En händelserik dag med bröderna mus, bus menar jag. Fast idag kanske första namnet var mer passande för först ut i hagen var Hamilton, ivrigt stirrande på en buske. Panthis låtsades dela hans intresse för botanik i två sekunder, sen kunde han inte låtsas längre. Allvarligt? Var de ens släkt?
Pantheon skuttade iväg och och i samma ögonblick, mitt i ett skutt, hördes musens skrik. Hamilton hade inte studerat busken utan det som den dolde! Panthis mindes plötsligt att de visst var släkt, bästa brorsan faktiskt! Respekt! Det har de för varandras jakt, så Pantheon satt på huk på avstånd, medan brorsan gjorde slut på musen. Sen kom Hamilton av sig och lämnade platsen lite förvirrat. Bästa brorsan tycktes Panthis upprepa när han tog över där brorsan slutade. Allt åts med god aptit. Detta är Pantheons oxfilė!
Finns inget bättre, tycker han alltså. Så fort han blev klar for även han in i ett buskage. Både husse o matte längtade hem och lockade o pockade… förgäves’, våren står för dörren. Det flaxade i busken, ”inte fågel…” muttrade matte! Hagen har nog lite för många möss men fåglar vill vi inte bidra till att de försvinner plus att katterna inte äter dem. Bara ”waste”. Plötsligt flaxades det alldeles förskräckligt och Pantheon hade fångat nått. Husse lugnade. Det är en ”råtta” till. Oxfilė nr 2 intogs med samma andakt som oxfilė 1. Sedan knep matte Panthis med ett raskt grepp och den mätte fick åka katt-taxi hem. Hamilton var redan infångad. En lyckad dag för bröderna, för även om Panthis kanske ses som den stora vinnaren fick Hamilton bevisa att han fortfarande är en stor jägare ❤. Det skapar lite kattsjälvförtroende och stolthet. 💕
