Vi hamnade på Villa Vanilla förrförra hösten när vi egentligen bokat ett annat hotell.

Tänk att den enda riktigt fina o välmående katt jag sett på Seychellerna bodde på Villa Vanilla.

Tänk att jag förundrat kommenterade hur fin han var och därmed påbörjade en vänskap med hotellmanagern på Villa Vanilla som var hundmänniska mer än kattmänniska, men funnit och tagit hand om Coco och gjort honom till familj.

Tänk att ett par av hotellets gäster råkade få med sig Amazon o Prasslin i sin hyrbil när de var ute och såg sig om på ön.

Tänk att Amazon o Prasslin båda överlevde färden under huven på en varm bil.

Tänk att Amazon klarade sig själv i djungeln en natt efter att ha flytt när de äntligen kom ur bilen.

Tänk att mannen lyckades fånga in henne (en förvildad liten hal kattunge) som högg som en kobra för att komma loss.

Tänk vilken tur och lycka att de två små hade så starka band till varandra.

Tänk att det tog bara ett dygn att skapa band till Prasslin och två dygn för samma starka band till Amazon.

Tänk att Carolina visste hur och vem vi skulle vända oss till för att adoptera dem.

Tänk att Prasslin höll på att dö för oss när vi kommit hem så angripen av parasiter var han att han nog inte överlevt livet i frihet och knappt gjorde det med allas vår hjälp.

Tänk att vi fick vänta nästan ett år innan vi fick möjlighet att ta hem dem… ett år…

Tänk att jag reste i brinnande pandemi och hämtade hem dem, vilken resa med väldigt många ”tänk att”…

Tänk att våra älskade 3 katter tagit emot dem så fantastiskt.

Tänk att just vi blev en familj 💕 vilken lycka!