En skadad tass

När man har djur i många år så kan det hända att de blir sjuka. För egen del kan jag känna att det varit mycket de senaste åren. Denna gång var det Pantheons tur, kanske var jag denna gång lite överorolig.20170311_165536

Panthis hade plötsligt en stor högertass. Jag trodde inte att det var huggorm då det ännu var lite för tidigt och den lukt som var när Pixie blev huggen inte alls fanns hos Panthis. 20170314_092330Vi beslutade ändå att ta in honom till veterinär för kontroll. Något som uppskattades av Pantheon som fick god tid på sig att undersöka det lilla undersökningsrummet.

20170314_092958

Väl på plats upptäcker man en stukning i tassen och att ”högertummen” (som sitter en bit upp på tassen) var det skadade. Så skadad att ”klon kommer kommer att lossna”. Efter lite diskussion enades vi om att pga att det nästan är omöjligt att få en tratt att sitta kvar på Pantheon, så var det bättre att låta klon trilla av självmant. Han skickades hem med metacam.

 

Två dygn senare upptäckte jag blod på flera ställen där Pantheon varit, många ställen. Pantheons vanliga glada jag var inte glatt.

20170318_181753

Han var dämpad och gömde sig. Paniken är som ett slag i magen vid såna här tillfällen. Pixie går på metacam dagligen pga artrosen, men ändå var det den som fick mina misstankar. Jag googlade och ja… visst. Ovanlig, men inte jätteovanligt. Fredagkväll och precis innan läggdags. Jag valde att fasa ut Metacam och försöka ge vatten och sedan sov jag hos Pantheon. Ett dygn utan metacam och inget mera blod i spyorna, men Pantheon fortsatte att spy tillräckligt regelbundet, typ var 8:e timme, för att riktig oro skulle kvarstå.

 

På söndag morgon åkte vi därför in med Pantheon till Valla djursjukhus i Linköping. Pantheon blev lite glad att få åka bil och komma hemifrån. Som den lille fighter han är gick han själv in på kliniken i koppel och sele och ställde sig snällt på vågen (han hade gått ner 0.5 kg till 6.5 kg på mindre än en vecka) Det var mitt fokus. Det spred sig dock ett annat fokus snabbt, nämligen att Pantheon, en katt, hade gått in själv i koppel, och på kommando ställt sig på vågen. Livet med bengal. 20170311_135441

Pantheon är bara muskler, han har inget extra fett att ta av så han blir väldigt mager när nått händer märkte jag. Veterinären insåg också att det här inte var ett bra läge och rekommenderade att Pantheon skulle bli kvar på Valla. De ifrågasatte inte alls att det var Metacam som låg bakom, tydligen vanligt. Pantheon fick dropp och smärtstillande, han hade både ont i tassen och magsmärtor. Det handlade nu om att få honom att äta igen och få behålla det han fick i sig.

Vi fick åka hem utan Pantheon. Så tyst allt var. På morgonen runt 11 på måndag ringde de från Valla. O himmel vad tiden går långsamt när man väntar. Pantheon hade börjat äta och hade inte spytt något mera. Han skulle få komma hem. Jo en sak till ”han pratar med oss hela tiden! Vi fick tvångsmata honom i början, det uppskattades inte. Men han är inget aggressiv bara pratig. Ibland när katter låter så mycket som han så är de aggressiva, men han har inget aggressivt i sig.” Hon pratade på och jag kände spänninen släppa. Lättnaden var total. Han skulle få komma hem. Ja, haha, han pratar och vad mycket det ligger i ett ”det uppskattades inte.” Jag ser det framför mig. 🙂

Pantheon mötte oss med viss skepsis. Jaså minsann, dags att åka? ”Vet jag inte riktigt om jag vill” tycktes han säga. Har börjat lära känna folket här och de är rätt ok. Men när ryggsäcken kom fram så släppte alla tvivel, man kan inte låta en ryggsäck åka hem utan sin katt. Till slut lyssnade han nog också lite på mattes glädje att se honom igen och lät sig övertalas att komma med oss, men bara för att vi envisades så väldigt och ryggsäcken då..

20170401_160424

Det har gått bra. Det har nu gått ett par veckor och Pantheon är ute igen på promenader med mig, men han är lite smal ännu och vi håller koll på det ursprungliga problemet och blir det inte värre så blir det ingen mer veterinär. 20170401_211727

12 reaktioner på ”En skadad tass

    • Ja så är det Jassan, mycket äventyr och mycket oro, mycket glädje också. 🙂 ja, det är skönt att magen är bra igen. väntar på att klon ska trilla av. Verkar ta sin lilla tid. Han fastnar lite med den, men verkar inte ha jätteont i alla fall. Jag ser inte att han har ont alls, men katter är ju duktiga på att maskera.

      Liked by 1 person

  1. Oj, vilken rusare!! Jag förstår ditt oro. Att se ett djur som inte vill äta är hemskt. Kul att han är på gång igen. Trots tråkigheter väldigt bra och spännande läsning!

    Liked by 1 person

  2. Usch, en så orolig tid det blev för er! Har ju själv flera Cornish Rex, som är väldigt aktiva och pratiga, liksom över hela stället hela tiden s.a.s., och när de blir sjuka märker man det direkt… en frisk katt skall studsa omkring, glatt tjattrande, inte ligga still och vägra äta! *ryser* Känns skönt att Panthis mår bra igen… nu håller vi tassarna för att han går upp till sin matchvikt. Kram! från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

    Gilla

  3. Hoppas att det bara återstår spännande och roliga äventyr nu utan någon otäck dramatik. Önskar Pantheons tillfrisknad och alla era fyrbenta vänner och er en härligt underbar vår! 😁

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s