Lille Visse Vimse på nya äventyr

Vi var på väg hem med kissarna från badande och utetid när vi plötsligt konstaterar att en katt springer över skogsvägen vi kör på. En liten grå katt. Vi tycker alla det är lite roligt att visa bengalerna andra katter. De tycker också det är oerhört spännande, men kanske inte enbart positivt spännande. Men titta på den genom glasrutan kan vara lite kul. Vi saktade därför in lite och fram med trötta kissar som varit ute i solen hela dagen. Då ser jag det. Ett band över ryggen på katten. Usch! Det kändes inte rätt. Från att ha varit en katt som bodde här i närheten blev katten framför oss något annat.

 

Vi stannade bilen och jag for ut. Katten jamade högt och varnande till mig när jag for efter den, men den var ändå nyfiken så jag valde att sätta mig på en stubbe så jag blev mindre skräckinjagande i storlek och pratade vänligt med utsträckt hand. Katten råmade och såg ett tag ut som om den ville kasta sig över mig, men mitt fokus låg ändå till hundra på att få bort vad det nu var den hade runt magen. Kisse närmade sig mig lite nervöst. Jag fick tag i den och drog bort bandet. Det var halsbandet!!! Huh! Hur mager var den? Liten smal katt, knölig/benig? Inte läge att lämna när jag fått grepp om den jag for mot bilen och skyfflade raskt in den i bakluckan. Vi har galler mellan passageraravdelningen så det verkade säkert. Kisse var dock väldans mager så när jag hann runt och meddelade läget att detta var en förvildad katt som med största sannolikhet kommit bort så hade kisse slunkit igenom gallrets ena kant (något som inte mina grabbar klarar av). Plötsligt satt den på en av ryggsäckarna där bröderna nyligen legat. De var nu fria i bilen och stirrade på den grå nykomlingen som bara verkade ha växt upp ur ryggsäcken! Hur gick det till??? tycktes bröderna tänka.

 

Bröderna var så chockade över de snabba händelserna att ingen av dem reagerade alls! Vi öste raskt in den grå i ryggsäcken och drog igen innan vare sig Pantheon eller Hamilton riktigt fattat vad som hände. Fräsande och morrande och diverse råmanden i olika toner uppstod nu på alla håll och kanter i bilen och en liten orolig gnagande känsla i mitt inre. Efter ett tag lugnade sig alla katter och verkade finna sig i den snabba presentationen/kraftmätningen. Den lille grå fick några bitar torrfoder som vi hade med oss och åt några och somnade. Stackars liten så trött den verkade. ”Det är nog en tjej.” sa jag och tänkte att bröderna ändå hade accepterat den snabbt.

20140723_171611[1]

Min magkänsla sa mig att katten var långt hemifrån pga halsbandet runt bröstet. Vi tog ändå och åkte den lilla grusvägen fram och knackade på i alla stugor vi passerade. Ingen hade någonsin sett en grå liten katt, i alla fall inte i det här området. De hade däremot en röd katt i området. ”Pröva med huset längst ner i hörnet på vägen ingen annan här har katt” Jag slank in på tomten och ropade och ut ur fönstret plirade en dam mot mig. Jag drog hastigt mitt ärende och viftade med halsbandet. ”Nej, vi har en röd katt som är femton år han går och kommer som han vill.” Plötsligt fick damen en idé. ”Du vill inte själv ha en katt då?” ”Tack, men…” svarade jag automatiskt och en aningen ansträngt ”…jag har fyra!”

 

Nästa Fia-hemmet… mitt mod började falla lite. Här sitter jag med ännu en katt… att försöka få in på Fia-hemmet under värsta tiden på året. Vad är chansen att de kan ta den nu när folk dumpar katter som allra bäst? Fem katter i en lägenhet? Inte en chans, men jag kan inte heller dumpa den här. Vad göra? Jag har tagit ansvar för den genom att ta in den i bilen. Ja, ja vi åker till Fia-hemmet och under tiden hittar min man ett suddigt telefonnummer på halsbandet som jag missat! Vi stannar bilen och mannen tyder och tyder och jag slår siffrorna på mobilen. ”Hej”, ”Hej, jag heter Eva och jag undrar om ni har en grå katt?” *tystnad* ”Ja..?” Innan jag hinner fråga säger hon ”men den har varit borta i en månad precis på dagen! LÄTTNAD!!! Jag känner hur glädjen sprider sig i kroppen på mig. ”Vi har din katt!” Jag hörde hur hon formligen dog av lättnad i andra änden och blev rörd och tagen precis på samma sätt som jag själv skulle ha blivit om katten var min. ”Får jag fråga om det är en tjej eller kille?” frågar jag för att bryta stämningen lite ”Det är en kille, han heter Visse!” Ja se där, så mycket för min känsla att det var en tjej. Vi bestämde träff hos dem och hittade dit och nog hette kisse Visse alltid för det namnet svarade han på varje gång vi sa det. Vi mottogs av hela familjen Visse som utstrålade uppriktig glädje att ha fått tillbaka sin lille kisse. De hade ringt Fia-hemmet, de hade ringt polisen, de hade nog gjort det mesta man kan göra utan resultat. Vi lämnade dem i stor glädje bakom oss och himmel vad sånt här höjer. Jag är SÅ glad att vi fick möjlighet att hjälpa Visse att hitta hem! Så många ”om”.

– Om brorsan inte saktat in bilen för att bröderna bus skulle få se katten hade jag inte sett halsbandet runt ryggen.

– Om den inte haft halsbandet runt ryggen hade jag inte engagerat mig.

– Om min man inte lyckats tyda mobilnumret hade Visse kanske räddats, men antagligen inte kommit hem.

20140723_171622[1]

Tänk om den hade gjort motstånd när jag fick tag i den. Den kände ju inte mig. Vilken himla tur att den gick att få in i bilen. Vilken himla tur att den inte började slåss med mina katter!

Suddiga bilder, men så blir det ibland. Fokuset låg på annat håll. 🙂

Det var väl en liten solskenshistoria som passar vädret, va? 😀 😀 😀

Jo en liten förklaring till bloggrubriken också. Jag hade en barnbok som handlade om en vombat som hette lille Ville Vimse på nya äventyr. Tyckte titeln var lite passande och bytte bara ut Ville mot Visse. 😀

Lill-Pix

Imorse var jag klockan sju på jobbet. Min man skjutsade in mig och jag hann bara ur bilen och gå ett par steg så kommer en liten katt mot mig. Med låg svans. Svart och vit och lite osäker. Jag satt mig ner och direkt for svansen upp i skyn. Jag tror att jag träffade en liten tjej och hon var överlycklig att träffa mig. Vi kelade en del och hon hade halsband så jag försökte fortsätta in till mitt jobb och fick mota henne lite i dörren för visst skulle hon med mig in. Hon har halsband tänkte jag och hon såg fin ut, men jag såg också att hon var frusen och antagligen hungrig. Trots det lämnade jag henne och gick in till jobbet.

 

En timme passerade sedan ringde en kollega till mig (också kattvänlig) och berättade för mig att en liten svartvit katt (troligen tjej) mött henne vid dörren. Min kollega hade varit mer öppen för kisses behov än vad jag varit. ”Den har halsband…” sa jag lite lamt. ”Den har kommit vilse” sa min kollega. Vi är ju jättecentralt. Den kan inte gå många meter här utan att riskera att bli överkörd. Sant! Jag kommer sa jag. Min kollega och jag möttes vid den utgång där kisse och jag skiljts en timme tidigare. ”Hon är inte här” sa kollegan och sekunden efter höll vi på att snubbla på henne. Där var hon igen. Överlycklig att vi kom ut igen och tillråga på allt verkade ha hittat varandra. Stämningen var hög och den lilla kattjejen sparade inte på glädjen att se oss båda. Vi lyfte upp henne och hon frös och höll upp tassarna för att slippa snön. Vi kikade igenom halsbandet. Försökte öppna det. Gick inte, antagligen en liten sändare. Öronmärkning? Chipmärkning? Ja, vi hade ingen utrustning för att kolla chip förstås och öronmärkningar på svarta katter är svårt.

IMG_2931

Vi ringer Fia-hemmet och polisen så får vi se om det ger något enades vi om. Jag ringde Fia-hemmet. Jag bad om råd. Ville jag att de skulle ta hand om den? Oj… vet inte. Den har ju en ägare, men… Hon lovade att få någon ansvarig att ringa tillbaka till mig. Det gick ytterligare en och en halv timme när vi försökte på lite olika håll få tag i mera uppgifter och jobba lite parallellt. Meddelade min man om situationen och han var beredd att ta hem lill-Pix till oss tills ägaren hittades. Fem katter??? Inte genomförtjust i idén även om kisse var underbar. Men, vi har en lägenhet inget slott.

IMG_2936

Men tiden gick och det var ändå den bästa idén. Jag sa att jag skulle fundera ett litet tag och vi lade på. Då ringer Fia-hemmet och säger att de kan ta hand om henne. Det blev så vi beslutade. Tredje gången denna morgon jag gick ut och med hjärtat lite i halsgropen undrade om jag skulle få se henne. Visst, där var hon i en buske. Lilla gumman! Jag tog upp henne direkt i famnen och hon fortsatte upp på mina axlar och där var hon sedan ett bra tag. Min man anlände och jag satte mig i bilen hos min man som kom förbi och hämtade upp oss. Lilltjejen gick och lade sig i bilen så hon fick en massa varmluft på sig och somnade nästan. När vi var framme slog mig tanken att det var ansvarslöst att inte ha henne i en bur, men samtidigt kände jag att hon inte skulle sticka. Det gjorde hon inte heller hon låg i min famn hela tiden fram till Fia-hemmets ytterdörr och lät sig tas om hand utan protester av Fia-hemmets personal. Vilken underbart rar liten kisse. Nåja, nu vet jag att hon inte behöver sova ute inatt och är det någon som saknar henne hoppas jag att de vänder sig till Fia-hemmet och letar där. Jag gjorde det när Pixie var borta i en månad. Hjälp mig att hålla tummarna för denna lilla underbara tjej. Spenderade inte massor med tid med henne och ändå lämnade hon ett hålrum. Fiahemmet scannade efter chip. Det fanns tyvärr inget heller :(.

IMG_2932

 

Vart tog helgen vägen?

_JBA4105_DxO kopiera

– När kommer hon då matte? Du sa ju att hon skulle komma idag! När kommer hon?

– Jo, men jag måste iväg till jobbet först och sedan när jag kommer hem har jag Jassan med mig!

_JBA4108_DxO kopiera

– VA? Inte förrän DÅ? Jag vill ha hit henne NU!

– Hammis, min gullunge. Du får ha lite tålamod och vänta! När hon sedan kommer är hon här hela helgen.

Jo, men vart tog helgen vägen? Hur kommer det sig att vissa helger går så fruktansvärt fort förbi? Vad gjorde vi som gjorde att helgen bara sa svisch?

_JBA4253_DxO kopiera

– Ni träffade MIG!

– Ja, det gjorde vi faktiskt och inte bara dig.

– Nej, inte bara mig. Jag har en kompis också. Du tog väl en bild på honom också?

Ja, det gjorde jag och för mig var nog ni båda favoriterna. Ja, det var nämligen så att vi var på kattutställning förra helgen.  Här kommer några bilder den tillställningen. Men först visar vi väl din charmige kompis också.

– Tycker jag…

_JBA4255_DxO kopiera

– Underbar… men svårfotad.

– Bara för att jag tyckte du hade lite kul utseende människa. Jag ville ta på dig! Men när jag förstod att du ville ha en bild på MIG så lade jag mig hos min kompis och så fick du fota oss. Du pratade om nått på nosen på mig så jag sträckte på mig du fick med nosen på bilden va?

_JBA4261_DxO kopiera

– Visst fick jag. Önskar bara att gallret inte var mellan oss. Er hade jag gärna kelat med.

– Mjaaa, fast jag tror det kan ha varit till för att skydda oss…  Matte var i alla fall väldigt mån om att det skulle finnas där, det kan vara så att NI människor bits!

_JBA4274_DxO kopiera

– Bits de? Ja, då är jag också glad att jag ligger skyddad. Ännu har ingen bitit mig och jag rekommenderar inte att någon försöker.

_JBA4220_DxO kopiera

– Oj, matte stäng dörren!

– Det är ingen fara, lilla vän, jag ska inte bita dig.

– Bita mig? Du skulle våga. Jag tänkte ägna mig åt lite skönhetssömn i lite lugn och ro. På varenda show finns det någon dåre som går runt och är lustig. Bita mig? Allvarligt…

– Åh, förlåt… Jag trodde att… tänkte naturligtvis inte… äh… jag går vidare.

_JBA4240_DxO kopiera

– Hej… vilken fin katt du är.

– Så är det, men jag är lite nervös för jag ska strax träffa domaren så om det är ok med dig så…

– Naturligtvis… Vi går vidare… Vi kan förresten ta tillfället i akt att berätta vem vi träffade direkt när vi kom till kattutställningen.

_JBA4304_DxO kopiera

– Sören! Han jobbar för hemlösa katter och för en krona eller en tjuga får man kela med honom. Varenda krona dubblas av något företag han har avtal med och allt går till hemlösa katter. Heja Sören! Vilken cool katt. Naturligtvis klappade vi honom.

Jo, vi träffade trevliga Katrin också från Bengaltassen. Vi har en bengalförening i Sverige och deras tidning heter Bengaltassen. Jag har precis blivit medlem och också börjat skriva för Bengaltassen, jättekul! Jag fick ett nummer av Bengaltassen och en liten leksaksmus till gänget hemma. Jättegulligt! Här är Katrin med sin ståtlige Aramis

_JBA4284_DxO kopiera

_JBA4290_DxO kopiera

Vilken cool katt som vandrade runt på hennes bord utan att överhuvudtaget bry sig om alla människor som rörde sig kring honom. Jättefin.

_JBA4282_DxO kopiera

Måste naturligtvis också visa Bengaltassen då jag är fantastiskt glad att få se mina små historier i något publicerat. Det är ett lyckorus!

_JBA4481_DxO kopiera

Kan inte låta bli att visa det, men väljer så låg upplösning så det är nog svårt att läsa om man inte köper Bengaltassen 😉

bengaltassen

Vi gick vidare och hälsade på 9liv’s representant Gun och köpte en liten söt kattmyntakudde av henne. 9Liv är en förening i Norrköping som verkligen kämpar för alla katters rätt till ett för alltid hem. De har inget katthem ännu utan behöver hjälp med alla namn de kan få. Jag ber er att skriva under på denna lista. Då är ni med och gör skillnad för de hemlösa katterna i Östergötland. http://www.skrivunder.com/katthem_till_9liv_ostergotland. Både jag och Jassan har skrivit under.  Exemplariska vi är va? hahaha! ;D

Avslutar kattuttällningen med ett par bilder på vad som hände när en liten bengalunge hamnade för bedömning hos den italienske(?) domaren.

_JBA4302_DxO kopiera

_JBA4301_DxO kopiera

Det var väl gulligt? Inte alla kissar som blev pussade av domarna det är jag rätt övertygad om :). Jag tyckte hur som helst det var gulligt.

Jassan och jag gav nu upp utställningen. Vi var både trötta och hungriga och ville hem och faktiskt ta lite på katter också, inte bara titta på dem. Vi ilade hem och kopplade av i lägenheten och mös med katter. Oj, nu får jag backa för jag måste berätta vad jag fick av Jassan när hon kom. En kasse överfylld med påsar (tusen tack Jassan).  Men det som fick mig att skrika till av förvåning och glädje var detta:

_JBA4479_DxO kopiera

Titta!!! Är de inte ursöta? Pantheon med gula ögon, Pollux, Pixie och avslutningsvis Hamilton. Alltså… hur söta som helst!!! Tusen tack Jassan!

Vet ni, jag har inte ens tänkt tanken på att man kan få sånt här på sina egna djur. Ändå har jag  faktiskt fått sånt här en gång tidigare av min goda vän Kajsa och då fick jag mjukdjur på gänget. Ja, jag har visat dem förut, men jag upprepar mig gärna 🙂 Den här typen av presenter är något helt unik.  Fortfarande galet förtjust i mina mjukdjur. 🙂

IMG_2369[1]

Precis innan helgen var slut så dök Kajsa och Kerstin upp!  Hur trevligt som helst. Äntligen!!! Äntligen fick vi till en träff hos mig. Så jättekul att träffa er. Underbara människor med glimten i ögat och äkta värme. Hoppas vi får till flera träffar snart. Tiden accelererade ytterligare när de dök upp och plötsligt var det dags att säga hej då. Hej då till Kerstin, hej då till Kajsa och sedan stod jag plötsligt och tittade på tåget och kände tårarna bakom ögonlocken när jag vinkade hej då till min bästa väninna. Ensam stod jag kvar på perrongen och såg tåget försvinna i fjärran med en klump i halsen och en fråga snurrandes i mitt huvud ”Vart tog helgen vägen?”

Pixie

Historien om Virre

Den 18-åriga katten Ronja bodde i ett hus med ett fyrtiotal andra okastrerade katter. Att vara 18 år i kattvärlden motsvaras av ungefär 92 människoår. Ronja blev dräktig och föreningen 9 liv  ryckte in och bad att få ta över Ronja från ägaren.

Man fick ta över Ronja och hon födde inte mindre än 7 kattungar! Efter detta var stackars Ronja helt slut och orkade inte/vägrade ta hand om sina små svansbarn. Ronja mådde inte bra. En dag gick och sedan åkte man akut in till veterinären med Ronja då något uppenbart var fel. Veterinären gjorde ett kejsarsnitt och man fann ytterligare två små kattungar, döda. De hade börjat ruttna… Ronja kastrerades och öronmärktes och fick gå på antibiotika i tio dagar. Starten för kattungarna blev för tuff och endast LinusMandis och Virre överlevde trots intensiva försök att klara dem alla.

fundedbyme-pic_display

Det här är Virre. Söt va? (Bilden har jag 9livs tillåtelse att använda)

Varannan timme, dag som natt, matade volontärer kattungarna med specialmat för att rädda deras liv. Eftersom ingen av kattungarna fått den där otroligt viktiga första modersmjölken var infektionsrisken stor och lät inte vänta på sig. Kattungarna tvingades gå på antibiotika bara 4 veckor gamla.

Problemen slutade inte här. Något stod inte rätt till med lille Virre som hade tydliga förstoppningsproblem. Det blev en akut tur till veterinären där man ett tag inte trodde att det skulle gå att rädda Virre. Men man gav inte upp och kampen om Virres liv fortsätter. Virre har ett tarmfel som gör att han inte går upp i vikt som normala katter, men när han blir lite äldre hoppas man på att man kan genomföra en operation som kan åtgärda detta.

Föreningen 9 Liv har varje år räkningar på 120 000 kr i rena veterinärskostnader. Man försöker nu att få in pengar genom s.k crowdfunding. 9 Liv har nu arton dagar på sig att få in 10 000 kr. Än så länge har man bara fått in 1 000 kr. Om man inte lyckas få in 9 000 till på dessa dagar så måste man lämna tillbaka det som redan donerats. Så snälla låt oss hjälpa Virre och alla andra utsatta katter och deras räddare. De gör jobbet, låt oss bidra med pengarna.

Föreningen 9 Liv anser att alla katter ska ha en ärlig chans och de gör allt vad de kan för att det ska bli så. Bara volontärer.

_JBA1129_DxO copy

– Ja! Stå upp för Virre nu! Han behöver hjälp. Han går till kattdoktorn mycket och det kostar såna där blänkande runda ”fjantar” som ni människor är så förtjusta i.

_JBA0731_DxO copy

– Inte ”fjantar” Hamilton, ”Slantar”! Men jag håller med Hamilton. Det här är viktigt gott folk! Det är inte ”bara en katt”. Vi känner både smärta och glädje, precis som ni. Vi tycker likheterna är större än skillnaderna. Vad tycker du?

_JBA0621_DxO copy

– Skänk en slant till 9 Liv på följande länk, så de får behålla det som redan donerats och kan betala Virres familjs veterinärsbesök:

Crowdfunding

Historien kommer också att ligga under flik på sidan under tiden det fortfarande går att donera.

Mushi

På vår semester på Seychellerna fanns det en liten hotellkatt som ägarna där tyckte var rätt så tjock… Tänk så olika värderingar vi har om tjock. Men så är det. Vi frågade snabbt vad katten hette och det blev några sekunders tystnad, sen kom svaret ”pussycat” ungefär översatt ”katten”. Var vi de första som frågat? Däremot hade mannen som ägde hotellet ett smeknamn på kissen som vi istället kallade henne för, Mushi. De trodde Mushi var en kille och varnade för ”hans lömskhet”. Många hotellgäster hade avskytt Mushi och varit rädda för henne.

_JBA7653_DxO copy

Här är vårt fina hotell med den mysiga poolen där vi badade dagligen. Här hade Mushi bestämt sig för att bo och på nått sätt hade hon lyckats charma ägarna på hotellet för plötsligt en dag hade hon bara flyttat in, berättade ägarna. När Mike (den manliga ägaren av hotellet)  inte trodde att jag såg honom hittade jag Mushi som en sjal runt hans hals. 🙂

Mushi lät sig bli klappad ett par gånger och sen kom ett fräs och en tass som tydligt markerade att något ogillades. _JBA7771_DxO copy

Vi kom snabbt på att något negativt i Mushis förflutna triggades när man klappade kroppen så vi slutade med det och klappade bara Mushi på huvudet och belönades med en jättetrevlig katt som vi saknar och faktiskt fick klappa på kroppen när hon lärt känna oss bättre. Mushi kom skrikande och mötte oss och ville bli klappad. Det var uteslutande på hennes villkor. Hon kom när hon ville och gick när hon ville. Men hon var ofta nära oss. Vi stack till henne lite extra smask, men som sagt hon hade ett hem och mat redan och jag tror nog en och annan gecko slank ner i dieten också. 🙂

_JBA7808_DxO copy

Vill också betona att Mushi älskade min man massor, mig också, men inte i första hand. Vet inte om ni har samma erfarenhet med att tjejkatterna dras till killarna i familjen och killkatterna till tjejerna? Tycker ofta det är så, men det kanske är en slump. 🙂

Älskade lilla Mushi. Vi saknar dig men minns dig med glädje och jag är så glad att du hade ett hem!

Jassans katter

Ja hur gick det med dem då? (Jag lånar, med tillåtelse bilder från Jassan)

Jo, Marängen är som sagt döv och riktigt hur hon uppfattar världen vet vi nog inte. Hon är en fantastiskt charmig tjej som älskar att jaga skuggor av allt. Nästan vad man än leker med så är det skuggan av saken hon jagar. Glad

– Matte… Vem är hon???

Ååååh så genomvacker denna katt är!!! En skönhet som lever lite i sin egen värld. Jag lyckades förståss skrämma henne! Det tog mig nästan hela helgen att få komma henne nära. Hon var magisk för mig och leka med henne fick jag, men så fort jag närmade mig mera så smet hon iväg.

– Nä, nä inte närmare än så, tack! Matte har sagt att vi inte ska prata med främlingar!

Nu är jag inte så att jag envisas, men någon gång innan helgen var över så ville jag hålla i denna magiska katt, som Jassan kan vända upp och ner på utan att hon bryr sig. Helt otroligt! När jag sovit 2 nätter hos Jassan tyckte Marängen att jag varit där länge nog och då plötsligt accepterade hon mig, bara så där.

– Hm… är du kvar ännu? Ja men… ok då, du får väl lyfta mig nu då. Varsågod!

Yes!!! Jag fick hålla henne! Vilken päls, vilken katt! Måste vara ragdoll i henne för hon slappnar av! Jag som så sent som för någon vecka sedan, sa att jag någon gång i livet skulle vilja uppleva det att ha en katt som bara slappnar av som en ragdoll ska göra, fick uppleva det med Marängen. Skrattande

Tissen då? Ja, Tissen fick jag hålla nästan med en gång, men sen var jag inte så intressant längre. Men denna lilla ”Tiiiissunge” som Jassan ropar jättegulligt efter, när hon varit ute ett tag, är en väldigt nätt liten tjej. Jag kan tänka mig att många gör misstaget att tro att hon är en kille bara för att hon är svart, men hon är en så liten nätt tjej. Samma typ av katt som Pixie.

– Hon fick lyfta mig med en gång. Var inget märkvärdigt alls, du är så känslig ibland Marängen!

De är så underbara båda två. Det är bara det att Marängen tar mera plats, precis som Picasso gjorde. En del katter är så, man älskar dem lika mycket. En gång när jag beundrat Marängen högt med en massa ”ååååh” osv… så kom Tissen fram från ingenstans och gick raka vägen fram till Marängen och dunkade till henne och sedan gick hon igen, med något – som om hon varit människa- bäst beskrivits med ett ”Bah!”

– Bah!

Jassan och jag skrattade till för det såg dråpligt ut. Jassan sa att ”Där får du för att du tar all uppmärksamhet!” och det såg verkligen ut som det var det hon tänkte. Marängen brydde sig dock inte alls. Det var som att hon knappt märkte Tissens lilla avbrott i leken.

När resan sedan var över och jag väl kom hem till mitt hem och öppnade dörren så stod Pixie där och välkomnade mig försiktigt som tjejer ofta gör. Hon knuffade och puffade med hela motorn på, medans Pollux (när han insåg att jag var hemma) bara vrålade rakt ut ifrån sovrummet där han var! Det kändes som att han sa ”Du är hemma!!!Matte!!! Kom hit! HÄR är jag!!!” Killar… Flört

Så underbart det är med katter!!! Flört