När katterna börjar låta som små galopperande hästar när de rör sig i hemmet måste något göras. Matte tar fram kloklipparsaxen och går på jakt…

Lite då och då, kanske särskilt när man har innekatter, måste man klippa klor. Det här är ett bra tillfälle att filosofera över om fyra katter inte har väldigt mycket tassar och klor tillsammans. Jag brukar börja med den lättaste, Hamilton.

Hamilton är en cool katt och jag önskar nästan varje gång jag klipper klor att jag kunde klippa Hamilton fyra gånger och därmed ha klarat av de andra också, men så fungerar det tyvärr inte.

– *gäsp* Du får gärna klippa mina klor, matte. Här får du lite tassar. Så där ja, nu har du nog att göra. Jag somnar om.

När jag klippt Hamilton vänder jag mig om efter Pixie. Det är mellan Pixie och Pollux jag inser att det här med att klippa klor inte är något man gör på EN dag. Det måste ske över tid. Jag klipper de längsta och min lilla rara tjej morrar som en tiger innan hon raskt flyr.

– Nej matte, det är säkert jag har inga flera långa klor idag. En annan dag kanske, om ett år eller så.

Jag vänder mig till Pollux som börjat ana oråd.

– Jag bits! Våga inte! Jag biter! Jag biter!

Det gör han också, men Pollux varningsbiter alltid innan han biter hårt det har matte lärt sig, så när han börjar smånafsas är det ingen idé att fortsätta.

Pantheon då?

– Vad? Vänta? Vad sa du? Klor?

– Nä du, några sådana har jag inte. Tyvärr. Men du matte, det finns ju flera katter. Bättre tur hos någon av de andra. Hamilton har klor vet jag.

Jag kan avsluta med att säga att Pantheon numera är den allra lättaste kloklipparkatten för efter ett blodigt kloklipparbesök hos veterinären (det var veterinären som blödde), insåg ändå Pantheon att det här med klor (eller avsaknaden av dem) verkade viktigt för matte. Pantehon tog saken i egna tassar och biter numera av sig klorna själv.

Bra katt reder sig själv!

Följ oss gärna på Grannliv.se där vi bloggar vecka 6,7, och 8