Det här blir nog sista bloggen jag skriver innan jag går över och skriver med Granngården. Nu i mars ska det dra igång, ska bli så spännande! Jag vill idag prata om något jag inte pratat om tidigare och jag kommer kanske inte nämna det igen, men för den som söker i bloggen finns det här, lösningen på allt felaktigt kattkissande i världen! Ska man skriva en blogg kan man lika gärna göra det ordentligt ;).
Jag har, under många år, sedan lille Pantheon blev könsmogen vid nästan 6 månader, haft problem med att han kissar fel. Han kastrerades nämligen på dagen han blev 6 månader. En usel timing rekommenderad (krav från faktiskt) av veterinär (man får inte kastrera dem innan 6 månader). Skitsnack säger jag och får passa på att ursäkta för språket, men hade jag fått kastrera honom när han var yngre, som jag ville, hade jag antagligen inte haft detta problem. Stelbent byråkrati som inte riktigt lever i verkligheten eller behöver ta konsekvenserna av usla beslut.
Utomhustassar
Men det kanske fanns någon mening med det också. Kanske läser någon detta och får hjälp med sin katt? För det här problemet är vanligare än vad jag trodde.
Jag har testat allt för att få det att sluta. Jag kan rabbla allt jag testat, men faktum kvarstår, jag har följt alla goda råd och alla kattexperters tips och råd utan att NÅGON förändring visat sig.
Räddningen fanns där framför mina ögon hela tiden. Jag tror och har alltid trott att alla djur har intelligens och jag tror de har ett språk. Det är inte kattspråket och hundspråket osv utan alla djur kommunicerar med varandra och oss genom sina sinnen, tankar, känslor och för all del genom ljud. Men inte uteslutande genom ljud som vi. Jag tänker att vi kanske är den enda levande varelsen på jorden som kommunicerar med varandra med ljud och nedklottrade krumelurer och skrattar lite åt hur vi dumförklarar alla andra varelser omkring oss. Vi har så mycket kvar att lära oss om livet på den här planeten.
- Jag kan prata så här också!
Jag vände mig alltså till en kvinna som kommunicerar med djur. Hon pratade med Pantheon och kortfattat är detta historien jag fick. Pantheon är en stolt katt, en katt med stor medvetenhet om allt som händer runt honom. Han är vaksam och har koll på sin omgivning och han älskar att använda sin kropp. Han älskar frihet och rörelse och promenader (gärna med godis). Han har ett oerhört starkt rörelsebehov som när han inte får utlopp för det kan lätta i och med att han får kissa. Han vill vandra, vandra långt så det liknar ett revir. Revir är viktigt för Pantheon. Att hålla ett revir och vandra. Jag hade räknat med detta och var steget före honom här. För jag har verkligen gått med mina grabbar under de år jag haft dem och hade nog hoppats att kissandet då skulle avta, men så blev det inte, ibland tilltog det istället. Så det visste redan kommunikatören. Så att bara få tillbaka ett ut och gå med honom var inte ett alternativ som jag inte redan testat.
Pantheon berättade att han älskar rörligheten i sin kropp och han älskar att utsätta kroppen för gränser, att testa den. Han vill använda den maximalt! Kvinnan berättade för Pantheon att matte inte gillar kattkiss och att det måste sluta. Pantheon blev perplex, chockad rent av. Han har förstått att jag blir irriterad för något, men ändå inte gjort kopplingen att det var hans kiss. Han var oerhört förvånad att människor inte kunde hantera kattkiss så som det var menat. (Åh vad jag har skrattat åt denna mening, underbare lille pluttskrutt hur menar du nu? Hur var det menat???)
Men efter kommunikation ingick kommunikatören i ett avtal med Pantheon, regelbundna promenader vid ungefär samma tidpunkt (önskemål från Pantheon så han kunde ana ett mönster och förstå ungefär när det var dags att gå ut) och inget kissande utanför kattlådor. Ok, så utåt sätt ingen större förändring i MITT beteende… Jag återinförde promenader för Pantheon som jag kört med dessa i flera år innan och slutligen gett upp dem i och med kattgården som räcker för Hamilton och Pollux, men inte för Pantheon.
Samtalet (som skedde på distans) tog nog närmare en timme och efter detta samtal minskade kissandet markant, för varje vecka minskade det och vi kom in i promenadrutiner för att inom ett par månader helt avtagit. Det kan bli fel någon enstaka gång när känslorna drar iväg, men jag kan nu ändå sticka ut hakan nu och säga att han äntligen är rumsren. Jag har oavsett om Pantheon gjort lite misstag på vägen hållit min del av avtalet till 100%. Ibland när det varit kallt, blåsigt och snöigt har jag nästan fått släpa med mig Pantheon ut med repliken ”Kom nu vandraren!” Vandraren har rusat runt huset och dragit en lättnadens suck när vi kommit in igen, men så är det när man ingår avtal med djävulen eller matte.
Älskar denna katt så himla mycket, för när man får kämpa med ett djur går kopplingen antingen av eller också blir den starkare. Jag hoppas att jag genom att gå ut så här kan hjälpa andra så den inte går av. Prata med era katter via ombud om ni inte kan sjäva. De ser på kiss på ett helt annat sätt än vad vi gör.
Det som fick mig att skriva detta nu är en artikel som liksom så många andra jag läst lovar att lösa problemet med kissande katter. Tro dem inte för ett ögonblick! Eller snarare, om det inte lyckas när du testat allt, ge inte upp. Jag har som sagt testat att följa allt i ALLA dessa artiklar och lagt ut en förmögenhet på detta problem när jag hade kunnat vänt mig till källan av problemen och frågat ”Varför? vad kan jag göra för dig så du ska sluta med det?”
Vår deal är en promenad om dagen (en promenad med en liten överlycklig gepard i andra änden av kopplet), ingen uppoffring och ett kissfritt hem och en väldigt kelig och mysig katt är belöningen. Jag förmedlar gärna kontaktuppgifter till djurkommunikatören som hjälpte oss. Det finns säkert oärliga människor här också, men jag hade turen att hitta rätt med en gång.
Nu är det dags för en vårpromenad med min gepard lite tidigare än vår vanliga tid, men det är helg och solen skiner! Önskar er en skön helg! Nästa gång jag skriver är jag nog på Granngårdens domäner. 🙂
