Sedan jag skaffade bengaler så har jag lärt mig så väldigt mycket om rasen via mina båda olika killar. Pantheon är väldigt präglad på människor och tycker att vi ska vara med honom alltid. Hamilton är inte likadan utan vill hellre vara med oss alltid. Skillnaden är inte så hårfin som den låter. 😀 Särskilt gärna vill Panthis ha sällskap till lådan och gärna ha sällskap även vid lådan, sällskap vid maten osv, osv.

Panthis går gärna och ropar lite oroligt när det är dags att göra toalettbesök. Jo då  alla ska veta att nu är det dags för dagens första toalettbesök, dagens andra annonseras lika högt och så håller det på. Nöjd är inte Panthis förrän han lyckats hämta mig och vi gemensamt gör sällskap till lådan.

Är väl minsann inte bara tjejer som kan gå på toaletten i plural. EN Panthis är så väldigt ensamt antal. 

Ibland hinner inte matte med men då kan brorsan rycka in och så parkissar grabbarna i lådan. Det tycker Pantheon om också. En bror är minst lika bra som en matte att ha med sig in på toaletten.

Panthis vill efter att han varit på lådan ha mat och även där får matte vara med. Det är ju så mycket enklare att äta om man har sällskap. När Panthis ätit klart och vi är lediga så tar vi ofta en liten tur ut i trädgården och leker lite eller också solar vi och om Panthis inte tycker att matte har uppfyllt sina morgonåtaganden så bra så vill han gärna sitta ett tag på mattes axlar och känna sig lite trygg och få höra vilken fin bengal han är. Det är en av Panthis favoritstunder på dagen.

Man kan liksom inte tillräckligt tydligt betona vikten av en Panthis.

En dagens Panthis är något som varje tvåbening borde få faktiskt. Om man vill kan man då byta ut ”Panthis” mot det man heter, men bara om man vill.

Nu börjar Pantheon bli lite morgontrött vilket ofta sammanfaller med att solens strålar värmt upp morgonen lite. Ju varmare det blir desto bättre sover Pantheon och Hamilton. Om de sover ensamma? Knappast. De parsover! 😀