50 nivåer av väntan…

Det här är bloggen jag tvekat att skriva. Jag varnar redan nu för otäcka bilder. Det handlar om Hamilton. Men om du inte vill läsa längre vill jag bara informera det riktigt positiva. Hamilton blev friskförklarad idag och denna blogg handlar om två månader i Hamiltons liv som jag vill ha dokumenterade men antagligen inte se igen på väldigt länge. Jag ska försöka hålla borta all den ångest jag känt från bloggen och hålla mig till fakta.

Den 10 mars opererades Hamilton då hans knä hoppade ur led. Veterinären meddelade att det skulle bli artros av det på sikt så det var lika bra att göra något. Det finns en blogg om denna operation. Det som jag inte berättat är det som hände efteråt. En tid efter operationen upptäckte vi att något var fel. Hamilton stödde inte alls på benet och det svullnade upp.

20150311_160815[1]

20150312_095209[1]

Vi åkte in till veterinär igen och man insåg allvaret och tog prover för vilken varböld det var, dvs hur aggressiva bakterier fanns i såret. Man tog beslut att anta att bakterierna var aggressiva (då proverna var tvungna att skickas till lab) Hamilton behövde dock antibiotika nu. Så det som skrevs ut var starkt. I vanligt fall skulle man ha gått in och tagit bort varbölden men veterinären fattade ett beslut att sätta in antibiotika istället och hoppas att varbölden skulle dra sig tillbaka. Spricker den får ni höra av er igen.

IMG_3634

 

Hamilton fortsatte att undvika att stödja på sitt ben och varbölden sprack. När varbölder spricker känns det som en hel del av katten rinner ut i var och har man inte sett det förr så får man panik.

IMG_3608

IMG_3611

Det hela hände en sen eftermiddag och jag kastade mig på telefonen och fick tid nästa dag. Nu gjordes såret rent efter konstens alla regler och samtidigt konstaterades att de stygn som hållit knät på plats i knät nu hade lossat. Det kunde vi dock inte åtgärda med en gång utan nu handlade det om att få bort varet och få såret att läka innan ny operation kunde ske.

Hamilton blev isolerad till sin bur (titta på bilden, det var snö när det här körde igång, det inte bara känns som en evighet. Det måste ha varit det också). Pantheon har varit förbryllad. Vart är brorsan och vem är den där lille hjälplöse som bara ligger där hela tiden? Ett tag blev han aggressiv och fräste så fort han fick se Hamilton.

20150321_084101[1]

20150321_084140[1]

Det fanns också stunder när de var så nära varandra de kunde.

Knät ville inte läka snyggt alls. Det vätskade sig och bråkade och så här bra fick vi det innan operation två.

20150330_065306[1]

Veterinären berättade att den vätska jag torkat och torkat hade varit ledvätska som läckt ut. Kroppen hade skapat en massa vävnad för att kompensera som opererades bort och efter operation två fick Hamilton både smärtlindring och antibiotika. Faktum är att vi fortsatte på den hästantibiotika vi fått när varbölden kom. Totalt gick Hamilton på antibiotikan i tjugofem dagar. Det stod 7-10 dagar på burken. Under tjugofem dagar rann Hamiltons mage. Specialfodretjag fick köpa hjälpte inget.Under hela denna tid hade han också opium för smärtlindring. Ändå utvecklade han en ny jamning. Så ynklig och hjärtskärande, han grät! Jag sjöng mjukt för honom och han somnade. Vi var hos veterinären i genomsnitt 2 gånger per vecka och en operation som skulle ha landat på femtontusen slutade på dryga fyrtiotusen. Under två månader gick Hamilton ner ett kilo, ett tag gick han ner så kritiskt så vi fick ge honom ersättning på tub.

Första gången hos veterinären gick Hamilton in som en tuff, glad katt. Gångerna som följde skrek han i ångest. Folk kommenterade och jag svarade lugnt att han har upplevt så mycket smärta här så han har rätt att skrika.

IMG_3636

När väl andra operationen var genomförd fick vi order att hålla Hamilton instängd i väskan i två veckor. Jag sov med transportväskan vid fotänden av sängen så jag skulle ha nära till honom. Jag var själv sjuk en hel del under den här tiden så vi spenderade stor del av tiden till sängs Hamilton och jag.  Vecka tre gjorde vi en kompostbur till honom. Vecka fyra bodde han i vårt sovrum. Ja, dvs han bodde i vårt sovrum hela tiden, men vecka fyra slapp han väskan.

IMG_3639

Stygnen togs efter tio dagar. Min kalender delades in i Hamilton-delmål. Första  helgen, superkritisk, en vecka lite mindre kritisk, tio dagar stygnen togs, två veckor…, tre veckor…, fyra veckor (=2 månader från första operationen, dvs benet har läkt)

Idag var sista målet! Veterinärsbesiktningen och den gick jättebra!!! Ingen rehabilitering behövs.

Hamilton är äntligen friskförklarad och får nu hoppa och skutta och vara med brorsan så mycket han vill. Om han vill??? JAAA!!!

IMG_3672

– Äntligen brorsan. Jag är SÅ glad att se dig igen!!!

14 reaktioner på ”50 nivåer av väntan…

  1. En så hemsk tid ni har haft! Jag lider i efterskott med er… har ju vetat att Hamilton varit sjuk, men inte förstått vidden av allt ni gått igenom. Desto underbarare blir våren och sommaren för er nu när det hemska äntligen är över! Sänder en nospuss till Hamme och en kram till dig / sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

    Gilla

    • Ja, vi har låtit oron stanna i familjen. Ville veta hur det hela skulle gå innan jag delade det vidare. Tack för stödet och Hamme mår strålande. Mitt hjärta är helt igen. 🙂

      Gilla

  2. Det har verkligen varit Hamiltons Via Dolorosa. Skönt att han kommit ut i ljuset efter allt mörker i tunneln. Hoppas på en fin sommar för båda bröderna. Vi kanske kan besöka Herrsjön någon varm och inbjudande sommardag! 😃

    Liked by 1 person

  3. Ah, vilken resa! Är glad att allt blev bra till slut
    Stackars liten. Hoppas att han glömmer det snart.
    / Satu med släkningarna Liisa och Tyyne

    Gilla

  4. Underbart att Hamilton är friskförklarad! Mina ögon tåras när jag läser din berättelse, hu så hemskt ni har haft det, och så tuffa ni varit, både du och Hamilton. Kompisen Pantheon måste ju också varit orolig. Plågsamt men intressant att läsa hur allt gått till, och så lättad att det gick bra till slut. Håller tassarna för att era jamisar nu får vara friska och starka, äntligen är våren här! 🙂

    Liked by 1 person

    • Ja, det var en hemsk tid. Mina arbetskamrater reagerade. Jag presterade inte som jag brukar, mina tankar var helt på Hamilton och när jag var på jobbet var han orolig och läget blev alltid värre. Det hände något varje gång jag tog mig till jobbet, det var skitjobbigt rent ut sagt. Men så blev jag sjuk och då blev det lättare och då vände det till slut. Jätteskönt att denna period är över. Verkligen jätteskönt! Tack för stödet! 🙂

      Liked by 1 person

  5. Usch vad jobbigt ni har haft, Hamilton och ni och så oerhört skönt att allt är över nu. Nu får ni ha en underbar vår och sommar. 🙂 ❤

    Gilla

  6. Fy så hemskt, två månaders inferno. Jag lider verkligen med er. Hoppas att allt fortsätter att gå bra, det är ni värda efter alla hemskheter !

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s