Om Herrsjökräftan

En kvinna med ett stort intresse för katter. Jag har två bengaler och en bondkatt. Jag håller på och adoptera två stycken kattungar från Seychellerna (hittekatter). Förutom mitt stora kattintresse är jag också intresserad av trädgård och har vid sidan av min IT-karriär utbildat mig till trädgårdsdesigner och jag har bloggat för både Granngården och Hemmets Journal. Just nu bloggar jag på egna sidor. Välkomna in.

En ny kattgård ser dagens ljus


Förra helgen tog kattgårdsbyggandet fart igen och vi ringande in ytterligare en stor yta och gjorde om det till kattland. Nu har vi nog tillräckligt med kattgårdar för att på sikt hålla våra fem katter sysselsatta och skapligt nöjda.Här nedan kan man se kattland. Baksidan delar vi förstås med dem. Sedan har de en liten tunnel in i den stora röda rutan och det de nu fått är en tunnel in i den blå delen. Det är lite win-win här faktiskt. i skogen bakom huset kryllade det av möss innan kattland blev till. Jag har nu inte sett en enda mus på något år nu vilket känns bra. När det kryllar är det för mycket.

Så vi börjar med tunneln och bygget över från den röda delen.

Denna tunnel byggdes in, kommer tillbaka till det…

Så här ser det ut för oss när vi går mellan katgårdarna.

Från trädgården in i skogsdelen med gamla kattgården till vänster och nya till höger
Kattgården mot trädgårdsdelen
Hamilton undersöker
Det inbyggda röret/tunneln. Nu kan man öppna och stänga från gången. Hamilton testar.
Ja, vi vet… vi ska Pantheon-säkra också. Nu är inte kattgårdar riktigt Pantheons grej. Han gillar promenader med matte. De andra två skulle inte ens fundera på detta. Undrar om Amazon och Praslin är klättrare. Nåja, nästan klara i alla fall. 🙂
Jag kan vara här ett tag om jag får promenad också.
Här har vi en katt som uppskattar kattland. Pollux är 15 år gammal och vill inte råka springa in i andra ilskna katter när han är ute. Vi hittar Pollux sovande i olika delar i nya kattgården något man nog inte kan kosta på sig i det fria om man är vit som Pollux. När de andra smälter in så sticker Pollux ut väldigt och syns väl, men här känner sig min älskade gammelkisse trygg och nöjd.
Ja när inte de prickiga bråkar förstås
Pollux på nya äventyr

En givande dag


Prasslin klarade rabiestestet! Nu tillräckligt stor och stark för att ha utvecklat antikroppar. 🥳🥳🥳 Nästa steg är hemresan. Återkommer med mera information när jag vet mer. Men jätteskönt att vår ”lillgrabb” är frisk o stark. 😍🥰 Amazon klarade sitt test i våras.

Igår var det musjakt i skogen. Hamilton satt i ett blåbärsris och jagade. Pantheon under en gran.

Pantheon tog plötsligt ett jättesprång och fångade en och åt upp den. Hamilton var med under hela processen. 🐆🐆

Pollux hade en bengalfri eftermiddag i kattgården.

En givande dag för alla 💕

En ny catio har tagit form


Världens mest hatade ord nu är nog covid-19. Det fortsätter sätta käppar i hjulet för att få hem Amazon o Prasslin. Vi vet tyvärr inte mer om det idag än sist när jag skrev. Vi fortsätter att förbereda för deras ankomst för någon gång kommer de. Vi har byggt en liten catio utanför vårt sovrum. Så småkissarna får någon möjlighet till ut innan de accepteras.

Vilken bra idė matte för sånt kan ta tid har jag hört. Den här plankan var rolig.

Det behöver ju inte ta så lång tid att acceptera dem, eller hur grabbar?

Jasså? Behöver det inte? Men vi känner ju inte varandra? Jag har ingen vana med att acceptera andra katter. En hund i lagom storlek däremot (helst lite lägre än jag) det står på önskelistan.

Det blir ingen hund Pantheon. Det blir två nya katter, ett litet syskonpar med ståtliga svansar.

Ståtliga svansar? Vilket märkligt fokus.
Så här ser cation ut.
Har de långa halsar också? Liksom lite ståtliga i båda ändarna? Eller går de baklänges?
Det är märkligt att de kan gå och prata samtidigt…
Ja, eller hur? Men de kanske har nått annat än svansar framtill?
Jag menade att det är konstigt att ni två kan gå och prata samtidigt. De är katter precis som vi.
Jaha… du menar så… Det förståss… hade varit lite kul med svansar i båda ändarna ändå…. ståtliga svansar…

Träna med matte…


Ja, men ni vet… matte pekar på en stubbe säger ”upp” och jag hoppar upp och så får jag godis. Buslätt!

Igår var det snålt med godiset vill jag lova, så jag tränade matte istället. Hur?

Jo jag tänkte…

… att om det nu är så viktigt för matte att jag sitter på alla stubbar… och jag samtidigt är sugen på godis … men matte inte ger några godiskommandon… så kan väl jag säga ”upp” i mitt huvud och göra kommandot?

Gick bra… jag fick godis…

Jag tränar matte kan man säga…😉

Mesigt värre…


Pantheon och jag var på väg att lämna tomten för en promenad i skogen när jag hörde ett distinkt tjirp från ett träd utan holk.

Mat! Här!
Hm… irriterande när maten pratar och jag  precis ätit…

Matte flyttade fokus m h a godis, så olyckan kunde hållas borta. Vi passerade och gick vår promenad o lämnade den lille.

Väl hemma igen spanade vi bort mot trädet.

Mat! Hungrig!

Lyssnade igen efter föräldrar. Total tystnad.

Gå bara…

Boet vi misstänkte han kom ifrån var tomt! Vi beslutade att rycka in. Den lille fick lite kattmat.

Mer!

Vi kollade i den andra holken och konstaterade att där var det full fart. Visade sig vara en blåmesfamilj.

En snabb överläggning och så hivades den lille in där. Vi höll andan. Skulle denna familj acceptera honom?

Det har gått ett dygn nu och det kvittras och matas i holken. Vi har inte sett att han blivit utkastad. Så vi hoppas att den lille blåmesen (tack Jassan för att du visste) trivs med sina nya syskon. Vilken flax att det var en blåmesfamilj till på ägorna. Denna holk tror vi inte att han kan ha kommit ifrån för den är för långt bort ifrån där vi fann honom. Han behöver nog inte så många dagar till i holken. Vi håller tummarna och tackar mamma och pappa mes lite extra. Ska se om jag kan köpa nått åt dem nästa gång i affären.

Vi avslutar med liten film från innan han transporterades in i holken och en bild på holken, Kvitterro.

Trevlig helg!

Dimmig framtid


När framtiden känns osäker o svåröverskådlig

Frågan finns i mitt sinne mest hela tiden. När får vi hem kissarna? Det är en osäker framtid. Men nu i veckan blev också Prasslin steriliserad och blodprov ivägskickat till Sydaftika igen.

Nu håller vi tummarna och hoppas (och tror) att även Prasslin skapat antikroppar mot rabies. Sedan är det den osäkra framtiden om när världen det öppnar upp igen för resor.

Hoppas på en klarare framtid
Mini-Prasslin, så som jag minns honom
Mini-Amazon

Får i hagen


Vår dagliga runda avslutas numera i en tom fårhage sedan kohagen fyllts med kossor o kalvar o en tjur.

Igår var fårhagen stängd och precis när vi nådde hagen var det avlastning av så många som 16 får. Då vi inte visste riktigt om det var en vårglad bagge med så tog vi inte mötet med dem då.

Idag var jag och en väninna på kattpromenad. Pantheon sölade då det var varmt. Fick bära honom en del. När vi äntligen träffade fåren valde vi att göra det med stängsel mellan. Tur var väl det! Vilka bestar! Tänk er små sneda bruna ögon med rejäla ögonbryn och lite lömskt utseende med stora tänder.

Ser ni honom? Aliens i hagen… eller vänta…

Skämtade bara 😂👍🏻. De var jätterara! Kolla denna sötis 💕

Kom igen matte 16 sa du att de var. Har ju bara sett 2 ännu… eller möjligtvis 3 om man räknar med rymdvarelsen.

Hm.. ja ok då… här är de!

Men han är ju så söt! 😍

Pantheon spanar på får som spanar på Pantheon
Nästa gång kan vi nog hälsa på rätt sida om staketet. 💕