Herrsjökräftan

Nu har vi kommit ut igen jag och Pantheon, till hagen. Jag tror vi känner nästan samma glädje när vi går där.

Kanske Pantheon gillar det lite mer än jag, i alla fall är han ärligare i hur han visar det. Han ligger och ålar spinnande på marken och snor runt mina ben så jag nästan snubblar (kanske tycker han att matte också ska åla och spinna lite funderar jag när jag för fjärde gången snubblar över välmenande Pantheon). Våren har kommit till hagen och idag var värmen på besök också.

Så himla skönt att gå där och strosa med ivriga Pantheon som guide. Idag följde Pantheon väldigt bra och matte hade även fattat vitsen med att ha med sig gott godis. För som den godiskatt Pantheon är så är det viktigt att det är smaskigt godis och inte bara vanligt torrfoder som vi har med oss ut. Matte lär sig.

Att blanda en promenad med (i Pantheons fall) godis, jakt och ensamtid med matte är bland det bästa han vet. I mattes fall var det ensamtid med Pantheon och att njuta av vårsolen och alla fantastiska små vårblommor.

När Pantheon kompletterade promenaden med en ödlesvans var han mäkta stolt. Matte han inte riktigt med att stoppa sin ivriga katt så svansen fick han. Vilket märkligt djur ödlan är som kan släppa halva kroppen så där för att rädda den andra halvan. Naturen är allt lite lustig när man tittar närmare på den. Vilket jag idag fick tillfälle att göra. Nu får han vara rädd om sig ödlisen så han behåller den viktiga halvan tills den nya oviktiga har vuxit ut igen. Han har till imorgon på sig att jobba på utväxten sen kommer vi igen Pantheon och jag och antagligen tar vi med oss Hamilton och husse också.