Nu när vi är i slutet av december har våra vilda vänner svårt att hitta mat så här stödmatar vi bäst vi kan. Ibland känns det verkligen som att vi har ett litet zoo här hemma. Det är ekorrmatare och fågelstationen och så alla katter förstås. Dagens tillbakablick står Hamilton för, han är orolig för det här med fågelmatning och har inte alls samma syn på fåglar som Pollux har. Dagens lucka hittar ni här.

Hamilton försöker övertyga Pollux att fågelbord skapar monsterfåglar.

– Vad heter den där typen av flaxis, Pollux?

– Det är en pilfink, unge man.

– Ska vi verkligen hålla på och mata dem så här Pollux? De växer vet du…  En dag kanske de tar över?

– Mjo..hoho! De växer, en halv millimeter i vardera riktning kanske… tror vi klarar chocken Hamilton.

– Det tror jag inte alls Pollux. Jag har sett en sådan där pilfink förut. Fast den var mycket större. En välmatad rackare! Den var större än du Pollux!

– Det låter oerhört fånigt om du frågar mig. Jag är en seriös fågelskådare, så kom inte här och hitta på en massa strunt! Fåglar växer inte och blir monster. Allt är förresten  monster med er ungdomar.

– Jag hittar inte på Pollux! Den var så häääär hög. Den skrämde halvt ihjäl mig. Jag och matte såg den när vi var ute på promenad i byn.

– Det här börjar låta som en riktigt dålig fiskehistoria. *Fnys*

– Fast nu pratar vi ju fågel och inte fisk Pollux. Sant är det också! T o m matte svor när hon såg den. Fasan, sa hon. Fast hon lade betoningen lite annorlunda. Sedan lade hon till ”höna!” nästan som ett ord faktiskt, fasanhöna!