I fredagsmorse vaknade jag av att jag hade två väldigt stela bengaler i sängen. De stod upp båda två och något hade deras odelade uppmärksamhet. Jag kikade ut och där i deras kattgård var det full fart. Två väldigt snabba djur for hit och dit. Inte nog med att de for runt i kattgården, de for ur och in i kattgården lätt som en plätt. 

Bröderna var fascinerade, djur som rörde sig som snabba blixtar och plötsligt kastade de sig över varandra i en liten dans som fick mig att tänka att det var ett litet par vi kikade på, ett litet par som jobbade för att bli flera. 

Mannen lyckades ta några bilder och när vi gick ut flydde de med lätthet ut från kattgården. Innan bröderna blev utsläppta så gick vi ut för att kolla hur illrarna tagit sig in och ut så lätt och det enda vi kan säga är att de inte behövde mer än typ 1-2 cm för att klämma sig under nätet. Detta är något grabbarna aldrig försökt och inte skulle lyckas med heller för den delen. I morse vaknade jag av ännu ett märkligt ljud som jag inte lyckades identifiera på egen hand, men min man kände igen ljudet som tranor. Tyckte de lät som plågade rådjur så det var en lättnad att höra att så inte var fallet. 🙂

När Hamilton och Pantheon fick gå ut igen gick Pantheon raskt ut och nosade igenom kattgården. Han markerade på några strategiska ställen och sedan var han nöjd. Nu skulle de väl förstå att det var bengaler som bodde här, inte illrar. Hamilton var betydligt mer försiktig och tog god tid på sig att gå ut i kattgården och när han väl vågade sig ut så luktade han igenom varenda kvadratcentimeter av kattgården för att försäkra sig om att ingen liten iller fanns kvar någonstans, otäcka typer de där illrarna.

Man måste vara noggrann när det gäller en sån där killer…. de låter superfarliga tycker jag.

Killer hehe, iller heter de ju tok-Hamme och jag har talat om för alla att det är vi som bor här. De kommer INTE tillbaka. 

Bra Panthis, då slappnar jag av lite då.