Vi hamnade på Villa Vanilla förrförra hösten när vi egentligen bokat ett annat hotell.

Tänk att den enda riktigt fina o välmående katt jag sett på Seychellerna bodde på Villa Vanilla.

Tänk att jag förundrat kommenterade hur fin han var och därmed påbörjade en vänskap med hotellmanagern på Villa Vanilla som var hundmänniska mer än kattmänniska, men funnit och tagit hand om Coco och gjort honom till familj.

Tänk att ett par av hotellets gäster råkade få med sig Amazon o Prasslin i sin hyrbil när de var ute och såg sig om på ön.

Tänk att Amazon o Prasslin båda överlevde färden under huven på en varm bil.

Tänk att Amazon klarade sig själv i djungeln en natt efter att ha flytt när de äntligen kom ur bilen.

Tänk att mannen lyckades fånga in henne (en förvildad liten hal kattunge) som högg som en kobra för att komma loss.

Tänk vilken tur och lycka att de två små hade så starka band till varandra.

Tänk att det tog bara ett dygn att skapa band till Prasslin och två dygn för samma starka band till Amazon.

Tänk att Carolina visste hur och vem vi skulle vända oss till för att adoptera dem.

Tänk att Prasslin höll på att dö för oss när vi kommit hem så angripen av parasiter var han att han nog inte överlevt livet i frihet och knappt gjorde det med allas vår hjälp.

Tänk att vi fick vänta nästan ett år innan vi fick möjlighet att ta hem dem… ett år…

Tänk att jag reste i brinnande pandemi och hämtade hem dem, vilken resa med väldigt många ”tänk att”…

Tänk att våra älskade 3 katter tagit emot dem så fantastiskt.

Tänk att just vi blev en familj 💕 vilken lycka!

Igår spenderade katterna och jag en dag i sovrummet. Det bjöds på katt-tv och katthjulet hade fått flytta med in och målet var att under några timmar försöka uppnå lugn och ro.

Katthjulet var mer än vanligt uppskattat. Hamilton, Pantheon och båda Seychellisar sprang i det med olika intervall. En gång var Pantheon tvungen att springa av sig lite energi när det redan var Prasslinfullt i hjulet. Prasslin sprang åt högervarv i hjulet och Pantheon kunde inte behärska sig utan rusade in i hjulet från andra hållet och sprang åt vänster. Pantheon är MYCKET tyngre än Prasslin så resultatet blev att Prasslin snabbt försvann utom springradie Pantheon hade hjulet för sig själv.”Puh så skönt!” Fast… han hade inte riktigt räknat med det som hände sedan. Med den jättefart Pantheon hade tagit åkte Prasslin med hjulet hela vägen upp och där släppte han taget, gjorde en sån där berömd kattvändning ni vet så de alltid landar på fötterna och landade som en liten batman på Pantheons rygg! Pantheon blev livrädd och rasslade iväg, och rasslar en katt i det här huset, så rasslar alla. Katter flög hit och dit, under sängen och ut i uterummet Zulu. Sedan lade sig lugnet ett kort ögonblick när alla kravlade fram under sängen och lade sig på den istället.

Amazon hann jag rädda när Pantheon senare hade glömt incidenten och upprepade inspringet i hjulet när Amazon sprang där. Jag tog henne när hon var precis över Pantheon, inga flera flygkatter idag tänkte jag och slöt henne i min famn. Så varför klämde vi alla in oss i sovrummet en dag? Jo, husse byggde en stor överraskning till katterna, en ny våning. Hyllor runt hela kattrummet!

Först att inviga var Pantheon, tätt följd av Amazon. När Pantheon stannade upp för att undersöka något drev Amazon på bakifrån genom att dunka honom i baken. De är verkligen orädda och framåt de små… Bengalerna har de ingen respekt för alls, den de har lite respekt för är Pollux som kan svara med skarpa och uppfostrande tassar om det går för fort. Men kolla så bra det blev nu behöver vi lite nedgångar från hyllorna för än så länge är det bara Amazon som tagit hoppet från en hylla för att landa på ett bord som står nedanför. En händelse som även den skapade rassel och katter under sängen. För även en liten katt kan göra höga ljud när de hoppar från höga höjder. Visst blev det fint?

Kattrummet kommer nog att ändra karaktär ytterligare under 2021 med några strategiska klösträd att komma upp och ner på. Hyllorna är så pass breda så två katter kan mötas. Tack underbare husse! Matte är minst lika glad som kissarna över hyllorna. ❤

Min väldigt energiske Pantheon har alltid haft en oro i kroppen som varit omöjlig att tämja. Jag tror det är hans vilda förfäder som gett honom ett arv som alltid bor i honom. Det är nått som drar i Pantheon och våra promenader dämpar det. Jag hör Kaisas samtal med honom i mitt huvud när han tänker till om Amazon och Prasslin. ”Vad blir deras roll?” ”Kommer matte ha tid med mig?” Jag har haft tid. Varje kväll är jag redo att gå ut med Pantheon. Men när Amazon o Prasslin flyttade in mötte mig inte längre Pantheon i dörröppningen. Nä, istället sprang han iväg när jag kom med kopplet och gömde sig under sängen…

När jag äntligen fått fram honom gnyr han när jag kämpar(?) På honom selen. Är han sjuk??? Väl ute är Pantheon sig själv och min oro släpper… tills nästa kväll kommer. Samma procedur. Jag ger upp och tar av mig jackan och sätter mig på golvet hos dem och känner igenom Pantheon. Har han ont? Pantheon verkar annorlunda, men inget sår hittar jag. Senare hittar jag dem tillsammans.

Amazon är liksom Pantheon en katt som älskar att vara katt. Att lära sig att använda sin kropp till det yttersta i hopp och smidighet. Både Amazon o Prasslin har arvet som också Pantheon har, minnet av det vilda och en energi som är närmast outtömlig. Något hände när Pantheon släppte ner garden o beslutade att de var familj. Nått oväntat, Pantheon hittade likasinnade och hittas oftast lekande med dem på golvet. Pantheon leker på ”knäna” för att komma ner i storlek och smälta in bättre. Men när hans bengalenergi tar över och han springer in i hjulet trots att en mindre katt är där eller inte kan behärska sig och tar lektunneln i ett enda bengalhopp, då flyger det småkatter runt honom. Men även om de är små har tiden i vildhet lärt dem hur man slåss för överlevnad så trots sin ringa storlek har båda bengalbröderna fått sig bett som inger sådan respekt att jag ibland tror det skett ett maktskifte. För även om bröderna ibland ger sig på varandra eller Pollux och bråkar så har det aldrig handlat om överlevnad och bengaler använder väldigt sällan klor och mun som vapen.

Lite tuffare är de allt, precis som jag önskade… 😻😻😸😸😸. För vår del ur människoperspektiv är de underbara. Väldigt keliga och kontaktsökande.

Kom nu kissar så ska vi ha kul.

”Hur då?” ”Jo, låt oss fira jul!”

Ta fram en huvudbonad till varje katt

En tomtemössa eller någon annan hatt.

Låt oss människorna överraska med julkort med tema,

Kom nu då julklädda och rena!

Så småkissar se och lär.

”Hur menar ni grabbar, så här?”

Men Pollux det där blev väl ändå fel hatt?

Kanske lilla nisse, men den passar denna katt!

Panthis är en stalledräng

Vi tackom nu så gärna

Med varsin liten stjärna.

Följd av bror och Pollux står de nära

Vi tackom nu så gärna

Om svenska traditioner

Ingen dager synes än

Stjärnorna hos bröderna de blänka!

ratas hela tiden här hemma. I olika omgångar gör jag mer eller mindre seriös försök att gå över till något annat än bentonitlera som går emot allt vad jag tror på. Den bryts i länder långt bort och är tung och transporteras långt och går inte att göra av med på något bra sätt, den får faktiskt inte ens kastas i soporna. Jag avskyr den och katterna älskar den.

De små katterna vill inte ha något annat, men de stora börjar äntligen vackla… Efter att de små kom hit försökte jag igen. Jag köpte flera ledande märken… och alla ratades av småkatterna som gick på det vi hade till hands på Seychellerna… De som är majsbaserade luktar rätt så mycket, men är ju fantastiskt klumpbildande. De som dock mina stora katter accepterat och faktiskt använder är främst två sorter :

Catsan och SoftCat, båda doftar och räcker läääänge! De doftar trä och jag som matte, i min roll att göra rent älskar dem. Catsan klumpar fast i lådbotten, men jag stör mig inte på det ännu, men laborerar ändå just nu med att mixa båda dessa. Jag tycker båda är rätt så lika i strukturen och doften, men katterna verkar föredra Catsan något.

Jag vill också berätta lite om de övriga sorterna jag testat. World’s best cat litter som matte störde jag mig på lukten (detta är den majsbaserade) och jag tror att katterna ignorerade den av samma anledning. Den är bra och klumpar fint det fåtalet gånger som katterna använder den, men de väljer den allt för sällan för att jag ska köpa den igen, tyvärr för rent miljömässigt är detta min favorit. Jag tror t o m den går att spola ner i toaletten, det gör ingen av de andra.

Cat’s best original funkar ok, men själva ströet består av för stora bitar för att uppskattas av mina katter som vill ha så sandlikt strö som möjligt så denna används nästan inte alls heller.

Jag har rätt så många kattlådor som ni förstår och just nu ser jag vilka som är favoriter och jag kämpar med att få bort den bentonitlerebaserade kattsanden, men det blir nog svårt då de små kissarna ännu inte accepterat något miljövänligt. Men jag kan i alla fall just nu dryga ut den miljöovänliga kattsanden med några bättre alternativ, små steg.

När man har katt är det två saker som är riktigt svårt att få bra tycker jag. Det ena är kattsand och det andra är mat. Det är de mest basala saker och SÅ svårt! Jag tror på miljövänligt strö och jag skulle vilja ha över alla mina katter på BARF (råutfodring) då jag är övertygad om att det är bäst för dem hälsomässigt, men mina älskade kissar är lika svårflirtade som människor när det gäller att äta rätt och göra rätt.

Skam den som ger sig. 😂 Jag har också upptäckt att jag ibland lyckas trötta ut katterna. Det blev så nu t ex när särskilt Prasslins mage har krävt specialkost och jag ändå vill att han ska vara med alla andra katter. Den enda maten vi kunnat ha framme är således hans mat. Den ratades av alla katter första dygnen, men nu småsmaskar alla på den. Inte riktigt den mat jag vill att alla ska äta, men den har hjäpt mig att inse att jag kan trötta ut dem och jag tänker försöka lura in 😈BARF på samma sätt när alla katternas magar är redo.

Under filten där Prasslin trampar ligger…