Hamilton har placerat sig på gräsklipparen i garaget och matte flyttade dit en mysig fäll och dolde honom under en handduk.

När dörren till kattgården öppnas exploderar katterna ut genom den. När jag går bort till luckan till de yttre kattgårdarna blir det raskt kö. Så fort luckan fälls ner pressar sig fyra katter (Polle är pensionär nu och får vara ute i eget tempo. Han mår bra, men gillar sitt eget lugn, får bli en uppdatering därifrån vartefter) igenom tunneln. Man hinner knappt ut för att öppna lucka två innan alla är igenom även där.

Sedan jagar alla varandra. Upp och ner i träd. De får inte, men ”nej” är ett förhållandevis långt ord visar det sig. Man hinner nästan enda upp i toppen innan matte når j-delen och så är man alltid två vilket splittrar fokus.

På kvällarna somnar de totalt slut hos oss spinnande. 💕

Förra helgen blev det akut in till Valla med Amazon som knappt kunde kissa. Jag vaknade runt 6-tiden av hennes oro. Valla öppnar 9. Det gav mig tid att ge det sista jag hade av metacam och förbereda en kattlåda med specialkits kattsand för att försöka ta ett urinprov. Hör o häpna jag lyckades ta ett. Vi åkte in med tjejen och det blev nästan en dagsaktivitet. I covidtider hade Valla krav på munskydd och vi fick eget rum direkt när vi kom.

Det blev blodprov också.

Urinprovet visade stora mängder bakterier så vi inledde en antibiotika- kur som ska avslutas nu på söndag.

Jag lärde mig att urinvägsinfektion ofta kan vara ett symptom på nått värre. Därav blodprovet då Amazons urinprov visade höga sockerhalter, diabetes?

Nej ingen diabetes 😅. Blodprovet visade bra värden. Vi fick reda på först en dag senare att det var bakterier så vi hann inleda en kur mer baserad på stress som jag nu avbrutit och kör bara antibiotika istället då det blev väldigt mycket medicin som skulle i Amazon och antistresskuren blev väldigt stressig.

Nu på söndag återgår allt till normalt igen för vår spralliga tjej. Förhoppningsvis är då detta löst. Håll tummarna. 💕

Hamilton har tröttnat på pandemin och hemmaarbete.

Efter lite tankearbete löste Hamilton problemet. Han smög in i husses rum och skapade en alldeles egen bokning till husse under lunchtid.

Det ska se smart och viktigt ut, tänkte Hamilton.

Vem kunde ana att tjejen skulle vara den vi skulle få se upp med mest? I en samling på 4 killar så är tjejens påhitt de som sticker ut. 😂

Både hon o Prasslin har plurrat i dammen flera gånger (de fattar inte is) men Amazon har plurrat i poolen också (redan). Återkommer till det.

Pantheon har förvisso rymt från kattgården men genom att klättra över den. Amazon grävde så hon kom under altan och sedan satt hon där under altan och väntade. Hon har tracker så vi fann henne snabbt. Men hon ville inte komma ut utan lock o pock.

Hon är också den enda som brutit sig in under pooltaket. Ingen bra kattplats under vintern då poolen fryser och får en skorpa som jag är rädd de kommer under. Plötsligt var hon nära isskorpan o jag for ut för att få upp poolen o få ut henne. När jag ljudligt öppnade poolen blev Ammis så skrämd så hon trillade i poolen 😱. Det gick bra!

När vi släppte ut dem i nya kattgården var det frid o fröjd i 5 hela minuter… sedan for Amazon upp i ett träd o fick lite panik. Lite panik fick även matte, inget som hjälpte alls för när vi närmade oss för att hjälpa så klättrade Prasslan högre upp. Det slutade med att hon hoppade ur trädet. Ett jättehopp gjorde hon vår lilla Amazon. Hon tar sig i alla möjliga situationer men hon tar sig faktiskt ur dem också, kanske en lärdom/erfarenhet rikare. (Vi hoppas)

När en situation är under kontroll så uppstår nästa. När vi äntligen fått fram Amazon från under altan m h a rått fläskkött så glömdes någon bit kvar ute. Några timmar senare var blodhunden Prasslin där och fiskade upp den. Den hade då fastnat i en sten som var så där lagom stor att sätta i halsen. Jakt på Prasslin som slutade med att vi fick tag i biten och kunde ta bort stenen. Vår kattvardag är varierande och händelserik sedan syskonparet gjort entrė!

För Amazon o Prasslin krymte världen vid infångandet för att nu expandera stegvis. Först vårt sovrum med catio. Därefter hela huset för att avslutas med kattrummet och dess catio. Sedan inväntade vi våren och säkrade baksidan. När de släpptes ut där såg man glädjen. Den älskar de.

Vi tänker; ”vänta tills i sommar när vi drar igång damm o pool och själva flyttar ut”. Men idag tog vi de yttre kattgårdarna. Mannen har säkrat dem med nät så även Pantheon fick vara med vid invigningen.

Gissa vilka som sovit gott sedan de kom in😍😂😍😽😽😽😽😽zzzzZz

Korta och rörliga kommandon verkar tilltala Prasslin. Åh vad han är lik Pantheon just nu. 😂 Ännu en lättlärd och smart katt.

Plötsligt var hon bara borta!

Jag gick runt i huset o ropade. Något lät. Skrap, skrap. En liten öppning i ett skåp fick mig att öppna skåpet. Har vi råttor?🤔

Med 5 katter i huset lät det inte troligt. En stängd låda öppnades.

I en stängd låda i ett nästan stängt skåp. Ibland är de som små trollkonstnärer😂 🎩🐇

Skillnaden är egentligen hjärtskärande. Trots det uppkommer det så många komiska situationer… som den när jag jagade Prasslin 3 varv runt poolen när han fått tag i en köttbit.

Men sanningen är att Prasslin ännu inte fattat att det finns mat, alltid! Att den där hungern som en gång var så påtaglig och fysiskt smärtsam, att det var det enda han kunde tänka på är ett minne blott. Fortfarande handlar Prasslin med reptilhjärnan (eller reptilmagen kanske) när han vädrar mat. Plötsligt är hans lilla nos på uppdrag för att rädda livet på honom, tycks han tro. Den vädrar något och det är ätbart. Hans syster har förstått att mat finns och kommer att finnas.

Hon har blivit trygg i det, men inte Prasslin. I vartenda ögonblick finns mat och möjligheten att förflytta den från var den nu gömt sig till Prasslins mage. Han är en sopkatt. Lämnar man matsopporna öppna är han där. Om Pantheon o Hamilton erbjuds nått smaskens som Prasslin ser en möjlighet att få i sig så är han redo att slåss för det. Han tar mat från deras munnar för att få det och det är nu man så tydligt ser skillnaden. Hamilton o Pantheon försvarar inte sin mat, det kommer mer. De vet, de har levt här i 9 år. Prasslin har överlevt i två.

Varje kväll kryper han upp i min famn och knuffar lyckligt till mig. Ännu en dag har gått och Prasslin somnar mätt och spinnande på mitt bröst. Han har blivit den dominanta hannen i flocken och mycket beror det på att fokuset att leva inte når honom, han överlever ännu. Han leker och busar men i grunden överlever han fortfarande. Jag undrar om det släpper med tiden?

Hans målmedvetenhet i sin kamp mot livet skapar inga allierade. Amazon har smugit in i flocken och blivit en del av den.

Det enda riktiga bandet till en annan katt som jag upplever Prasslin har är till Amazon.

Häromdagen försökte Pantheon sig på en parning med Amazon. Då ser man att Pantheon är en stor katt o Amazon är liten. Han tryckte ner henne utan problem. Hon försökte säga ifrån. Jag regerar med mänskligt perspektiv och är redo att rusa till undsättning. Men, innan någon hann att reagera var Prasslin där. Dunkade snabbt, hårt och effektivt till Pantheon (som är så mycket större). Pantheon for iväg, slokörad. Prasslin rusade upp vid syrran som för att tala om att han var tillräckligt stor o stark nu. Hon kan slappna av nu för han finns för henne, rollerna är ombytta och banden är starka.

Jag hoppas att Prasslin börjar leva med oss och släpper sin överlevnadskamp, hans syster lyckades, så jag har hopp. 💕🥰 Går det inte med tid o kärlek får jag nog dra in Kaisa, djurkommunikatör. Trevlig lördag!

En händelserik dag med bröderna mus, bus menar jag. Fast idag kanske första namnet var mer passande för först ut i hagen var Hamilton, ivrigt stirrande på en buske. Panthis låtsades dela hans intresse för botanik i två sekunder, sen kunde han inte låtsas längre. Allvarligt? Var de ens släkt?

Pantheon skuttade iväg och och i samma ögonblick, mitt i ett skutt, hördes musens skrik. Hamilton hade inte studerat busken utan det som den dolde! Panthis mindes plötsligt att de visst var släkt, bästa brorsan faktiskt! Respekt! Det har de för varandras jakt, så Pantheon satt på huk på avstånd, medan brorsan gjorde slut på musen. Sen kom Hamilton av sig och lämnade platsen lite förvirrat. Bästa brorsan tycktes Panthis upprepa när han tog över där brorsan slutade. Allt åts med god aptit. Detta är Pantheons oxfilė!

Finns inget bättre, tycker han alltså. Så fort han blev klar for även han in i ett buskage. Både husse o matte längtade hem och lockade o pockade… förgäves’, våren står för dörren. Det flaxade i busken, ”inte fågel…” muttrade matte! Hagen har nog lite för många möss men fåglar vill vi inte bidra till att de försvinner plus att katterna inte äter dem. Bara ”waste”. Plötsligt flaxades det alldeles förskräckligt och Pantheon hade fångat nått. Husse lugnade. Det är en ”råtta” till. Oxfilė nr 2 intogs med samma andakt som oxfilė 1. Sedan knep matte Panthis med ett raskt grepp och den mätte fick åka katt-taxi hem. Hamilton var redan infångad. En lyckad dag för bröderna, för även om Panthis kanske ses som den stora vinnaren fick Hamilton bevisa att han fortfarande är en stor jägare ❤. Det skapar lite kattsjälvförtroende och stolthet. 💕