Författare: herrsjokraftan

Vi är ute varje dag och går jag och Pantheon. Pantheon njuter och bara ÄR. När vi är ute är han världsmästare i smidighet. Ingen kan kasta med sin kropp som Pantheon.

Upp…

… och så ner!

Han blir lätt ”Herre på täppan” och älskar att plötsligt titta ner på mig från någon hög plats. Jag hinner fundera ett kort ögonblick vilken tiondels sekund han använde för att komma dit innan han plötsligt använder ytterligare en och drällt ner bredvid mig ett kattflin.

Pantheon är också världens skarpaste detektiv!

Han identifierar varenda djur som snuddat vid hans buskar och träd  och får raskt inre bilder på vilken förövare det är som besudlat hans revir.

Jo och det stämmer ju också, tur att det finns lugna platser där man kan släppa en ”liten gepard” ibland så han får både springa och skutta av sig lite. För ärligt talat 7 meters koppel sätter sina begränsningar mellan varven.

Nu är lillhjärtat hemma. I väntan på att vi ska bestämma en plats för henne får hon vara inne. Ville bara kort låta henne återvända till skuggan under favorittuvan.

Jag tror på ett liv efter detta och jag är övertygad att hon både har det bra nu, utan smärta, och att vi ses igen. Så, på återseende och tills dess i ljusaste minne bevarad lilltösen.

Oj, denna var inte riktigt meningen att jag skulle publicera så här. Skrev den i helgen, men sedan kom annat ivägen och jag hade tänkt att rimma till den, men tappade inspiration 😀 Nytt försök!

Igår tog Pantheon och jag en skogspromenad i en skog vi inte varit i på några månader. En glad men orolig katt nosade sig fram.

Matte, vart ska vi någonstans?

Till skogs, vi ska träna kommandot ”upp” (typ hoppa hit)

Det är fler i skogen än vi matte, jag känner en massa konstiga lukter och den här är färsk.

Vad kan det vara måntro?

Kan det vara en ko?

Jag anar en schimpans…

Oj, vad hände med min svans???

Sorgen träffar i vågor. Idag blev det lite gelė kvar i en kattmatsburk och jag tänkte ”det ska Pix få, hon behöver extra vätska i och med problemen med urinvägarna” jag såg framför mig hur hon lyckligt glufsade i sig så där som bara Pix kunde, sedan mindes jag. Ett slag i magen när jag insåg att det får jag inte uppleva igen.

Tankarna söker sig gladare vägar. Jag har precis börjat arbeta på Pantamera eller Returpack, jättekul! Det är bara en sak. En sak jag ännu inte nämnt för någon där, jag har en katt som heter Pantheon… eller som vi säger… Pantis… åh himmel, ny betydelse för det namnet. Själv är jag Pantameras senaste ”pantfejs” vi hänger alla med svartvita foton i taket vid receptionen. Inte jag ännu, men snart. Tänk att en av mina katter kallas Pantis… undrar om han inte platsar där också? 🙄😉

Igår morse när Pixie skulle få mat låg hon hjälplöst och flämtade. Det gick inte att ställa henne upp. Hon sjönk ihop och gnydde. Vi åkte i ilfart till vårt jourdjursjukhus och där fattade vi i samråd med veterinären det svåra beslutet att inte fortsätta. Pixie hade ont och 2 sjukdomar, både artros och giftstruma, och hon gick fridfullt över till nästa liv. Hon lämnade efter sig en tomhet och en stor sorg i vår familj. Hon har varit med oss i 13 år. Hon kom en månad efter att jag och min man flyttade ihop. Våra liv får gå lite på tomgång nu medan vi sörjer vår tjej. Jag fick en ängel av en vän. Tack Ninni! 💗Ängeln hänger nu på en plats vid dammen som var Pixies. Det gav oss en plats att gå till.
\n

Pixie kommer att kremeras och vi kommer att få hem henne i en urna.

Det är med stor sorg och saknad jag skriver detta, Pixie var en underbart snäll och rar katt och igår förlorade vi en familjemedlem.

Avslutar med en liten hyllningsbildserie på 12 bilder.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En älskad katt har dött och en kattängel fötts.