I regn och rusk

Med knät i det närmaste friskt bestämde jag mig ändå för att det nog var dumt att spring upp skadan igen. Istället väcktes husets mest aktive bengalhanne och kläddes på sin lilla höstsele formligen sovande. Pantheon älskar att åka bil och han älskar att vara med oss. Min plan var att ta 2,5 km runt idag. Med kattsällskap beräknade jag tiden till en timme.

Jörgen AnderssonEn timme? Jag är förolämpad zzZZ…zzzz….Va? Nu?

 

Väl på plats duggade det rejält. Det jamades anklagande och en liten stresskänsla infann sig hos matte som plötsligt funderade över sitt beslut att väcka och släpa ut en varm, torr och nöjd katt i fuktigt och kallt klimat. Pantheon funderade också över mattes beslut.

hemlängtan

Bilen? Den bara försvann. Vänta på mig!

Det känns som att katterna ofta tror att jag har en på- och av-knapp som hanterar väder och vind.

_JBA2080 - 2016-05-19 18.47.04 kopiera

Den används dåligt. Välj ”AV”! Nu?

De tittar alltid anklagande på mig och talar ljudligt om för mig att fixa problemet. Jag går väldigt sällan ut ensam med båda bröderna längre då det verkligen kan vara en stressfaktor om väder och vind inte är med oss. Jag minns flera turer ut i skogen med ryggsäck där båda till slut klämt in sig i den lilla ryggsäcken och jag har fått lägga över något skydd högst upp och jag känner att inte ens en svans till skulle få plats i ryggsäcken. Den är inte heller gjord för 14 kilo katt och det vet jag ärligt talat inte om jag heller är gjord för. Det är tungt att gå och släpa på kan jag lova. Nåja idag var Hamilton hemma i värmen.

Jörgen Andersson

Hemlige Hamilton huserar hemma, Haha!

Efter att ha gått någon kilometer med Pantheon på dagens stig stirrar plötsligt Pantheon rakt bakåt med skräckslagen blick och där kommer en man gåendes efter oss. Jag tror säkert inte att han tänkte mörda vare sig mig eller Pantheon, men man läser så mycket så jag tog ett hastigt beslut att ändå byta spår och kastade mig över till 5 km spåret som just här gick bredvid.

Pantheon fick för sig att han kände igen sig och började springa. Det var bara att hänga på. Jag brukar aldrig  byta spår och insåg plötsligt hur tidigt i spåret jag var på 5 km. Hm… skulle jag hinna runt på den tid jag sagt till mannen? Hade han inte sagt något om en genväg om jag inte ville kämpa uppför berget. Jo visst, så med Pantheon i täten prövade vi nästa lilla nya väg.

Jörgen Andersson

Hemlige Hamilton är fortfarande hemma och myser och jag vet precis var jag är!

En liten älg hoppade förskräckt upp och försvann in i skogen. Pantheon var inte imponerad. Han pinnade på som om han inte sett den. Hm… ett vägskäl. Vänster kändes bäst. Jag tog ledningen och kastade upp Pantheon på axlarna. Orange färg på spår, tio kilometer? Jag hoppade på det gula som jag tror är 5 kilometers spåret igen.

Jag brukar hoppa av det vid ett ställe för att slippa komma ner i till staden och jag kände inte igen mig. Till slut fick jag inse att jag hade kommit för långt på spåret och redan var på väg ner mot staden. Bara att vända. Bengaler gillar inte att vända! Bengaler tycker att promenader där man vänder är totalt värdelösa. De vill upptäcka nya saker, inte gamla.

vändom

Nej, nej framåt, inte vända. Utforska!

Jag fick ta upp Pantheon på axlarna igen. Han hoppade ner och tittade på mig. Var jag galen? Vända nu? Varför då. Upp igen… Ner igen… upp igen… alltså den som tror att Bengaler är lätta att svinga upp och ner på axlarna tror fel. Det är ett styrkepass. Jag hade klätt mig alldeles för varmt. Jag skulle ju inte springa, jag skulle ju GÅ med katt. Hur mycket motion kan krävas?

hejhåhejhå

Ett, två, ett, två…… mycket motion krävs. Massor!!! hehe. Ett, två matte!

 

”Pantheon! Hoppa ner i väskan då!” Jag försökte argumentera med honom. ”Vi måste vända om vi ska hinna till husse i utsatt tid. Kom igen.” Att försöka få ner en blöt och envis katt i en liten ryggsäck är ytterligare ett motionspass. Himmel. Pantheon slet sig och rusade (något förnärmad) före mig åt rätt håll denna gång. Sedan blev han plötsligt trött. Upp på axlarna igen och så började en lustig liten färd framåt småspringande med ryggsäck och katt. Pantheon fann ro på sin kamel (kände mig som en sådan) och lade sig ner och njöt av den skumpiga utsikten.

Äntligen tillbaka till vägskälet, framåt denna gång som i det här läget skulle ha motsvarats av en högersväng från början och där bara några meter till så låg rätt spår. Pantheon hoppade ner och började gå igen. Den lille kämpen.

framåt

Kämpe, det är jag det!

Då ringer telefonen. ”Jag är klar nu och är vid bilen.” Hm… utmärkt, jag hade kommit lite längre än halvvägs på min sträcka. Jag förklarar var jag är och mannen lovar att komma och möta mig. ”Utmärkt förslag” tänkte jag när jag ögonblicket senare passerade en man som satt mitt i skogen med rökelse i en liten koja. ”Fantastiskt bra” var ett annat ord som kom till mig när jag senare träffade mannen och vi gemensamt gick förbi det ”grabbgäng” som satt och drack öl och badade i någon tunna. De var i feststämning och hade väldigt höga röster. Så skönt det är att ha en egen trygg man att ty sig till då som till skillnad från sin fru också vet exakt var han är vid varje givet ögonblick. Mannens genvägar det är något att räkna med. Det tyckte både Panthis också. Vår vanligtvis så trygga och mysiga skog kändes idag invaderad av märkliga och ljudliga människor.

Väldigt oväntat då vädret verkligen inte uppmuntrade till uteaktivitet.

Nåja, den goda nyheten är att mitt knä nu nog får anses friskt vilket innebär att jag nästa gång kan låta Pantheon ligga kvar på den mjuka och varma och sköna filten bredvid sin bror när jag vill ut i ruskväder och springa. 🙂

20170720_141043

3 reaktioner på ”I regn och rusk

  1. Det där med på och av knapp tror mina katter oxå att jag har.
    Dom tror att varje gång jag öppnar dörren så är det fint väder, är det inte det så får jag stänga o öppna igen…då kanske det är fint väder…haha

    Gilla

  2. Hmm…kanske hade varit skönare hemma i stugvärmen ändå. Men snart kommer väl snön och då är det svårare att ta sina skogspromenader. Speciellt i eljusspåren där det så sällan plogas. 😃

    Gilla

  3. Hihi djuren är roliga. Om våra grabbar vill gå ut och vi öppnar altandörren på baksidan och det regnar springer dom till ytterdörren på framsidan istället. Man vet aldrig, kanske solen skiner där. 😊😻

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s