Illerrace

I fredagsmorse vaknade jag av att jag hade två väldigt stela bengaler i sängen. De stod upp båda två och något hade deras odelade uppmärksamhet. Jag kikade ut och där i deras kattgård var det full fart. Två väldigt snabba djur for hit och dit. Inte nog med att de for runt i kattgården, de for ur och in i kattgården lätt som en plätt. iller2

Bröderna var fascinerade, djur som rörde sig som snabba blixtar och plötsligt kastade de sig över varandra i en liten dans som fick mig att tänka att det var ett litet par vi kikade på, ett litet par som jobbade för att bli flera. Skärmklipp

Mannen lyckades ta några bilder och när vi gick ut flydde de med lätthet ut från kattgården. Innan bröderna blev utsläppta så gick vi ut för att kolla hur illrarna tagit sig in och ut så lätt och det enda vi kan säga är att de inte behövde mer än typ 1-2 cm för att klämma sig under nätet. Detta är något grabbarna aldrig försökt och inte skulle lyckas med heller för den delen. I morse vaknade jag av ännu ett märkligt ljud som jag inte lyckades identifiera på egen hand, men min man kände igen ljudet som tranor. Tyckte de lät som plågade rådjur så det var en lättnad att höra att så inte var fallet. 🙂

När Hamilton och Pantheon fick gå ut igen gick Pantheon raskt ut och nosade igenom kattgården. Han markerade på några strategiska ställen och sedan var han nöjd. Nu skulle de väl förstå att det var bengaler som bodde här, inte illrar. Hamilton var betydligt mer försiktig och tog god tid på sig att gå ut i kattgården och när han väl vågade sig ut så luktade han igenom varenda kvadratcentimeter av kattgården för att försäkra sig om att ingen liten iller fanns kvar någonstans, otäcka typer de där illrarna.

Jörgen Andersson

Man måste vara noggrann när det gäller en sån där killer…. de låter superfarliga tycker jag.

Jörgen Andersson

Killer hehe, iller heter de ju tok-Hamme och jag har talat om för alla att det är vi som bor här. De kommer INTE tillbaka. 

Jörgen Andersson

Bra Panthis, då slappnar jag av lite då.

6 reaktioner på ”Illerrace

    • Verkligen, ibland tycker jag vi är lite för nära. Igår såg vi en huggorm och en snok på väg till Lilla hönshuset, blä. Gillar dem inte. J tog en bild på huggisen. Snoken tog bara världens fart ifrån oss och landade i en liten bäck med ett spaff. Himmel vilken fart han kom upp i. Antagligen lite för snabbt för att själv hitta bromsarna innan den lilla bäcken dök upp på radarn. 😀 Nåja, han verkade klara sig fint. Blev väl lite blöt om svansen.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s