När mannen dödat ljudet i denna blev den riktigt bra. Sensor på toppen vilket gör att den kör på om den hamnar under säng/soffa tills den hittat ut. 😂👍🏻

Här kommer det sprillans färska bilder och film från den lilla cation vi byggde i somras till Amazon och Pras(s)lin. Ja… 😂 en del av er har märkt att jag velar. Ska han heta Praslin eller Prasslin. I hans officiella papper står det Praslin, så som den Seychelliska ön stavas. Det förde dock med sig att han blev PrAa-lä i nästan ett år, när han bodde där. Ni får ursäkta medan jag får tid att landa i hur det ska stavas men uttalet är i alla fall Prasslin. Nu när vi inte behöver vara så officiella känns det dom att jag kommer återgå till Prasslin.🧡

Bus i cation ”Zulu” :

Chipen har nog Seychelliska nummer, men i veckan besiktigades båda och ansågs också av svensk veterinär vara helt friska. (Seychellisk och dansk har konstaterat det innan dem). Vi passade på och vaccinera också. Kissarna skötte sig exemplariskt.

Pappren gicks igenom för sista gången och godkändes, för sista gången. Nu är ni officiellt svenskar, kissarna! Nu kan vi andas ut och nu är ni försäkrade också. 😊👍🏻

Väl hemma somnade kissarna och matte och husse njöt av att ett års stress och längtan äntligen var över.

💛💙💛💙💛💙💛💙💙💛💙💛💙💛💙💛

Vad ska dom göra här? Jag menar vi är ju ändå ett lagom antal katter. Vad blir deras roll?

Jag är rädd att mina rutiner rubbas om matte får fokus på dem och glömmer bort att gå ut med mig. Kaisa berättar att matte och husse ska försöka bibehålla alla Pantheons rutiner så han kan fortsätta vara lugn. Det lugnar Pantheon som trivs så bra nu med sina rutiner.

När Pantheon låter sig lugnas blir han nyfiken. Vill sitta högt och iaktta, säger han. Kaisa berättar att det kan anses hotfullt. Pantheon funderar. Pantheon vill att husse och matte är med vid introduktionen så han kan behålla sitt lugn, så hans spontanitet inte drar iväg med honom.

Pantheon trycker på en lång introduktion och inte så fysisk. De kan erövra ett rum i taget liksom och det finns ju många rum innan de kommer hit till kattrummet.

Låt det ta tid, för sånt där tar tid menar han, snusförnuftigt.

Det blir bra Panthis. Vi ger dig den tid du behöver och du kan nog sitta högt och iaktta om du vill. 😉😍

Hamilton har förstått att hans knäskada gör att han inte kan vara så aktiv som han skulle önska så han försöker aktivera sinnet istället. Be matte ta med saker från naturen från promenaderna med Pantheon så jag kan få nosa på dem.

Att småkatter är på väg tycker Hamilton ska bli kul. Håll dem inte för sig själva för länge. Det får inte bli ”vi” och ”de”. Jag kan träffa dem med en gång, så det inte blir så.

Kaisa förklarar att de måste få tid att landa då precis allt är nytt för dem och de landar i ert revir. Hamilton funderar och verkar förstå att det kan kännas lite jobbigt. Hamilton förstår nog över lag men är otålig. Han vill lukta och peta på dem. Vill bekanta sig och komma nära och leka med dem utan att rädsla uppstår. Kaisa säger att han får ta det lugnt med dem.

När sedan Hamilton faktiskt får träffa dem fokuserar han på lugn. Han sitter still, han rör sig sakta han låter dem närma sig och nosa på honom. Han petar inte och inleder inget nosande, de först. Han är helt enkelt underbar 🥰👍🏻

Praslin, lillebrodern som vuxit upp och blir mer och mer självständig. När Kaisa pratade med honom ville han fortfarande få tid. Ges tid att landa och lita på människor. Ofta går det för fort. Och tror verkligen människor att jag inte ser igenom och läser av dem när de är snälla för att få klämma och känna på mig eller ge mig medicin? Kan de inte vara öppna istället och visa mig samma tillit som jag förväntas ge dem? Praslin känns yngre än ett år sa Kaisa och mer hundlik än sin syster som är katt enda ut i klospetserna.

Praslin vill ha någon att härma och ta efter, en förebild, så han inte gör fel. Han vill utveckla något så han bidrar till flocken. Det oroar honom att det finns andra katter. En egen matte och husse låter spännande och tryggt. Han vill bli omhändertagen och få lugn och ro så han kan få vidareutveckla sin självständighet, berättar han.

Han minns oss inte, men känslan av ett eget hem har fastnat och med det en längtan. Resan förstår han inte heller till fullo, men han uppskattar att bli delaktig, informerad så han vet vad som kommer. Både Praslin och Amazon har oroliga magar då de haft parasiter som ungar. Oro sätter sig där. Han säger att människor ofta tror att katter inte förstår men att vi människor är rätt så lätta att läsa av. Förstår ni det? Kaisa förklarar att en del människor förstår det och andra inte.

Möte med gammelkatten.

Kaisa förklarade resan och Amazons nya hem och om matte och husse och att huset hade en riktigt gammal katt och ytterligare två katter. Att det fanns katter gillade inte Amazon men hon kontrade med att hon är stark och kan försvara sig och sin bror om det behövs.

Men ett hem väckte Amazons nyfikenhet. Kaisa visade ett ombonat rum med en säng och en klättertunna. Amazon önskade att hon kunde hoppa över resan och vara i rummet för ett sådant rum med textilier hade hon inte upplevt förut. Det väckte nyfikenhet och längtan. Egna människor lät också bra för hon gillade människor. Där skulle nog hon trivas.

Jag hade meddelat att jag skulle ge dem fortiflora när de kom in i bilen. Kaisa förklarade att det var bra för magen. Amazon svarade att hon nästan kunde känna hur det gjorde nytta redan nu.

När vi kom så långt i resan att jag satt där i bilen och blandade upp fortifloran i lite vatten svarade Amazon med att kasta sig över resultatet och slicka i sig allt! Nästan som en bekräftelse på att hon stod för allt hon sagt.

Vi hade en idė om att introducera katterna när alla åt, men efter att ha hört hur nervös Amazon blev att någon skulle ta hennes mat lade vi ner det. Hon har gått hungrig så länge så hon ville helst gömma mat också så det fanns till senare. De fick inte så mycket mat på katthemmet heller har jag förstått. Här hemma har de kastat i sig all mat och fått uppleva känslan av att vara mätt.

Jag är SÅ glad att Jörgen lyckades fånga in denna lilla supertjej också. Hon passar så perfekt. Särskilt i mattes famn 😉😍 💕

Innan småkissarna kom hit beställde jag 5 samtal av Kaisa, djurkommunikatör. Pollux och småkissarna var först ut. Småkissarna förbereddes för resan. Pollux fick info om att de var på väg och fick prata fritt.

Jag jobbar för lugn och ro hemma. När människor stressar rör jag mig i slow motion så de ska se och ta efter. De stressar, fast jag förstår inte varför.

Jag känner mig annorlunda mot Hamilton och Pantheon och har för att skärpa sinnet tagit på mig att balansera flocken. Skulle uppskatta om ni människor ser och gärna visar uppskattning för min insats. Det har blivit bättre!

Jag har förstått att nya kissar var på väg, men de kom aldrig så jag tänkte att det kanske hade ändrat sig.

Kaisa berättar om de nya katterna och frågar Pollux hur han känner för det.

Jag vet hur jag ska agera när jag träffar dem och litar på att få stöd av husse o matte om det skulle behövas.

Finns det något mer du vill berätta, frågar Kaisa.

Pollux uttrycker en stor tacksamhet för att katterna tillåts att vara mer än bara en kattkropp. Att vi respekterar att de har egenheter och att de utvecklar olika personlighetsdrag som de tycker bidrar till att uttrycka vem de är.

Kaisa ber Pollux hjälpa till och bli en förebild för Amazon o Praslin. Nu blir Pollux rörd över det stora förtroendet och ska göra vad han kan.

Lilltjejens nyfikenhet är så charmig. När jag tar Pantheon i koppel genom huset, där hon o Praslin leker, kan hon inte motstå. *skutt* *skutt*

Plötsligt står hon där’ i inte så hög person, med den betydligt större Praslin i säkerhet bakom henne, dock lika nyfiken, nos mot nos med en något skeptisk Pantheon. Som tycks säga med sin blick ”men jag är på väg ut.” Dock står hon där och nosar honom rätt i ansiktet, grundligt. Så han svarar med att nosa på henne också. Tittar lite osäkert på mig, ”är de inte lite PÅ matte? Tyckte du sa att de var rädda? Kan vi gå nu?” Praslin hann inte riktigt fram innan Pantheon klättrat upp på mina axlar och därifrån blev han om möjligt mer läskig. Vi tar det nästa gång.

Senare släppte vi in Hamilton. Amazon var genast framme och funderade på om hon nosat igenom den här redan? De är lite lika men luktar olika. Hamilton hade ett mer öppet och nyfiket sniffande tillbaka, som dock lätt kan bli för intensivt, så innan det spårade ur lyftes han in i kattrummet igen. Praslin gömmer sig bakom Amazon och tar sniffandet på håll. Det är ok. Vi har tid. 💕 En eloge till alla kissar som varit SÅ duktiga.

Förut där vi bodde var det så varmt! När de visade utegården här trodde jag de öppnade ett kylskåp, men det fanns imgen mat, bara ett kallt rum. Amazon skakade och nös. Men trots kylan var det såå spännande. Vilka märkliga kalla dofter och roliga hyllor!

Bra jobbat älskade Pollux 😍❤🙏❤😍