Hamiltons promenader


Just nu är vi inne i en period när både Hamilton och Pantheon får en promenad när vi kommer hem. Det där går lite i perioder. Ibland varvar vi Hamiltons promenader med lek i kattgården istället. Detta för att skona hans knä.

Plötsligt är det i alla fall helg och då tar vi, allt som oftast, ut båda katterna på långpromenader varvat med lek och bus i hagen. Det är mycket att märka in och undersöka.

1

Vad har hänt här då? Luktar som brorsan…

Granar är en favorit. Mycket dofter och markeringar görs på granar, både av bengalerna och andra djur.

2

Det där med att få sitta i dagsljus och känna mossan under tassarna och bara ta in alla dofter och intryck. Sånt gör Hamilton nästan yr. Promenaden går mot hagen. Väl där släpps bröderna.

3

full fart ut i hagen och busa med brorsan.

4

Till slut har precis all energi använts upp. Så resan hem sker ofta slappande i kattaxi och allvarligt talat, vem orkar dra in svansen…

5

Den är inte så trött som jag, så den behöver inte åka taxi! 😸

10 svar till “Hamiltons promenader”

  •  Jasmin skriver:16 december 2019 kl. 7:20 e m
    • Love THE tail
    •  Eva Eriksson skriver:23 december 2019 kl. 1:58 e m
      • me too 😀
  •  Sven skriver:16 december 2019 kl. 8:09 e m
    • Matte har blivit en svansmåns…
    •  Eva Eriksson skriver:23 december 2019 kl. 1:58 e m 
      • Ja, äntligen!
  •  Ima skriver:16 december 2019 kl. 8:39 e m
    • Alltid härligt att läsa om era fina katter på äventyr.
    •  Eva Eriksson skriver:23 december 2019 kl. 1:58 e m
      • Tack! God Jul och tack för i år!
  •  Eva Enblom skriver:16 december 2019 kl. 10:34 e m
    • Tur att väskan inte går lite längre ner, då hade det sett ut som matte också hade haft svans. . Promenerar bröderna till hagen? Det var ju en bit om jag minns rätt. Så härligt att ni kan lita på grabbarna och släppa dom lösa i hagen. Bilderna talar sitt eget språk, Hammis och Panthis verkligen njuter! 
    •  Eva Eriksson skriver:23 december 2019 kl. 1:59 e m
      • Tack, ja, de njuter verkligen. God Jul på er!
  •  Linda skriver:17 december 2019 kl. 1:33 f m
  • Underbart för killarna att få springa fritt. Verkar som att alla katter gillar att sniffa extra mycket på både granar och enebuskar, de katter jag haft och har tycker det är väldigt intressanta dofter där och kan stå alldeles förtrollade i långa stunder och snusa.
    •  Eva Eriksson skriver:23 december 2019 kl. 2:00 e m
      • Ja, det är något magiskt med det.

Godistorn och magkel 💕


Den här årstiden är den absolut lugnaste jag har med mina bengaler. Båda två verkar gå efter en dygnsrytm och ”laddas” av dagsljus. När andelen dagsljus är liten i förhållande till mörkret går energin i bengalerna ner.

Promenaderna på kvällarna är kortare och aktiviteten är lägre. Det sovs mycket och jag har gått på det här under några år och tänkt att benalenerginivån har gått ner nu när de blivit lite äldre, bara för att motbevisas när mars närmar sig och ljuset kommer åter.

1

Nu förstår inte jag riktigt…

Men nu är vi inne i dvala här. För att lätta upp och aktivera grabbarna lite kör vi ”sök” i godistornet. Egentligen är det inget godistorn. Mer av en klöstunna, men ibland är det kul att fylla den med smask och se hur tre lurviga grabbar söker igenom hela tornet för att finna något de gillar.

Veckouppdateringen från Prasslin och Amazon. Vaccination och chippning gick bra. Prasslin blir starkare och starkare för var dag som går och han har blivit ett litet charmtroll. Han älskar sina människor och de honom. Tänk så långt han har kommit från den lille livrädde illaluktande kattungen som spottade och fräste i ett hörn på Karolinas toalett. Rätt så otroligt ändå hur vi människor så fort kan få ordning på det kaos vi orsakat om vi bara fokuserar och agerar i kärlek och samhörighet istället för rädsla och separation

2

Med det i tanke får vi ge Amazon lite längre tid på sig. Vi hann inte mysa med henne så mycket som vi gjorde med Prasslin. Jag kan önska att vi skulle ha fått några dagar till med henne då hennes förutsättningar blev lite annorlunda och hon inte behövde ty sig till oss på samma utlämnande sätt som Prasslin. Han var tvungen för att överleva.

3

Hon har haft brorsan från det att hon kom tillbaka. Men, vi såg en glimt då av vad hon kommer att bli när hon förstår. Den dag när också hon känner den där inre tryggheten och känslan av att vara hemma.

Vi anar i henne en oerhört lekfull och bekymmerslös kattjej som kommer att ligga mycket nära och vara väldigt kelig en dag. Just nu är dock livet förvirrande. Det är mycket nya människor och intryck.

Hon bor med yngre kattungar och ingen bror ännu. Amazon kontrar med att rusa in i buren så fort hon känner sig hotad. Det är den buren hon sitter i när personalen gör rent hos dem.

Jag kommer på mig själv med att vilja sticka ut en hand och nå henne och dra in henne i min värld och hålla henne nära och tala om för henne hur otroligt fin och duktig hon är och att allt kommer att bli bra, men allt det där får vänta.

4

Amazon med kattkompisen Kara som föddes 1 oktober 2019

Här är de i alla fall i veckans uppdatering. Prasslin kräver sitt magkel, han älskar verkligen att bli kliad på magen och Amazons blick ser fortfarande vilsen ut.

5

Mera magkel, tack!

Men det blir bra! Jag vet det, så jag nöjer mig med att se att hon växer som hon ska och ser att hon är i mycket fin form fysiskt sätt och det mina vänner och en liten hälsning från Prasslin får helt enkelt avsluta dagens blogg.

10 svar till “Godistorn och magkel”

  • Jasmin skriver:14 december 2019 kl. 9:13 f m
    • Härligt
    • Eva Eriksson skriver:15 december 2019 kl. 8:15 f m 🙂
  • Sven skriver:14 december 2019 kl. 9:57 f m
    • Mycket trevlig läsning! 
    • Eva Eriksson skriver:15 december 2019 kl. 8:14 f m
    •  tack!
  • Eva Enblom skriver:14 december 2019 kl. 11:09 f m
    • Underbart! Prasslin påminner om Frasse. Både att han är röd och Frasse går också efter oss för att få kel . Jag förstår att du spricker av längtan! Dom är helt underbara! . Hihi.. vad kul det ser ut, en katt i varje hål. 
    • Eva Eriksson skriver:15 december 2019 kl. 8:17 f m
    • Kul att han är lik fine Frasse. 
      Tornet har plats för 5… ser en möjlighet att på sikt kunna ta en ny film 
  • Eva Enblom skriver:15 december 2019 kl. 10:26 f m
    •  Vem vet, allt har nog en mening. 
    • Eva Eriksson skriver:15 december 2019 kl. 4:31 e m
    • Säg inte så.. den har en ovansida också…
  • Gunilla Waltersdotter skriver:15 december 2019 kl. 10:36
    • Hej, ny här som kommentator. Vi, jag och mina två katthemskatter, läser med glädje den här bloggen. Vi önskar er allt gott idag och framöver och läser vidare med förväntan. Vi är Gunilla, matte, och Jane, en lugn kattdam som nog är lite kär i Pollux, skulle gärna filosofera ihop med honom, och Kenneth, ett yrväder som leker bengal mest varje dag.
    • Eva Eriksson skriver:15 december 2019 kl. 4:30 e m
    • Åh så roligt att du hittat oss och gillar bloggen Två fina katthemskatter också minsan , underbart! Varmt välkommen. Pollux sträckte lite på svansen och mumlade något om fördelen med att hålla sig fläckfri innan han möttes av mörka blickar från två bengaler. Han är tyst nu men ser lite drömskt glad ut. 

Vaccinering och chippning


Idag börjar det, processen som avslutas med ett nytt hem till våren i Sverige.

Prasslin och Amazon har åkt bil gemensamt idag till veterinären. Idag ska de chippas och grundvaccineras. Det ingår också en rabiesvaccinering.

1

På väg i bilen kom plötsligt någon av dem på att de glömt att använda lådan innan avfärd. Resultatet, som inte lät vänta på sig, rullades  snabbt in i resfilten och sköts oskyldigt in i ett av burens hörn. Det hela upptäcktes dock när Ella undrade var det mjuka underlaget de suttit på tagit vägen. 😂

2.jpg

Två mycket oskyldiga kattungar väntar på veterinär. 🥰🥰

8 svar till “Chippning och vaccinering”

  •  Eva Enblom skriver:10 december 2019 kl. 10:38 f m
    • Hahaha… du ser, dom visar redan att dom är kluriga! Hihi… dom kommer passa jätte bra med det övriga gänget. Panthis kanske har nått att lära?! 
    •  Eva Eriksson skriver:10 december 2019 kl. 1:33 e m 
    • du menar att de kommer med kompletterande slughet. Oj oj oj…
      •  Eva Enblom skriver:11 december 2019 kl. 5:03 e m
      • Något sånt kanske .
  •  Sven skriver:10 december 2019 kl. 11:08 f m
  • Resande mot Sverige, tag plats! Håll i hatten, gott folk, för nu blir det åka av! 
  •  Eva Eriksson skriver:10 december 2019 kl. 1:31 e m
    • om det vore så väl. Vi får nog ge oss till tåls till mars/april innan det blir hatthållning 
    •  Sven skriver:10 december 2019 kl. 5:19 e m
      • Men då…nu ska du inte vara sån…inga negativa vibrationer nu gamle vän…
  •  Jasmin skriver:10 december 2019 kl. 11:28 f m
  • Men åh så söta. Smarta katter kommer lastat
    •  Eva Eriksson skriver:10 december 2019 kl. 1:32 e m
    • Precis vad vi behöver 😀

Bengalsäkrat?


I helgen har jag jobbat på att uppdatera kattakutlådan så vi är redo när kattungarna kommer.

Direkt när jag är klar upptäcker jag att Hamilton är dålig i magen och den enda trösten är att jag har alla hemma-resurser att sätta in. Hoppas det räcker. Just nu går han på kokt fisk med spad, (tack för tips Jassan)! Jag använder också ”Mage”, ett fantastiskt pulver som jag löser upp i vatten. Jag använde det senast när Hamilton opererade knät och magen rann på grund av all antibiotika. Det var då det enda som hjälpte och stabiliserade.

Denna gång hann jag bara koka fisken och lägga upp den på ett fat, därefter ville Hamilton ha! Jag lyckades bengalsäkra i väntan på att fisken skulle svalna.

Ja, vi vann nästan en minut i alla fall, alltid något!😂

På tisdag börjar proceduren för att få hit Amazon och Prasslin och jag hoppas att de får flytta ihop igen vilken dag som helst. Jag har idag fått en liten film där Prasslin visar framtassarna. Han mår så mycket bättre och är framåt och kelig och social. Amazon verkar under hans frånvaro blivit lite osäkrare, men jag undrar om det inte går över när de får flytta ihop igen.

Här är Amazon i rengöringsburen, här känner hon sig trygg 💕.

Prasslin blir bättre och bättre och hoppar här upp i Ellas famn för kel. ♥️

Jag har Ellas tillåtelse att lägga ut filmer och bilder.

8 svar till “Bengalsäkrat?”

  •  Jasmin skriver:8 december 2019 kl. 2:37 e m
  • Hoppas det hjälper Bengalsäkrat? Haha Ja nu ser vi fram emot att Prasslin och Amazons hemkomst
  •  Eva Eriksson skriver:10 december 2019 kl. 10:55 f m
    • Ja haha tror inte det går att bengalsäkra.
      Ska bli underbart när hela det här pusslet lagt sig och de är hemma. 
  •  Bea N skriver:8 december 2019 kl. 3:01 e m
  • Rekommenderar att ha några påsar Fortiflora i skåpet. Snälla bakterier som stoppar upp och gör nytta. Smakar gott också.
    Kostar runt 40kr påsen som då räcker till 3 mål blötmat minst. Strö på o blanda ihop.
  •  Eva Eriksson skriver:10 december 2019 kl. 11:01 f m
    • Tack för kommentar! 
      Ja, glömde nämna fortiflora. Den ingår i kattakutlådan och används absolut nu. Jag löser faktiskt upp det i vatten och låter dem dricka upp det. Men jag har hört att man ska göra som du säger. Jag började göra så när Hamme inte fick behålla nått efter operationen i och med all antibiotika och jag ville ha i honom vätska. Kombinationen med medlet mage fick till slut bukt med hans mage då. Tack snälla för råd och tips.
  •  Sven skriver:8 december 2019 kl. 5:56 e m
  • Så fint. Det verkar gå åt rätt håll. Hoppas att allt löser sig. 
  •  Eva Eriksson skriver:10 december 2019 kl. 11:01 f m
    • Tack
  •  Eva Enblom skriver:8 december 2019 kl. 8:45 e m
  • Bengal säkert? 
    Matte att du aldrig kan lära dig
    Kolla bara här på mig
    Har du sett vad jag kan?
    Simsalabim, och fisken försvann…
    Hehe… jag trodde du lärt dig efter alla år tillsammans med oss.. Amazon och Prasslin är så fina! Så spännande att få följa er. Hoppas verkligen att allt går bra. Kram
  •  Eva Eriksson skriver:10 december 2019 kl. 11:02 f m
    • Tack. Hoppas också att allt flyter på enl plan. Ja bengalsäkrat är nog en myt. 

Prasslin insjunknar…


Ni ligger just nu ca två veckor efter oss i rapportering. Har dragit mig lite för denna blogg oxå. För två veckor sedan hade vi en väldigt jobbig vecka här där Prasslins liv svävade mellan liv och död.

Det hela började med att han fick åka in akut till veterinär på tisdagen och där fick antibiotika och medicin. På onsdagen efter att han ätit frukost insjuknade han igen väldigt fort och allvarligt. Både Ella på katthemmet och Karolina var övertygade om att det var avmaskning som behövdes.

Så jag fick på onsdagen ett akutsamtal från Seychellerna där Ella gav mig några alternativ. Ett gör inget och han dör. Två ta honom till veterinär och han dör. 90% av kattungarna jag skickar dit dör. Tre låt mig ta hand om honom så avmaskar jag honom och då har han störst möjlighet att överleva. Du bestämmer.

Ett litet älskat liv i mina händer

Till historien hör att vi hade avmaskat båda kattungarna, med ett medel som Karolina hade. Det gjorde vi på plats under vår semester. Veterinären var inte imponerad av medlet och när vi avmaskade hade vi inte vikten på kattungarna så Amazon fick en halv tablett och Prasslin fick 1/4 tablett. Vi fick inte i Prasslin mer och resonerade då att i och med att han var rätt så mycket mindre än Amazon så det borde räcka. Att medicinen var uteslutande på Holländska hjälpte förstås inte situationen något då absolut ingen av oss pratade det. Men vi förstod att dosen var en halv tablett (max) och att kattungarna var tillräckligt gamla för att ta det. I efterhand kan jag känna att vi agerade dumt men ögonen rann på båda katterna och efter medicineringen så blev de båda så mycket finare i ögonen och båda blev bättre. Vi tänkte inte mera på det förrän nu när problem uppstod.

Veterinären var också otydlig med om vi gett för mycket eller för lite. Han gillade inte medicinen så just då var jag glad att vi inte gett honom mer. Dock ville veterinären inte påbörja någon ny avmaskning innan 15 dagar hade förflutit från den dos vi gett.

Det var detta Ella och Karolina nu totalt gick emot genom att lugnt förklara för mig att om han inte avmaskas nu så dör han. Parasiterna dödar honom. Så fort han åt blev han sämre för då åt parasiterna och fick mera kraft. Dosen han fått förut var för liten menade de. Så beslutet jag fattade blev ”Avmaska! Men märker ni att han blir sämre åk till veterinären med honom direkt.” Min tanke var att åtminstone våra veterinärer alltid varit fantastiska på att få våra katter att överleva. Men som Ella förklarade så var Seychellernas veterinär ingen hejare på hundar och katter. (Jag har i efterhand funderat på vad han kan ha varit bra på för så vitt jag har sett så finns det nästan inga andra djur på Seychellerna än just hundar och katter.)

Jag höll andan och kände ångesten sprida sig i kroppen. Jag försökte sköta mitt arbete men tankarna vandrade och jag kom på mig själv med att hela tiden stirra på mobilen efter nyheter.

Hade jag fattat rätt beslut? Kan jag lita på att tjejernas omdöme skulle vara bättre än en veterinärs? Det första meddelandet lät inte vänta på sig. ”Prasslin har nu blivit avmaskad, meddelade Ella och han åt! Det var bra tecken, menade hon. Jag tackade henne i min tanke för att hon så lugnt och sansat tog sig ann Prasslin. Hon verkade se så nyktert och objektivt på situationen. Kände att det någonstans fick mig lite lite lugnare.

Seychellerna ligger 3 timmar före oss i tid så innan det blev för sent hörde jag av mig igen. Nu var det värmeflaska och nattning meddelade Ella och lade till att det fortfarande inte var någon försämring, men han är svag, sa Ella. Jag räknade timmar från dosen och funderade över hur lång tid det skulle ta att gå igenom hela kroppen.

Vi sov oroligt denna natt som kändes som totalt avgörande för Prasslins liv och när morgonen kom och var 3 hos mig hörde jag av mig igen. Lever han? Svaret kom direkt. Han lever och han har fått ur sig massor med avföring under natten och nu äter han igen. Bra tecken alltihop sa Ella, men … han är fortfarande svag.

Vartefter det blev dag även i Sverige fick jag reda på att Karolina haft en jobbig natt då Amazon nu fått diarré under natten så kl 11 Seychellisk tid, 8 svensk tid, togs också hon till Ella. Amazon skrek hela vägen dit och hamnade i en separat bur med två andra kattungar efter att hon väldigt kort fått träffa brorsan. Efter mötet med brodern lugnade hon ner sig helt, lilla gumman, så lojal.

Ännu en dag förflöt och plötsligt var faran över. Prasslin hade klarat det! Han hade återfått kraft och lyckats rymma ur sin bur flera gånger. Nu får han flytta in i buren med de andra kattungarna sa Ella skrattande och jag kunde bara ödmjukt tacka både henne och Karolina för hur fantastiskt de båda hanterat situationen och deras sätt att övertala mig att lita på dem. Deras övertygelse räddade Prasslins liv.

I skrivandes stund har de bott hos Ella i snart 2 veckor och Amazon bor nu med två tjejer. Den ena är en liten kopia av Prasslin och den andra är som en händelse väldigt lik Amazon. Lite märkligt men så är det. 🙂 Prasslin klarade inte flickornas tempo så han isolerades för att få äta upp sig i lugn och ro. Han flyttar tillbaka så fort han är stark nog att leka med alla tjejer något vi hoppas sker under den här veckan. Därefter påbörjas processen att på allvar få hit dem.

Alla bilder på Prasslin är från dagen efter infångandet. Jag har fått bilder även när han insjuknade, men just nu väljer jag bort dem.

Nu följer två bilder som Karolina tagit som jag har fått ok på att använda i bloggen. Den första är på Karolina och Amazon och den andra bilden är tagen hos Ella när de båda väldigt kort fick hälsa på varandra igen i Prasslins bur innan Amazon fick göra två yngre kattungar sällskap i en egen liten bur.

Underbara Karolina med Amazon

Amazon inspekterar sin brors lilla lya och toalett…

8 svar till “Prasslin insjuknar”

  •  Jasmin skriver:3 december 2019 kl. 11:16 f m
  • Ojoj! Blir helt tårögd. Vilken kamp för en så liten kille. Ella har nog gjort detta många gånger så det känns som om hon vet vad hon gör. Vi håller tummar och tassar här för både Prasslin och Amazon. ❤ ❤ ❤
    •  Eva Eriksson skriver:6 december 2019 kl. 5:25 f m
    • Tack, ja du har rätt det är inte första gången Ella räddar liv.
  •  Sven skriver:3 december 2019 kl. 12:22 e m
  • Nervkittlande läsning syrran. En riktig rysare, även om jag nu visste att han klarade sig, tack vare dina bulletiner. Hoppas allt går bra nu i fortsättningen. 
    •  Eva Eriksson skriver:6 december 2019 kl. 5:26 f m
    • Ja, nu håller vi tummarna. ❤
  •  sr. Carina/Kicki skriver:3 december 2019 kl. 12:23 e m
  • Puh, jag är alldeles slut efter denna berättelse… satt och höll andan medan jag läste, livrädd för att du skulle skriva att han inte klarat sig. Tack gode Gud att det gick bra! Nu skall du se att det bara kan gå framåt… stor kram, förstår hur ångestfylld din väntan varit!
    •  Eva Eriksson skriver:6 december 2019 kl. 5:27 f m
    • Tack! Ja, nu räcker det med nervpirrande tycker jag. Puh!
  •  Eva Enblom skriver:3 december 2019 kl. 6:28 e m
  • Jag vågade knappt läsa men var ändå tvungen för att få veta. Nu håller vi tummar och tassar att allt går vägen. Stor varm kram till er bägge!
    Vilka fina bilder på lilla Prasslin och bilden på Karolina och Amazon är underbar. Jag förstår att ni längtar… men skönt att veta att dom är i riktigt goda ”katt” händer så länge. 
    •  Eva Eriksson skriver:6 december 2019 kl. 5:29 f m
    • Ja tack, det gör vi! Ja Amazon och Karolina är magiska tillsammans. Ska bli så mysigt med en tjej i gänget igen. Tror att Amazon kan ha lite mera ”klös” i sig, men vi får se och hoppas. Det kan nämligen behövas här hemma. 

Att ha kattfokus i tid och otid


Denna roliga tavla satt på frukostväggen i vårt första hotell

Tänk att en vecka beroende på vad man gör rymmer så olika mängd upplevelser. Jag är fortfarande, trots att nästan en månad gått kvar i upplevelser på väg till/på och direkt efter Seychellerna.

På väg till resmålet hade jag, som ni nu vet, med mig en påse med kattleksaker till katthemmet. Då resväskan blev full beslutade jag mig att ta det i handbagaget och så fastnade jag i säkerhetskontrollen på Arlanda. ”Har du något spetsigt i din packning? Något verktyg kanske?” Jag tittade fånigt på henne och den enda bild som dök upp på vad jag hade i mitt handbagage var en kattleksak som bestod av en pinne/ett handtag som avslutades i en lång svart och röd, mycket glad, leksaksorm. En interaktiv leksak till katterna. Kunde själva pinn-delen ha dykt upp på deras monitor? Hon räckte över väskan till mig för att jag skulle ta fram ”verktyget” och jag kom på mig själv med att, kanske något skyldigt, dra upp ormen som räckte ut sin långa tunga åt henne.

Menar du så här, matte?

Hon tittade lite medlidande på mig och tog över väskan. Där i botten på min väska drog hon upp en välbekant liten påse. ”Nej! säger jag ångerfullt och viss panik hördes nog i min röst. För från att ha varit ljusår efter säkerhetskontrollanten var jag nu i fatt och om henne i tanken. Sjutton också hade jag glömt mina ovärderliga cykelverktyg i den här väskan??? Så otroligt korkat! Nu skulle jag förlora dem i säkerhetskontrollen! Som tur var tolkade hon min panik korrekt och vände sig till en kollega och frågade om jag ändå inte kunde få med mig mina verktyg. Den andra kvinnan nickade, för allvarligt talat hade jag nog ändå bevisat min ofarlighet (brist på terroristiskt tänkande) när jag trädde fram den glada ormen. Med en lättnadens suck gick jag igenom och på resan hem checkades mitt lilla verktygs-kit in med den stora resväskan.

Jag mindes då min mammas resa till USA när hon var betydligt yngre än vad jag är idag. Hon var på väg hem. Även hon stoppades i säkerhetskontrollen, fast på den amerikanska sidan. En barsk kvinna frågade henne om hon hade en stor kniv i handbagaget och mamma nekade. Kniv? Va? Nej, självklart inte! Kvinnan gav säkert mamma en granskande blick innan hon bad att få titta i handbagaget och mamma lät henne förstås göra det. Fram drog då kvinnan ett fint set med en stor gaffel och motsvarande stora kniv för att skära kalkonen eller skinkan med vid högtider. Kniven såg plötsligt gigantisk ut och mamma bleknade och sa ”Jasså den…” Jag har skrattat åt detta under många år. Nu är båda mina underbara föräldrar döda sedan ett antal år tillbaka, men när jag tar mig fram i livet och får mina egna lustiga upplevelser så minns jag deras motsvarande. Historien upprepar sig och ”mamma just när det gäller säkerhetskontroller så leder du”.

Mitt fokus på katter gör att jag ofta ser på livet på ett lite annorlunda sätt än gemene man/kvinna och att mina tankar ofta studsar tillbaka till katt i tid och otid som nu då i säkerhetskontrollen. Det finns många exempel. Men, jag kan tänka mig att skaran som läser mina bloggar är likasinnade med liknande episoder att berätta?

Nåja, här kommer ett litet filmklipp på Prasslin där det inte gick helt som han hade tänkt sig heller (eller jag som filmade för den delen han chockade mig med), men allt gick bra.

Men idag är det första advent så vi avslutar dagens blogg med att minnas tidigare års jular innan vi skuttar upp på vinden och väljer ut det som ska ner redan idag ;). Ja visst ja, i år har vi en kattjulkalender. Idag öppnar vi första luckan, men vi får återkomma till den senare.

Ta hand om er och ha en riktigt fin första advent.

Den snubblade bara lite! Jag hjälper den upp… säkert!

7 svar till “Att ha kattfokus i (tid och) otid”

  •  Sven skriver:1 december 2019 kl. 12:21 e m
  • Jaa, så lätt är det hänt! Som bekant sker de flesta olyckor i hemmet! Jag tänker förstås på den lille Prasslin. Önskar er alla en trevlig första advent ute på Vikbolandet. 
    •  Eva Eriksson skriver:3 december 2019 kl. 5:23 f m
    • Ja så sant också för julbocken. Tur då att det finns snälla varelser som Hamilton redo att fånga upp. 
  •  Jasmin skriver:1 december 2019 kl. 2:55 e m
  • Aaahhh! Jag hade dött där och då i säkerhetskontrollen!!Söta Prasslin ❤
  •  Eva Eriksson skriver:3 december 2019 kl. 5:24 f m
  • I min eller mammas… eller båda kanske? 😀
  •  Eva Enblom skriver:2 december 2019 kl. 12:56 f m
  • Åh söta Prasslin. Men det ser onekligen lite roligt ut när han bara ”försvinner”. Det är skönt att katter är så mjuka och viga. 
    Vad gulligt tänkt att ta med en massa kattleksak till katthemmet. Det måste ha blivit jätte uppskattat av alla fyrbenta vänner ( och även tvåbeningarna som driver katthemmet. 
    •  Eva Eriksson skriver:3 december 2019 kl. 5:29 f m
    • Prasslin är ett litet charmtroll. Hans syster oxå.  Ja nu hade vi med oss mer än vad de fick då vi dedikerade lite till Amazon o Prasslin. De kan dock lämna det där när de kommer hem. Är inne på att skicka paket med smått o gott till dem får se om vi får till det under julledigheten. Lite inköpt redan. 
      •  Eva Enblom skriver:3 december 2019 kl. 8:02 f m
      • Ååh!! 

Seychelle Animal Wellfare Society


Seychelle Animal Wellfare Society, eller katthemmet, som jag lite slarvigt kallar det, låg väldigt skyddat på privat mark. Vi passerade mycket fina ägor på väg dit. När vi fick träffa Ella så räckte vi över vår lilla påse med leksaker från Sverige.  Intresset bland katterna var stort. Det var verkligen jättefina katter här! Ella berättade att den som suttit längst satt i tre år innan han blev adopterad. Han fick då röra sig lite mer fritt i katthemmet eftersom han var där så lång tid. Härligt med eldsjälar i sådana här länder som tar sig tid för individerna.

Katterna ser så välmående ut att jag kommer på mig själv att önska att alla Seychellernas katter (och hundar) kunde få vara där bakom galler hos Ella som verkligen älskar alla sina ”furbabies” (pälsbarn)…  Min önskan gäller inte  Coco. Men då förstår ni att det finns mycket att göra åt Seychellernas alla husdjur. Alla vuxna katter i katthemmet bor i ett rum och ingen bråkar med någon. De är så harmoniska och jag undrar hur så många katter lärt sig leva i harmoni med varandra.

Längst fram i rummet står en gammal hylla som uppskattas. Inte mycket leksaker men rent o tryggt och ingen behöver gå hungrig och katterna är nyfikna och framåt.  Ella sa att leksaker inte överlever så länge här. Även om de är trygga så ser jag också samma sak i ögonen på alla katter, något jag i skrivandes stund inte kan sätta ord på men som jag vet försvinner när de får kärleksfulla hem, ett katthem kan bara göra så mycket.

Vi gick nu också snabbt igenom adoptionsförfarande och gav Ella vår adress. Vi pratade om hur lång tid det skulle ta att ta hem dem och Ella förklarade att de måste bli tillräckligt vuxna för att få flyga. De måste då vara åtminstone 6 -7 månader. Hon uppskattade dem nu till 3 månader.  De ska också gå igenom chippning, kastrering, vaccinering och rabieskontroll. Hon trodde att slutet av mars, början av april borde det vara möjligt att få hem dem. Vi räknar med fyra månader.

Ella tar hand om allt administrativt och vård av katterna och när det blir dags så fixar hon med pass till dem. Det är mycket som ska göras under dessa månader och mycket våra små pälsungar ska igenom, men så får det bli.

Vi diskuterade och enades om att flyga Prasslin och Amazon till Tyskland så de ska flyga så kort tid som möjligt. Hemma här pågår nu en diskussion om hur vi lämpligast tar oss till och från Tyskland med dem. Vi funderar också på om vi ska åka tillbaka till Seychellerna i vår och hämta med oss dem hem eller om vi istället tar dem via kurir hem. Vi har lite tid på oss och just nu känns det lite skönt att i lite lugn och ro få på planera för allt det här och landa i att de kommer hit. Jag är säker på att mina katter inte kommer att ta emot dem med öppna tassar. Det blir en utmaning vi har framför oss, att integrera dem i vår familj. Just nu ligger mycket av vårt fokus på att få dem stora, friska och starka så de är så rustade det går för resan hit. För även om de stora penseldragen är gjorda så kvarstår mycket detaljer för att tavlan ska bli komplett.  Men det är en väldigt spännande tid just nu.

Kostnaden för att adoptera ett djur (tror priset inte skiljer så mycket mellan hund och katt) så här med ”all inclusive” alternativet är ungefär som att köpa en raskatt. Vi landar någonstans runt 12 000 kr per katt. Katthemmet fixar då också med resburar. De får inte sitta tillsammans. Eventuella veterinärskostnader på vägen kan tillkomma.

Men vad som också indirekt ingår i priset är att lidandet stoppas här och nu för denna lilla kattfamilj. Amazon kommer aldrig att få kattungar. Prasslin kommer aldrig att bli pappa och för alla sanna kattvänner världen över är detta goda nyheter. För världen behöver inte flera förvildade husdjur. Vi måste komma till ett läge när vi får detta problem under kontroll.

Själv tror jag att vi måste komma till ett läge när djuren får tillbaka sitt ekonomiska värde och därmed behandlas som de ska behandlas. För pengar är det enda vi människor förstår att värdera. Jag önskar att jag slipper höra flera ”Oj, så dyra katter!” med innebörden att de själva ALDRIG skulle lägga motsvarande summa på en katt. Särskilt som jag vet att de som säger det däremot skulle lägga motsvarande summa, utan att blinka, på t e x en ny soffa. En soffa är ett dött ting som vi när den är förbrukad kastar på en soptipp med en lättnads känsla. När mina katter dör sörjer jag dem, för de har gett mig sitt hjärta och jag har gett dem mitt. Jag har inte gett en enda soffa mitt hjärta under mitt liv och det är jag stolt över! Jag tycker katterna har rätt pris och sofforna (prylarna) fel,  men det är mina åsikter. 

8 svar till “Seychelle Animal Wellfare Society”

  •  Jasmin skriver:27 november 2019 kl. 12:22 e m
  • Verkligen knepigt att det är helt okej att ge så mycket pengar för en soffa som snabbt blir sunkig. Men ännu knepigare att man inte vill ge en enda krona på en livs levande katt som ger så mycket kärlek i betydligt fler år. Det är faktiskt konstigt.
    •  Eva Eriksson skriver:27 november 2019 kl. 1:01 e m
    • Ja du och jag tänker lika. 
  •  Sven skriver:27 november 2019 kl. 12:27 e m
  • Oj, så dyra katter! Hahaha, just kidding! Hahaha, I kill myself! Nej, skämt åsido, det är storartat av dig gamle hedersknyffel att du förbarmar dig över de små liven. Hoppas få se dem i vårdagar.
    •  Eva Eriksson skriver:27 november 2019 kl. 1:01 e m
    • Ok…lite snopet att jag skulle asgarva nästa gång jag hörde det. Det var oväntat och roligt! 
  •  Monika Andersson skriver:27 november 2019 kl. 5:28 e m
  • Ni är verkligen riktiga människor Eva!! Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa att dessa små ultottar ska bli en del i er familj. 
    •  Eva Eriksson skriver:28 november 2019 kl. 5:51 f m
    • Tack Monica  ja det är en spännande tid vi har framför oss. Kram
  •  Eva Enblom skriver:27 november 2019 kl. 10:40 e m
  • Allt levande borde ha samma värde.  Det värmer verkligen i hjärtat att höra er berättelse. Och genom en så enkel sak som kastrering räddar man många, många, många liv som annars kanske skulle få leva ett tufft och hårt liv.  Håller tummarna att allt kommer att gå enligt er plan. 
    •  Eva Eriksson skriver:28 november 2019 kl. 5:53 f m
    • Tack Eva  javisst är det så. Ja jag hoppas också att allt går enl plan . Vi håller tummarna att vi får hem dem som ungdomar i vår. 

Amazon


När man är så modig, att man med fara för eget liv, trotsar jättar för att rädda sin lille inburade bror så behöver man ett starkt namn. Ett namn som faktiskt beskriver det modet. Jag såg henne som en modig Amazonkrigare och så fick hon sitt namn.

Väl infångad frästes det en del och spottades också från Amazon. Jo båda kan spotta till sitt fräs! Lite kul då vare sig jag eller mannen råkat på det förut.

Prasslin var vår lilla bro. Han stod mellan två världar med två tassar i varje läger.

Han hade precis lärt sig att människor inte är så hemska och det förmedlade han genom att ligga med sin lilla underbara mage i vädret och visa syrran hur mycket han litade på oss.

Amazon var uppriktigt skeptisk. Hade brorsan blivit drogad kanske? Men det var trots misstanken svårt att låta bli att äta allt gott som bara magiskt fanns där. Amazon åt så magen var rund. Efter en dag slutade hon helt att fräsa och spotta. Hon ville inte vara med oss, men hon hade ju äntligen fått tillbaka brorsan och åh himmel vad gott det var med all denna mat!

Vi hade jobbat hårt på att få Prasslin tam det dygnet han var ensam, då en tysk familj kanske kunde ta honom. När det nu var två så var det inte längre aktuellt och då började vi fundera i banor att ta hand om dem själva och adoptera in dem i vår familj.

Karolina berättade om hur hon adopterat sina hundar från Seychellerna, och om Ella som drev katthemmet på Mahé. ”Hon hjälper till och tar hand om allt det praktiska” sa Karolina.

Ella driver en sida jag redan följde på Facebook. Vi hade faktiskt ändå tänkt att besöka Ella då jag hade med mig kattleksaker från Sverige till henne. Mina katter har mer leksaker än vad de hinner leka med och katthemmet på Seychellerna såg inte ut att ha några leksaker alls.

Efter två dagar trädde Amazons karaktär fram mer tydligt. En jättemysig tjej som vi faktiskt fick att leka. Förvildade kattungar leker inte spontant upptäckte vi. De får man lära leka. Kolla hennes söta små målade naglar.  En liten tjej med klös! Amazon är både kelig och busig.

Så nu tänkte jag att ni, liksom vi, ska få vara med och se hur det går till att adoptera katter från tredje land. Men innan vi lägger fokuset där och överöser bloggen med kattungebilder så ska ni få följa med till katthemmet på Seychellerna och träffa katterna som bor där idag.

Amazon med lekmus

Prasslin


När vi njutit av vår semester i några dagar kom Karolina fram till oss och berättade om en kattunge som fångats in.

Hela historien var följande. Två av hotellets gäster hade tagit sin hyrbil och åkt runt lite på ön och sedan återvänt till hotellet. Väl hemma hade två väldigt omtumlade kattungar hoppat ur bilen. De hade gömt sig någonstans under bilen eller under huven. Jag måste erkänna att jag aldrig förstod riktigt var de gömt sig, men de var lite oljiga. Båda var skärrade.

Den gula kattungen var i så pass mycket chock att han kunde fångas in. Den svarta kattungen skakade som ett asplöv, men fräste och spottade och bet och rev för att inte bli infångad och den lyckades därmed fly.

Hela hotellet engagerades raskt i att försöka hitta den lilla svarta kattungen. För drivs hotellet av en sann djurvän får man finna sig i att arbetsuppgifter som städning och matlagning raskt byts ut till att sitta i trädgården med en kattbur med liten kattunge i.

I slutet av trappan satt hon med kattburen.

Det var en fin plan som kanske hade fungerat om den lille gule varit i bättre kondition och inte så rädd. Han sa tyvärr inte ett pip. Han hade fått både mat och vatten i buren och i skräck gjorde han på sig och när han for runt i buren blandades innehållet.

Vägen utanför hotellet.

Vi kallades nu in och mörkret började falla över Seychellerna. Jag och min man genomsökte hela Villa Vanillas trädgård (som i sig är en mindre djungel) och lyste med ficklampor.

Vi ansåg båda att även små kattögon borde reflektera ljus. Men tyvärr till vår stora besvikelse och oro så hittade vi inte kattungen. Vi befarade båda att hon inte skulle klara sig själv i djungeln. Vi gick och lade oss sorgsna.

Dagen efter kom Karolina fram till oss igen. Kunde vi som var vana kattmänniskor kanske våga ta i den kattungen som var infångad? Den var nämligen oerhört aggressiv. Vi rusade med för att hjälpa till och kom snart in bakom kulisserna på Villa Vanilla.

I den privata bostaden på en liten toalett satt en väldigt liten och oerhört rädd, våt och illaluktande katt. Både min mans och mitt hjärta smälte. Där har han suttit hela natten i avföring, kattmat och vatten… ensam och så rädd… åh så ynklig. Min man tvekade inte ett ögonblick han tog upp den lille kattungen som fräste och spottade och lade honom mot sitt bröst och där och då blev den lille tam. Vi torkade honom och pratade lugnt med honom och småfräs förekom, men inget mer aggressivt än så.

Vi döpte honom senare till Prasslin, en liten hyllning till vår allra första tid på Seychellerna. Karolina var fascinerad hon hade själv inte vågat röra vid honom.

Den farlige

Vi fick tillåtelse att ta med honom till vårt rum. Där lade vi honom mellan oss i sängen och tvättade och torkade honom helt torr. Han var så trött.

Han spann nu.

Jag säger han, för nu vet vi att det var en han, men länge trodde hotellet att den lilla ljusa var en hon och den svarta en han. När jag fick en bättre beskrivning av den lilla svarta förstod jag att det var en hona då den var sköldpaddsfärgad något som bara honor kan vara.

Hela denna dag var han hos oss. Karolina kom förbi och bad mig att vakta hotellet då hon skulle iväg och köpa kyckling som hon kunde koka till kattungen. Medan jag vaktade hotellet så var min man med kattungen.

Då hände det. Det jamade från trädgården! Systern hade kommit för att hitta och vid behov rädda sin lillebror från jättarna. Min man satte raskt in Prasslin i kattburen och rusade ut i trädgården mot jamandet. Där var hon! En liten mörk kattunge med skarpt jamljud.

Lillebrorsans armar hängde så långt ut från buren de bara kunde komma och han skrek efter sin syster. Min man satt vid buren helt still och väntade. Den lilla systern närmade sig spottande och fräsande mot min man och jamade tröstande till brorsan som vid det här laget skrek okontrollerat från sin bur.

Jag anlände med min ryggsäck då jag inte kom på något annat att fånga in henne i. Även jag hört jamandet. Min man tog ryggsäcken och bad mig hämta ficklampa för nu stod vi i gränslandet mellan dag och natt igen. Jag sprang iväg upp mot hotellrummet och när jag kom tillbaka mötte mig min man med orden ”hon är infångad. Jag har henne i ryggsäcken.”

Coco


Seychellerna är en ögrupp i Indiska oceanen. Huvudön heter Mahé. Den näst största ön heter Praslin. Det uttalas Pra-lä, men när vi åkte till Seychellerna första gången visste vi inte det, så vi kallade ön Prasslin tills vi blev rättade.

Vi har varit på just Seychellerna flera gånger över åren, och har lite svårt att lämna dessa fantastiskt vackra öar. Vi kommer tillbaka igen och igen. Själv har jag följt öarnas utveckling sedan 2005 då jag åkte första gången.

Denna semester spenderades uteslutande på Mahé. Vi bodde på ett underbart hotell som drevs av en Tjeckisk mycket trevlig kvinna.

Det finns ett ordspråk att man kan värdera ett land utifrån hur de behandlar sina djur. Som tur är för Seychellerna så är det oerhört vackert med en fantastisk natur och underbara stränder. För skulle man värdera Seychellerna efter hur de behandlar sina hundar och katter skulle det inte värderas så högt, tyvärr!

Det är ett paradis men det har sina baksidor och sitt helvete. Turisterna kommer med mycket influenser till Seychellerna och åtminstone en positiv influens är en bättre syn på hundar och katter. För de som bryr sig om hundar och katter är nämligen nästan uteslutande turister.

Katten har fördelen att den även här anses som ett djur som klarar sig själv. Det är varmt året runt här så den största utmaningen är mat. Hunden har inte samma ”tur”. Visst finns det även förvildade hundar som den här på bilden, men en del är tyvärr i människans tjänst.

Som djurvän är Seychellerna därför alltid lite tudelat.

Jag älskar naturen som är fantastiskt omväxlande. Fåglarna är otroligt vackra, med djungelljudande kvitter. När kvällarna skymmer lämnar flyghundarna sin dagplats i djungeln och börjar flyga mot havet, det är så mäktigt!

Det finns både djungler, höga berg och vattenfall och underbart fina vita stränder och ett varmt inbjudande hav. Under havets yta finns massor med färgglada fiskar, bläckfiskar, sjöstjärnor med mera. Det är bara att välja vad man vill se och göra. Det finns inte heller några farliga djur på Seychellerna.

Sötvattensjö

Jag ser dock alltid djuren på våra resor. Det finns djur som behandlas väl, men det finns också väldigt många djur som är i behov av hjälp och djur jag inte kan göra något alls för mer än lida med dem.

Det första som mötte oss denna semester var hotellkatten Coco.

Jag blev för första gången riktigt glatt överraskad. En fantastiskt fin katt! Den finaste jag sett under mina år på Seychellerna. Kunde inte låta bli att kommentera och blev därmed omeddelbart vän med hotellmanagern. Kvinnan som ägde honom (eller kanske mer korrekt som ägdes av honom) var som jag tidigare nämnt Tjeckisk.

Coco är en stor del av hennes liv även om hon i grunden är hundmänniska. Ju mer vi lärde känna henne desto mer insåg vi att vi hade massor gemensamt. Det visade sig att hon adopterat inte en men två hundar från Seychellerna, båda räddade från bedrövliga situationer.

Båda hundarna bor idag hos hennes familj hemma i Tjeckien och Holland. Första pinnen hon skulle kasta till Lady blev lite av en ögonöppnare. Hunden lade sig ner och skakade och grät när hon såg pinnen. Det säger en hel del mer än man vill veta. Karolina, som vår numera Tjeckiska vän heter, är inte som jag en hönsmamma, utan hon kämpade på med att kasta pinnar tills Lady slutade skaka och vara rädd och fick en ny sund förståelse för hur pinnar skulle användas.

Coco fann hon som kattunge under sin bil. Hon är säker på att någon placerat honom där. Även han var i rätt bedrövligt tillstånd. Hon tog hem honom och han stannade. Hon har nu fixat med alla sprutor, chippning, kastrering och pass så när hon åker tillbaka hem så följer Coco med henne. Coco rör sig tills vidare helt fritt på hotellet. Det innebär att han kommer till ditt rum. Det får man helt enkelt acceptera när man bor på Villa Vanilla. Det var inte något som just vi hade något problem med, tvärtom.

Visst är han söt?