– *Hoooåh… … ….ho, hohohooåh!*

– Hallå, vänta på mig! Vart tar du vägen?

– Hörde du inte spöket, Pantheon? Jag sticker. Pollux!!!

– Vråla inte Hamilton, du stör min eftermiddagssömn!

– Berätta om spöket Pollux, varför ylar han utanför? Är det en förbannelse över området?

– Det är inget spöke Hamilton. Det är mycket värre. Det är en kattuggla! Vet du vad kattugglor äter Hamilton?

– Kkk…katter?

– Precis! I den mörkaste natten slår de ner i en intet ont anandes katt och äter upp den… Hel!

– Ss… sa han hel? Hamilton?

– Japp! I ett endaste glufs brorsan! Riktigt läskiga är de! Du Pollux, kan de komma åt oss i uterummet? Kan de knapra sig igenom gallret?

– Ja, de har gigantiska näbbar och klor. Man kan försöka slå tillbaka med en välriktad höger och sedan raskt en vänster så här, men antagligen är det lönlöst!

– Lönlöst? Du menar man kan inte göra något alls. Finns det inget som biter på dem?

– Inget!

– HJÄÄÄÄÄÄLP!!!! Brorsan kom och håll om mig!

– Ingen uggla här, jag skyddar dig brorsan!

– *hahaha*, fantastiskt lättlurade! Äntligen en lugn stund!