En gnutta frihet

Hur mycket man än tar i med säkerhet osv så slappnar man av ibland. Hamilton, Pollux och Pixie har t ex aldrig rymt från utegården. Pantheon vet hur man gör så han får bara vara i bur-delen, om vi inte har väldigt bra uppsikt på honom, tills vi kommit på hur vi ska säkra kattgården även för vår värsta rymmarkatt. Men de andra har fått vara på bakgården själva och klarat det galant tills…

_jba4228-kopiera

När saker går fel så gör de det tillsammans. Saker samarbetar för att åstadkomma små kaos-stunder och de gör det så diskret så man märker det inte ens. I vårt fall började det med ett beslut som verkade väldigt oskyldigt och rätt. Vi ska bygga ett litet tak till vår paviljong istället för tygtaket. Sommaren 2017 kändes som en vettig tid att göra detta. När detta beslut togs tog vi raskt nästa. Tygtaket får sitta på över vintern. Det gör ju inget om det går sönder. Tidigare år har det också suttit på men vi har vaktat på det så att regn och annat tagits bort. I år var det inte så viktigt då vi ändå skulle bygga ett nytt till sommaren. Sedan kom höstens regn och småstormar. Vi hängde inte riktigt med och glömde vikten av att hålla taket i topptrim med resultat att det faktiskt blåste sönder (kaos 1). Vi konstaterade att det inte gjorde så mycket och tog bort taket och slängde det. Sedan släppte jag ut Hamilton på bakgården och julstök och annat gjorde att jag för första gången någonsin glömde bort honom ute. (kaos 2) Det var en riktigt varm dag denna dag så för den delen var det ingen kris, men jag hade också glömt att sätta på honom hans halsband med trackern (kaos 3) (något jag vanligtvis är duktig med). När jag skulle ut och hämta Hamilton var han borta! Han hade helt enkelt tröttnat på att vänta så han hade tagit sats och hoppat ut där taket suttit på paviljongen.

_jba4278

Med hjärtat i halsgropen gav jag och min man oss ut på kattjakt. Vi sökte strukturerat över närområdet och ropade och ropade, ingen Hamilton. Det här var Hamiltons livs äventyr och han ville inte bli funnen förstod jag senare. Men där och då var jag rätt så låg. Men, man behöver ingen samarbetsvillig katt när man söker efter världens mest odiskreta kattras. Andra katter jagar tyst och fint och vår by har säkert 20 katter och jag ser dem nästan aldrig. Bengaler liksom märks var de en är och vad de än gör.

Plötsligt hörde jag hur fåglarna var extremt upprörda. Jag följde ljudet och deras fokus var på gräsmattan på en tomt i byn. Jag tittade och tittade och försökte se det de tittade på, kunde det vara min katt? Till slut såg jag en väldigt bekant bakdel med lång och smal svans rusa från en buske till en  annan. Diskret Hamilton!!! Jag ropade, Hamilton ignorerade! Jaså minsann, på det viset? Skulle inte tro det! Det är sådana här tillfällen man lär känna sina grannar, tänkte jag beslutsamt och tog besöksvägen in till tomten. Tänkte faktiskt ringa på och meddela att jag skulle hämta min egensinniga katt som råkade befinna sig på deras tomt (Jag kunde också passa på att lova dem att fåglarna slutar skrika när han avlägsnats tänkte jag). Då insåg jag plötsligt att huset saknade dörr. Märkligt. De hade liksom glasat in hela framsidan så man såg dörren, men hur kom man dit? Medan jag stod där och funderade på detta märkliga problem undrade nog Hamilton varför jag gått in på ”hans tomt” och inte brydde mig om honom så han mötte upp med ett ”mjau!”. Fokuset på dörren försvann raskt och Hamiltons frihet i byn var över. Raskt placerad i ryggsäcken och så avlägsnade vi oss istället snabbt från ägor som inte var våra. Hamilton var olycklig och härmade en brunstig ko hela vägen hem och tryckte därmed in stämpeln i pannan på mig med texten ”crazy cat lady” lite hårdare om nu någon tittade ut för att få reda på vart ljudet kom ifrån. Hamilton hade haft såååå roligt! Skulle vi verkligen hem redan? Det fanns ju en hel värld här att uppleva här kunde vi inte vara kvar lite till?

Den bästa nyheten direkt efter att jag fann honom var att benet var helt friskt. Trots egen frihet ute och en rätt så rejäl promenad så hade hans knä fungerat fint. Jag tror att jag i vårdagar kommer att försöka igen och ta med honom till hagen så han får uppleva lite frihet igen.

_jba4226-kopiera

Och hur skulle hon ha kommit fram till det om jag inte hade rymt va?

8 reaktioner på ”En gnutta frihet

  1. Åh hoppas att det kommer att gå bra med knät så att Hamme också kan få gå på promenader. 😊👍
    Jag tänkte just fråga hur det gick med er ”utbrytar kung”. Inte kunde jag tro att det var Hamme. 😉 Håller alla tummar och tassar vi har för att han är frisk. 🐾❤

    Gilla

    • Hahaha, det är inte Hamme, eller det var inte Hamme i alla fall. Utbrytarkungstiteln har tillhört Pantheon och ett kort tag Pollux, men aldrig Hamme förrän nu. Ja, tack. vi håller alla tummar vi har för att Hamiltons knä äntligen blivit bra och håller i all evighet. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s