensamkatt för när han fick se lilla charmiga Pixie (som då bott hemma hos oss en månad) hoppade han en meter rakt upp och sedan när han insåg hur snäll Pixie var så började han mobba henne.  Vi kämpade alla för att få ordning på det, Pixie också. Någon gång fick jag en ide om att ännu en katt kanske skulle lösa det. Jag hade fallit för en kattunge och adopterade honom, Picasso. Pollux avskydde Picasso! Han flydde ut och ville inte komma in. Det blev utegångsförbud för min vita hankatt och det resulterade i den fräsigaste och tråkigaste katt jag någonsin haft. Han blev som en vildkatt i humöret fräste och klöste.

En liten hyllning och minneskavalkad till Picasso blir det också. Det går inte att gå tillbaka till den här tiden utan att minnas honom med värme och kärlek.

Picasso kom från en stor kattfamilj och jobbade hårt på att få in både Pixie och Pollux i sin familj. Pixie blev glad att det äntligen kom en social katt och välkomnade Picasso.

Pollux var förvirrad, rädd och det visade sig i aggressivitet, men någonstans väcktes hans nyfikenhet när Pixie och Picasso lekte tillsammans och sov tillsammans. Jag såg hur förvirrad han var och hur han hela tiden på avstånd tittade på, men när Picasso närmade sig så möttes han av helveteskatten.

Men även helveteskatter sover.

vakna

*harkel* sover du?

kontakt

Så där ja, nu har jag lite fysisk kontakt

Närmare och närmare kom han. Överallt var han med sina små ”mjurr?” som ofta fick ett negativt svar.

jagserdig

Mjurr?

En dag vände det och Pollux drog igång en lek som gränsade mellan lek och allvar, men slutade i vänskap.

Picasso älskade Pollux och lärde honom att andra katter faktiskt kunde vara riktigt kul.

 

Tyvärr blev min älskade Picasso påkörd knappt två år gammal. Efter Picassos död gick både Pixie och Pollux in i ett litet vakuum. Vi flyttade till lägenhet och båda tappade lite livsgnistan, något hände med dem båda. Kombinationen av att flytta in i lägenhet och bara ha varandra var inget särskilt kul. Sedan kom bengalerna…

Tack vare Picasso var det röda mattan vad gällde Pollux. Efter att första skräcken lagt sig – för himmel vad de lät och rörde sig fort – så fanns han där. Stor och härligt lurvig att vila sig mot var han.

vadsysslardemed

barnvakt

Överallt där de är hittar man idag Pollux. Han har lärt sig leva med deras egenheter… som när Pantheon ska ha favoritplatsen…  Ingen kan ignorera en bengal som Pollux.

egokatten

I mitt stilla sinne skickar jag ett tack till min änglakatt som jobbade så hårt för detta och någonstans undrar jag också om det inte är så att han får del av det han kämpade med som Picasso.

_JBA1070 copy

Min änglakatt

För för mig finns det oerhörda likheter mellan Hamilton och Picasso. Det känns som att det är samma själ som ännu en gång hittat hem till oss och nu skördar det han sådde i en annan kattkropp. Vem vet. 🙂

 

 

Kattrapport om dammbygge

”Nu ska vi bygga damm!” sa matte, vad menar hon damm byggs väl inte. Det bara plötsligt finns där och bildar råttor.

räddardagen

Dammråttor, de absolut tråkigaste råttorna. Tunna, genomskinliga och väldigt tråkiga.

Fokus Hamme, matte ska skapa mer damm! Förstår du? Hur skapar man damm tror du?

Jörgen AnderssonOh himmel, ”bröderna ljus” är igång igen. Inte sådant damm förstås, Matte och husse planerar en damm. En damm är ungefär som en pool, en vattenfylld grop kan man säga. i en sådan grop kan grodor, fiskar och annat bo.

Hamme1

-Grodor? Jag älskar grodor! De har så härligt långa hoppiga ben och mysigt studs. Väldigt roliga!

 

ovanligförare

Åh, men varför har ingen sagt något. Här ska grävas grop! Bort med sanden och hit med gropen, grodorna och fiskarna.

pantheon_tunnel

Husse och matte tog vid och grävde klart och så här såg det ut igår kväll när gropen kom på plats, härligt, det går framåt, inga grodor ännu och matte meddelade att det inte blir några fiskar. Va? Inga fiskar??? Men ok… grodor!!!

Pantheon_bla_grop

Det är en djup grop. Jag har testat den som enda katt. Jag var nere i botten och så hoppade jag upp. Lätt som en plätt. Den ska vara åtminstone 1 meter och 40 cm vid sista mätningen. Många fler centimeter än vad jag är och jag tog det lätt!

hammeIdag hände det ytterligare lite och vår cylinder kom på plats och invigdes av brorsan med en gång.

20170722_194125

Nu väntar vi på dammduk. Vill ni veta mer om och följa detta projekt så får ni gå in på vår andra sida Halva paradiset, det kan hända att vi är med lite där också. Vi rör oss lite mellan sidorna, fast mest är vi här förstås. 🙂

ps4

 

Utmattande att rapportera om damm. klart slut!

 

 

The Pantheon way eller Vi gör det på Panthis vis

Sedan jag skaffade bengaler så har jag lärt mig så väldigt mycket om rasen via mina båda olika killar. Pantheon är väldigt präglad på människor och tycker att vi ska vara med honom alltid. Hamilton är inte likadan utan vill hellre vara med oss alltid. Skillnaden är inte så hårfin som den låter. 😀 Särskilt gärna vill Panthis ha sällskap till lådan och gärna ha sällskap även vid lådan, sällskap vid maten osv, osv.

Panthis går gärna och ropar lite oroligt när det är dags att göra toalettbesök. Jo då  alla ska veta att nu är det dags för dagens första toalettbesök, dagens andra annonseras lika högt och så håller det på. Nöjd är inte Panthis förrän han lyckats hämta mig och vi gemensamt gör sällskap till lådan.

_JBA4913 kopiera

Är väl minsann inte bara tjejer som kan gå på toaletten i plural. EN Panthis är så väldigt ensamt antal. 

Ibland hinner inte matte med men då kan brorsan rycka in och så parkissar grabbarna i lådan. Det tycker Pantheon om också. En bror är minst lika bra som en matte att ha med sig in på toaletten.

Panthis vill efter att han varit på lådan ha mat och även där får matte vara med. Det är ju så mycket enklare att äta om man har sällskap. När Panthis ätit klart och vi är lediga så tar vi ofta en liten tur ut i trädgården och leker lite eller också solar vi och om Panthis inte tycker att matte har uppfyllt sina morgonåtaganden så bra så vill han gärna sitta ett tag på mattes axlar och känna sig lite trygg och få höra vilken fin bengal han är. Det är en av Panthis favoritstunder på dagen.

_JBA2214 - 2016-05-22 13.16.16 kopiera

Man kan liksom inte tillräckligt tydligt betona vikten av en Panthis.

_JBA2421 - 2016-06-25 15.20.46 kopiera

En dagens Panthis är något som varje tvåbening borde få faktiskt. Om man vill kan man då byta ut ”Panthis” mot det man heter, men bara om man vill.

Nu börjar Pantheon bli lite morgontrött vilket ofta sammanfaller med att solens strålar värmt upp morgonen lite. Ju varmare det blir desto bättre sover Pantheon och Hamilton. Om de sover ensamma? Knappast. De parsover! 😀ps3

20170720_141043

 

Man vet att det är måndag när…

pantheon…hur man än räknar så har man sex tassar! 1,2,3,4,5,6! Rackarns… Hamme, Hamme, jag har två tassar för mycket!

Hamme1

Märkligt är det Panthis, JAG verkar ha tappat mina framtassar. Jag hittar bara två av mina tassar.problemsolved

Märkligt det här, men vet du brorsan, du kan få två av mina om du vill. Vänta jag kommer runt.

räddardagen

Tack Panthis, vilken tur att du hade ett par extra och kunde dela med dig.

Visst brorsan, inga problem. Finns ingen jag hellre delar tassar med än dig. Poolhäng?

Absolut!

20170705_094250

 

 

 

Ekorrungar

De växer upp fort, men de kommer fortfarande dagligen. I ett par dagar nu har vi lagt märke till en trio av ungar som börjar växa till sig men fortfarande verkar tolerera varandra ok.

Det verkar som att vuxna ekorrar mer sällan accepterar varandra och inte gärna vill sitta bredvid varandra och äta, men ungarna är mer toleranta mot varandra. Här följer ett litet bildspel på något vi ser dagligen här. De är så söta och underhållande. Håll till godo. 🙂

Aha, men hur kommer jag åt det?

Aha, men hur kommer jag åt det?

Detta bildspel kräver JavaScript.