– *Hoooåh… … ….ho, hohohooåh!*
– Hallå, vänta på mig! Vart tar du vägen?
– Hörde du inte spöket, Pantheon? Jag sticker. Pollux!!!
– Vråla inte Hamilton, du stör min eftermiddagssömn!
– Berätta om spöket Pollux, varför ylar han utanför? Är det en förbannelse över området?
– Det är inget spöke Hamilton. Det är mycket värre. Det är en kattuggla! Vet du vad kattugglor äter Hamilton?
– Kkk…katter?
– Precis! I den mörkaste natten slår de ner i en intet ont anandes katt och äter upp den… Hel!
– Ss… sa han hel? Hamilton?
– Japp! I ett endaste glufs brorsan! Riktigt läskiga är de! Du Pollux, kan de komma åt oss i uterummet? Kan de knapra sig igenom gallret?
– Ja, de har gigantiska näbbar och klor. Man kan försöka slå tillbaka med en välriktad höger och sedan raskt en vänster så här, men antagligen är det lönlöst!
– Lönlöst? Du menar man kan inte göra något alls. Finns det inget som biter på dem?
– Inget!
– HJÄÄÄÄÄÄLP!!!! Brorsan kom och håll om mig!
– Ingen uggla här, jag skyddar dig brorsan!
– *hahaha*, fantastiskt lättlurade! Äntligen en lugn stund!
Och där kom Panthis berömda oroliga min. 😉
GillaGilla
Fantastiskt att ni lyckats fota en kattuggla mitt under ljusan dag! Hoppas den är mätt för då är den nog inte så farlig…😃
GillaGilla
Vad roligt att få se en uggla på så nära håll. Vi har kattugglor här på landet också men vi har aldrig sett dom. Bara hört.
Hahaha… smart drag av Polle att lura i brorsorna att kattugglan var farlig för att kunna få lite lugn och ro. Äldst är klokast och smartast…… 😉
GillaGilla
Ni får mig alltid att le. Tack.
GillaGilla