Andras katter

Kattpensionatet i skogen

Kattpensionatet i skogen

Publicerat: 2011-08-24 07:00

I helgen var vi på en liten semestertur och hamnade mitt i skogen där de hade ett fik/kattpensionat/privat hem/loppis. Där fanns detta lite ovanligare dockhus i min smak 🙂

Visst är det gulligt?

Ser ni så fina små rum man har i kattpensionatet?

Nu råkade detta vara ett äkta kattpensionat också och även om inte rummen var så stora så var omgivningarna helt underbara.

I detta lilla fik bodde det ett par katter som tydligen var väldigt älskade. Den första mötte oss i loppisen

Hon var INTE till salu. Däremot upptäckte han/hon att vi gillade den.

Efter lite ”husse-kel” så charmades den lille och …

… följde med ut och satt och mös med oss när vi fikade.

Det visade sig att han/hon inte var ensam utan hade en liten fin kamrat…

Vacker va?

Det fanns en liten kompis till på pensionatet som vi nog kunde ha köpt… Inte så söt som sina kompisar kanske, men ändå riktigt söt. Glad

Hit kommer jag tillbaka!

Andras katter · P3

P3 möter Tissen och Sessan

Publicerat: 2011-08-06 08:58

– Det här är Sessan.

-Va? Sessan vem är hon??? Hon är fantastiskt vacker!

-Ja visst är hon.

– Kommer hon hit? Jag är säker på att hon och jag skulle kunna försvinna i snön tillsammans…

– Sant, fast nu är det ju sommar…

– Nått att se fram emot matte! När kommer hon?

– Sessan bor med Tissen.

-Tissen?

Men matte, matte! Hon är lite lik mig är hon inte? Jag tror hon skulle bli en bra vän till mig. Vi har alldeles för mycket killar här!

– Ja, jag vet sötnos. Nu var det ju så att Picasso skulle ha blivit en tjej…

-VA??? Kommer jag att bli en tjej???

– Picasso, blir en tje-ej!

– Hihihi

– I så fall blir jag den BÄSTA tjejen! Mjurr! Cool

– Nästbästa lillen ta dig inte ton… Kurr!

– Nej, kissarna mina jag menade inte så! Vi skulle inte ha en kille till i det här huset, vi skulle ha en tjej. Men så råkade Picasso vara en kille och då blev det så!

– Jajajaja, men Sessan… matte?

– Du får skicka en hälsning så här!

– Titta Sessan på mina muskler! Jag är vacker och stark och egensinnig! Matte, vad betyder egensinnig?

– Tja, jag tror inte att det är nått du ska använda i din ‘kontaktannons’ raring, kan du inte säga stolt istället?

– Lystring vackra Sessan! Om du slår dig samman med mig blir du adlig. Jag heter Sir Pollux…

– Hon är en prinsessa sötnos…

-Uj! Då kanske hon inte gillar mig… Rynkar på näsan

(Sessan och Tissen är Jassans kissar, vi provar ett nytt grepp Flört Bloggen görs i nära samarbete med Jassan)

Andras katter

Simba

Publicerat: 2011-07-14 10:44

När jag är hos mina föräldrar och är ute i trädgården så får jag nästan alltid besök av en underbar kisse, Simba! Simba är föräldrarnas grannes katt och han älskar att bli hållen. Jag går alltid på det och tar upp honom och han stångas och buffas spinnande. När jag sedan ska sätta ner honom har han inga ben! De kröks effektivt in och kisse ser oskyldig ut och fortsätter att buffa och knuffa och spinna högt!

Jag får alltså gå runt med denna kisse som är en rätt så stor katt, tills han själv fått nog och då plötsligt mirakulöst får tillbaka benen. Simba har ett väldigt kärleksfullt hem och ibland hör jag hans matte på andra sidan staketet och det är samma toner som när jag själv pratar med mina kissar. Då myser jag. Simba är en underbar och väldigt älskad katt helt enkelt!

Simba vill in till föräldrarna…

… men dörren hålls stängd. Vi uppskattar alla Simbas besök, men vi respekterar att han har ett hem. Glad

Andras katter · Pixie

En fågel i handen…

Publicerat: 2011-05-06 06:58

är för mig definitivt sämre än tio i skogen. När kisse kommer in med råtta fås beröm. Kommer kisse in med mus, ja redan då är vi i gränslandet för mig. Jag kan rädda musen om jag anser att den har en chans.

Men matte, var gjorde du av lunchen jag gav dig?

 

När kisse kommer med fågel då gör jag vad jag kan för att rädda den.

Detta tror jag är en björktrastunge som Pixie kom med förra året. ”Björktrastar!” fnyser folk, ”det finns ju hur många som helst! Otrevliga är de också!” Fast den här ser ju inte så otrevlig ut tycker jag. Just denna överlevde och är nog en ”otrevlig” vuxen nu.Flört

Mina katter har inte riktigt lärt sig skillnaden ännu mellan vad matte tar ifrån dem och vad de får behålla. De traskar snällt hem med allt till mig och jag försöker berömma dem även för fåglarna, men jag har gråtande begravt fler än jag vill minnas.

Jag har hört grannar som har katt som hävdar att just deras katter inte tar fåglar. Däremot är deras katter väldigt duktiga på att ta möss. Jag är tveksam till att katterna förstår skillnaden, mina har då aldrig gjort det.

Familjen hade en underbar tiokilos katt som hette Rufus som en gång med stor dramatik fångade och dödade en duva inför en liten pensionärspublik!

En av pensionärerna förföljde då resolut med Rufus hem och började skälla ut mig för vad ”den hemska katten hade gjort!” Rufus blev ivrigt utpekad av den gamle upprörde mannen. ”Det var han! Där! Den där!” Som tur var var mamma hemma just då som sansat klev fram och på ett väldigt vänligt sätt förklarade för mannen att Rufus inte hade tagit duvan för att vara elak utan för att han var en katt! Hon lyckades lugna honom. Rufus (och jag) gömde oss på behörigt avstånd, bakom mamma tills den otrevlige mannen hade gått.Oskyldig

Pixie har kommit hem med allt från ödlor till fladdermöss. Jag har försökt tala om för henne att de sistnämnda är fridlysta, men hon lyssnar inte på det örat.

De är dåliga flygare matte, de flyger in i mina tassar när jag ligger på taket… Så jag tar in dem för att du ska kunna rädda dem… så är det.

Men man får ta det onda med det goda när man har katt. Tänk att aldrig ha fått vakna mitt i natten av att en fladdermus kommit in i huset (med hjälp) och nu försöker ta sig ut. Det är vardagsdramatik!  Tänk så händelsefattiga liv de som saknar katt lever…Flört

Andras katter · Pixie

Sickan – Pixies första kärlek

Publicerat: 2011-04-12 09:00

Jag köpte som sagt Pixie och de övriga P:na från ett lokalt katthem. Pixie var ca 5 månader när jag skaffade henne och detsamma gäller Pollux. Ett par veckor efter att jag släppt ut Pixie för första gången fick jag se honom. Det var höst och det gick så fort så jag blev ärligt talat osäker på vad jag sett.

Jag trodde ett ögonblick det var Pixie men sen såg jag henne följa efter som en liten skugga. Det hjälpte inte alls att matte ropade, det hade ingen som helst effekt. Pixie var kär! Hon följde sin katthanne överallt och plötsligt hade vi en katt till i trädgården. Han var dock väldigt skygg men fasansfullt stilig. 

Visst är han vacker? Kan man inte förstå Pixie?

När Pollux anlände dröjde det innan han och Sickan (som han hette) blev ”vänner”. Sickan hade reviret på vår tomt och Pollux hade svårt att acceptera det. Men han var mindre och hade inte så mycket att sätta upp mot Pixies pojkvän.

En ung och kär Pixie

Till slut kom dock kissarna så bra överens så vi kunde hitta dem alla sovade på vår altan i varsin stol. Ibland hade de dock ordentliga fighter eller det var nog ”kärleksgnabb”. Vid ett sånt tillfälle tappade Sickan sitt halsband på vår altan. Jag tänkte att det är inte hela världen han får tillbaka det nästa gång han kommer.

Under den här perioden var Sickan hos oss varje dag. Han kom inte nästa dag och inte ytterligare på någon dag. Sedan plötsligt dök han upp med ett nytt halsband! Då kände jag mig lite fånig. Jag visste ju var han bodde och hade kunnat gå dit med halsbandet. Nu hade familjen sett att han saknade ett och han hade antagligen fått vara inne till ett nytt hade införskaffats.

Jag log när jag fäste fast halsbandet runt hans nya fina halsband. Undrar vad de tänker därhemma tänkte jag skrattande. ”Vilken duktig katt! Nu har han hittat sitt halsband och kommit på ett smart sätt att få hem det?” Flört De måste ha undrat. Chansen att någon annan människa har så bra koll på ens katter som vi hade då på Sickan är nog sällsynt. Nästa gång jag såg honom hade han sitt gamla halsband igen.

Nu är det två år sen Sickan var här senast och jag tror aldrig att vi får se Pixies vackra kille något mera.

Andras katter

Den lilla ”terrorkatten”

Publicerat: 2011-04-07 14:46

Igår var vår sista kväll här. Idag åker vi hem. Vi åt på en restaurang där man får in rå mat på bananlövsprydd skål som man sedan tillagar över grill på bordet. Igår möttes vi av en liten kattjej som jamande kom mot oss och hon strök sig vänligt mot oss. Vi gick på det och började kela med henne. Sen kom maten!

Våra katter hemma kan tigga under bordet ibland. Pollux tigger med stil. Han tittar stint på oss och blinkar vänligt när vi tittar tillbaka. Med det i åtanke kan man kanske förstå varför vi föll för jamandet och gav kissen lite kött. Misstag! Den här katten var ingen liten mätt småfet katt med egen matskål (ursäkta Pollux!)

Den lilla snälla katthonan förvandlades till en liten tiger som krävde kött! Råmande med små klor på våra ben visade kisse att hon ville/krävde mer. Lill-husse blev lite dålig med påföljd att vi fick en massa kött över. Kisse fick därför del av detta. När bordet dukades av försvann hon som en blixt iväg till nästa bord och jamade högljutt där.  En riktig liten restaurangkatt som inte alls var lika smal som många av de katter jag sett här. En smart liten tjej med en hållbar strategi.

Imorgon får jag träffa mina egna små kissar igen. Jag längtar! Jo, semestern har varit helt underbar. Vi har ätit frukost och snorklat så nu ska vi strax äta vår sista måltid här och sen bär det iväg.

Snart hemma! Skrattande