Igår kväll var jag och mannen ute och sprang. Vi tog olika varv då han vill springa lite längre än jag och till råga på allt är lite snabbare. Jag kämpar numera runt tre varv i ett 2,5 km spår som jag tycker riktigt bra om genom att växelvis springa och gå just nu.

Det finns så mycket djur i detta spår och det är något jag gillar. Jag har sett hackspettsungar, kopparorm (*brrr* varför kan de inte ha ben som alla andra ödlor?) och massor med roliga fåglar och hört fågelungar, men igår hade jag verkligen en fantastisk upplevelse. När jag kom susande med en bok i mobilen (utan hörlurar) så springer jag formligen in i en ung liten grävling som har hela huvudet nere i ett buskage och är så upptagen att han trots min rätt så intensiva och högljudda närvaro missar mig totalt. Jag stänger raskt av min bok och börjar filma och det här mina vänner är vad jag fick uppleva:

Film 1

Den andra filmen får ni nog höja volymen lite på för där får jag plötsligt för mig att hälsa på den lille. Reaktionen är kanske inte riktigt den jag hoppades på 😀 , åh så dum man är. Men han kändes så tam… Jag är nog för präglad på katter 😀

Film 2