Uteliggarkatterna slutet?

Publicerat: 2011-09-05 16:46

Jag har en mapp bland mina bilder som heter ”To the rescue”. Där ligger uteliggarkatterna. Jag vet inte om någon mer här gillar filmen ”Röda Nejlikan” med Anthony Andrews. Jag ser den lite då och då och älskar rollen han spelar. Hans bästa roll någonsin! Bättre än Ivanhoe, tycker jag. I Röda nejlikan finns det en liten dialog som etsat sig fast hos mig. Det är i början när han hjälper Armand som råkat lite illa ut. Han fäktas mot två män och den första trillar i floden. Innan han petar i den andra säger han ”It would seem your friend is in distress. To the rescue.” Då åker den andra i och som avslutning på dialogen hittar nejlikan en kniv som tillhörde en av männen. Han granskar den kritiskt innan han slänger den över axeln i floden och förbigående lägger till ”Yours I believe”. Det är precis i början av filmen, en underbar film som handlar om att rädda liv och göra något man tror på. Sedan kan man kanske diskutera etiken i filmen, men det är en annan historia.

Uteliggarkatterna har betytt det för mig. Göra något jag tror på och rädda liv. Ibland är det trist att inte Hollywood är mer tillämpligt i verkligheten för då hade den här historien blivit mer rätt och lärdomen hade varit att ”gör det du tror på så blir det bra.” I det här fallet blev det inte så.

Katterna hos gubben är förvisso borta nu… nästan… Återkommer till det. Jag har uppfattat läget hos gubben så att de äldsta katterna knappt var året gamla för polisen hade ju varit där förut i vintras och tagit hand om katter så hur gamla kunde de här vara? Sessan kommer därifrån (Jassans underbart vackra prinsess-katt)

Så här blev det i alla fall. En mamma med ungar togs om hand. 4 katter sköts pga att de enligt polisen var ”halta och lytta” och i så dåligt skick att de inte gick att rädda på annat sätt. Hur halt och lytt hinner man bli på ett år? Skabbig, vanvårdad det skriver jag under på.

Skjuten

Skjuten

Åh lille Putt om vi hade kunnat ge dig ett hem istället, så du hade fått en chans att se att alla människor inte är så egoistiska och känslokalla som de du mötte. Både Jassan och jag sörjer denna lilla svartvita vanvårdade katt så det gör ont. De andra också förståss, men den här lille kraken gick igenom så mycket lidande under sitt korta liv. Lever hans själ vidare och börjar om någon annan tid så lär den inte lita på människor! Jag är SÅ ledsen att jag lade mig i och att vårt samhälle är så krasst, kallt och fattigt att allt vi värderar är pengar och tid.

Du lilla skabbiga katt… Våra myndigheter såg dig med största sannolikhet aldrig som ett levande liv. De såg dig troligtvis som en kostnad. Jag trodde i min enfald att en vaccinering var billigare än en avlivning. Att skjuta katterna fanns inte i min värld. Katter är husdjur inga älgar.

Åh om folk kunde sluta producera kattungar på sina katter som de inte tänker ta hand om! Hur många liv ska offras pga egoism och dumhet? Snälla ni som inte kastrerat era katter, gör det, så inga flera kattungar behöver växa upp så här, oönskade och oälskade.

Efter skottlossningen finns det två katter kvar hos gubben. Polisen har missat dem. Är en av dem en hona så är det en tidsfråga innan det ser likadant ut igen. Förslag? Någon?

Nu ska jag gå och pussa och krama mina älsklingar som också varit oälskade och oönskade. Jag väntar på tips och råd från er innan jag går vidare, så har ni några så kan ni väl dela med er? Min ork och lust att hjälpa har gått lite i väggen vad gäller detta.

Gråter

Eva

Uteliggarkatterna… fortsättning

Publicerat: 2011-08-12 17:37

En man hela stadens sopor källsorterar,

och sin omgivning starkt därmed irriterar.

Han samlar och tar hem allt och sorterar i sitt hus,

någonstans i hans inre brinner ett ljus.

Men sådana idéer sällan av omgivning omfamnas

ty sopor luktar och råttar samlas.

Katter runt huset nosar,

mannen ser hur de strosar.

En idé om sällskaps föds,

och katterna med råttor och mat göds.

Inavel… skabb… och misär…

blir snabbt en vardag för katterna där.

Mannen har djurförbud sen 1997!

1997… Det är några år sedan nu…

En tidningsbyrå är nästan granne med detta hus

men letar efter andra nyheter med spektakulära bus?

I vad finns det egentligen nyhetsvärde?

Ja därom tvista de lärde.

Plötsligt en dag något händer.

Är det vindarna som plötsligt vänder?

Sopberget fraktas bort.

Vi väntar att katterna ska försvinna inom kort.

Väntan blir lång och katterna stannar.

Vi skickar ett brev till länsstyrelsens mannar.

Svaret kommer efter veckor många,

att katterna ska bort korta som långa.

De varit där och gjort en visit

mannens katter ska bort. Mannen fick ingen respit.

Polisen får då ärendet på bordet.

Varför tar det sådan tid att läsa det skrivna ordet?

Jag inväntar nu hoppfullt humanare tider,

Medan ”uteliggarkatterna” hos gubben lider.

Mer tid förflyter och vi beslutar att skicka en fråga om vad som hänt

Vi hoppas att brevet kommit fram och inte till länsstyrelsen återvänt.

Svaret från polisen förvirrar mer än hjälper

Är det så att min inblandning i ärendet mer stjälper?

”Vi har nu påbörjat ärendet bara så du vet”,

MEN… vad är det då som tar en sån evighet???

Katterna är kvar och tillsynes ingenting har hänt,

Är det några papper hos polisen i bakgrunden man vänt?


Min frustration i detta ärende konstant ökar,

under tiden de hemlösa katterna bland sophögarna bökar

Jag blir mellan varven på detta ärende väldigt trött

Men då inser jag att uteliggarkatterna idag ännu en ny dag mött…

Så det är väl bara att ta nya tag,

och en lag är väl ändå en lag?

Visst måste det vara så eller hur?

… eller är det trots allt ”bara djur”?

En liten fotnot till detta… Brevet till länsstyrelsen i Halland gick iväg 27 juni… Det är nu exakt en vecka sedan jag fick svar från polisen att de ”påbörjat ärendet”. Katterna är kvar.

Någon typ av skillnad

Publicerat: 2011-07-12 08:00

– Minns ni denna?…

-… och denna?

Picasso : De som bodde i Sverige matte? Jag vill inte se dem.

– Se så liten… det hjälper inte att blunda. Ibland måste vi titta och försöka agera.

Picasso : Men… jag blir så ARG! Eller är det rädd jag är kanske matte? Jag är rädd och väldigt ledsen för deras skull. Menar du att vi kan göra nått?

– Vi har gjort nått. (Jassan och vi har agerat.) Vi bad Länsstyrelsen undersöka saken.

Pollux: Undersöka soporna matte?

– Nej undersöka om mannen har djurförbud och undersöka varför i så fall katterna är där.

P3: Vad svarade de då?

– De hittade 5 vuxna katter och 4 kattungar (de såg inte den svartvita) och polisen ska nu ta hand om dem enligt 31 § djurskyddslagen.

Pixie : Åh så skönt då är de i säkra händer.

– Vi får hoppas det, men jag vet ärligt talat inte vad polisen ska göra med 5 vuxna katter och 4 kattungar när katthemmen är fulla? Det är nog deras ansvar att hitta nya hem till dem, men om det inte går tror jag att det är avlivning som gäller. Men avlivning kanske är bättre än det bilderna visar?

Pixie: Av-vad för nått?

– De… hm… kanske dödar dem…

Pixie: Va? Näää…

Picasso: Buhuäääh!

Pollux: Jag gillar inte djurskyddslagen matte! Jag tror inte ett enda

djur var med och skrev den lagen.

Vad tror ni kattvänner? Jag gick in på hemsidan till vårt lokala katthem och det var SÅ mycket katter. Tolkar jag lagen rätt så verkar det som att det är polisens ansvar att se till att de får hem om de är i tillräckligt bra skick (sociala och inte jättesjuka), men om det inte går så verkar avlivning vara det som gäller. Vad tror ni? Hur mycket tid lägger polisen på detta? Har de förtur hos katthem? Någon som vet?

P3 diskuterar uteliggarkatterna

Publicerat: 2011-06-25 08:00

Pixie: Men vem är det där matte?

– Det är en svartvit katt som inte har någon ägare.

Picasso: Svart, vit och GUL matte! Vi är stolta över alla våra färger matte!

– Vet ni vad egentligen är den bara svart och vit. Precis som du Pixie. Den gula färgen är exkrementer och smuts.

Picasso : Jag vet inte exakt vad det där betyder, men jag blev plötsligt inte så stolt över min gula färg.

– Var stolt lilla vän. DIN gula färg klär dig.

Pixie : VA? Tvättar den sig inte?

– Den försöker raring. Men den har skabb och som du ser så lever den inte på den renaste platsen. 

Pollux: Vilket land bor den i?

– Åh… den lever i Sverige…

Pollux: Sverige?! Men… men hur har det blivit så?

– Den är hemlös. Den människa som har katten får inte längre ha djur. Det är djurskyddslagens förtjänst!

Pollux: Förtjänst? Vad då? Bevisligen finns det ju katter där ändå. Hur hänger det ihop?

– Människan har brutit mot förbudet

Pollux: Så man behöver inte följa era lagar? Är det valfritt?

– Nej, du måste följa lagen. Att bryta lagen kostade människan pengar.

Pollux : Människor! ni värderar era och våra liv i papper. Hur många pappersark var vi värda denna gång?
– Två… men det var hög valör på dem… 

Pollux: Vilken lycka, matte. Men vi säger väl det till den svartvita katten med gula stänk och skabb att människan som ansvarar för hans misär har varit tvungen att ge bort hela två pappersbitar (med HÖG valör). Det gör den säkert betydligt muntrare till sinnet. 

Pollux: Vem vet. Det gula försvinner kanske i rena glädjeyran, tror du inte det?

-…

Den här bloggen publiceras i nära samarbete med Jassan här på sajten.

Men grisarna då matte?

Publicerat: 2011-06-20 19:17

Picasso : Jag har tänkt matte! Hur mycket är jag värd?

– Du, min lilla vän, är ovärderlig!

Picasso : Nej men jag menar allvar, vad kostar ett djur som jag?

– Du är inte till salu älskling, så du ÄR ovärderlig. Likaså Pollux och Pixie.

Picasso : Var allvarlig matte! Jag vill byta till mig en gris, matte. En sån där plågad gris som bodde trångt, och var smutsig och sönder. Jag vill ha en sån som kompis i trädgården. Jag tror att det går att göra för såna där papperslappar med färggladda gubbar och gummor på. Cool Mjurr!

– Men lilla vän hur tänker du nu?

Picasso : Jo, jag tänkte att om du kunde ge mig några såna där färgglada papperslappar så kan vi laga åtminstone en gris och ge den mat och så skyddar vi den från djurskyddslagen!

– Obestämd Men vänta nu… djurskyddslagen är ju till för att skydda er. Den behöver du inte rädda grisen från.

Picasso : Jasså? Funkar den menar du? Har de blivit räddade?

– ObestämdNej, det har de nog inte. De som belyste problemet bröt mot en annan lag och blir med största sannolikhet bestraffade nu istället…

Picasso : Djurskyddslagen låter som en farlig lag tycker jag. Gillar den mindre och mindre. Lite som en sån där boomerang som kommer tillbaka och slår en i huvudet. Jag vill skydda grisen från den. Mjurr! Kan vi inte köpa en? Bara en matte. Snälla? Mjurr!

– Nej lilla älskling jag tror inte att vi kan ha en gris på tomten och jag tror inte den skulle trivas hos oss heller.

Picasso : Den skulle trivas bra! Den kan leka med mig och den kan få lite av min mat också. Mjurr!

– Den skulle ta ALL din mat raring.

Picasso : Den skulle bara våga!

Varför följs inte djurskyddslagen?

Publicerat: 2011-06-18 21:00

– Matte vad är djurskyddslagen?

– Oj, det var en tung fråga. Det är en lag som ska skydda djur från oförståndiga och elaka människor.

Picasso : Va? Måste vi skyddas från människor?

– Ja tyvärr behövs det ibland!

Picasso : Vad står det i den där lagen? Vad behöver jag skyddas ifrån?

– Oj, jag vill inte skrämma upp dig i onödan, men vi kan väl säga att den tar upp en hel del saker som du och dina vänner kan råka ut för.

Picasso : Jag vill veta!

– Vanvård, djurförsök, djurplågeri tro mig älskling, listan kan bli lång.

Picasso : Usch, finns det människor som vill plåga djur? 

– och vanvårda djur. Det är en kategori lagen borde ta hand om bättre. Det finns folk som har djur och inte har vare sig råd att ta hand om dem eller kunskap. De ser er som mindre värda än oss. De anser att ni är en pryl som går att kasta när den går sönder.

Picasso : Va? kasta? Nej så otäckt… Tillåter lagen det?

–  Nej, det gör den egentligen inte, men problemet är att den inte följs. Det finns massor med djur, massor med katter som far illa hos folk som inte har kunskap och pengar och ta hand om dem och förvånansvärt lite görs. Ansvariga myndigheter blundar för problemen.

Picasso : Men finns det inte katthem som kan ta hand om dem? Jag kommer ju från ett sånt. De tog jättebra hand om mig.

– Nej vännen, problemet är att katthemmen är fulla. De är fulla hela tiden. Detta är också en signal på att nått är fel. När vi inte längre behöver katthem kanske lagstiftningen fungerar. Men du vet att jag älskar dig, Pixie och Pollux massor eller hur?

Picasso : Jo… men alla andra djur då, som inte är älskade? Sådana som används som slit och släng… Vad gör vi med dem? Det här måste jag fundera över ett tag matte. Jag visste inte…

Detta blev en deprimerande blogg, men jag känner ibland viss hopplöshet över det här. Alla mina katter är oönskade katter som folk oansvarigt sett till att de kommit till och sen bara släppt ansvaret över genom att dumpa dem på katthem. Vet inte om alla dumpades ens en gång eller om de har hittats och tagits in, det är Pollux jag inte har någon info om.

 

Jag skulle också vilja uppleva kattungar på en katt någon gång när jag själv kan ta hand om alla kattungar. Men som det ser ut i världen kommer ju inte det att ske. Det finns så himla mycket katter som behöver djurvänner som tar hand om dem så det får stanna i en dröm och jag kommer antagligen att fortsätta ta halvvuxna katter från katthem när mina nuvarande älsklingar går bort. Tänk om jag hade fått vara med från början med Pixie, Pollux eller Picasso, vilken dröm. Att ha fått följt med dem från första andetaget.