Lille Visse Vimse på nya äventyr

Vi var på väg hem med kissarna från badande och utetid när vi plötsligt konstaterar att en katt springer över skogsvägen vi kör på. En liten grå katt. Vi tycker alla det är lite roligt att visa bengalerna andra katter. De tycker också det är oerhört spännande, men kanske inte enbart positivt spännande. Men titta på den genom glasrutan kan vara lite kul. Vi saktade därför in lite och fram med trötta kissar som varit ute i solen hela dagen. Då ser jag det. Ett band över ryggen på katten. Usch! Det kändes inte rätt. Från att ha varit en katt som bodde här i närheten blev katten framför oss något annat.

 

Vi stannade bilen och jag for ut. Katten jamade högt och varnande till mig när jag for efter den, men den var ändå nyfiken så jag valde att sätta mig på en stubbe så jag blev mindre skräckinjagande i storlek och pratade vänligt med utsträckt hand. Katten råmade och såg ett tag ut som om den ville kasta sig över mig, men mitt fokus låg ändå till hundra på att få bort vad det nu var den hade runt magen. Kisse närmade sig mig lite nervöst. Jag fick tag i den och drog bort bandet. Det var halsbandet!!! Huh! Hur mager var den? Liten smal katt, knölig/benig? Inte läge att lämna när jag fått grepp om den jag for mot bilen och skyfflade raskt in den i bakluckan. Vi har galler mellan passageraravdelningen så det verkade säkert. Kisse var dock väldans mager så när jag hann runt och meddelade läget att detta var en förvildad katt som med största sannolikhet kommit bort så hade kisse slunkit igenom gallrets ena kant (något som inte mina grabbar klarar av). Plötsligt satt den på en av ryggsäckarna där bröderna nyligen legat. De var nu fria i bilen och stirrade på den grå nykomlingen som bara verkade ha växt upp ur ryggsäcken! Hur gick det till??? tycktes bröderna tänka.

 

Bröderna var så chockade över de snabba händelserna att ingen av dem reagerade alls! Vi öste raskt in den grå i ryggsäcken och drog igen innan vare sig Pantheon eller Hamilton riktigt fattat vad som hände. Fräsande och morrande och diverse råmanden i olika toner uppstod nu på alla håll och kanter i bilen och en liten orolig gnagande känsla i mitt inre. Efter ett tag lugnade sig alla katter och verkade finna sig i den snabba presentationen/kraftmätningen. Den lille grå fick några bitar torrfoder som vi hade med oss och åt några och somnade. Stackars liten så trött den verkade. ”Det är nog en tjej.” sa jag och tänkte att bröderna ändå hade accepterat den snabbt.

20140723_171611[1]

Min magkänsla sa mig att katten var långt hemifrån pga halsbandet runt bröstet. Vi tog ändå och åkte den lilla grusvägen fram och knackade på i alla stugor vi passerade. Ingen hade någonsin sett en grå liten katt, i alla fall inte i det här området. De hade däremot en röd katt i området. ”Pröva med huset längst ner i hörnet på vägen ingen annan här har katt” Jag slank in på tomten och ropade och ut ur fönstret plirade en dam mot mig. Jag drog hastigt mitt ärende och viftade med halsbandet. ”Nej, vi har en röd katt som är femton år han går och kommer som han vill.” Plötsligt fick damen en idé. ”Du vill inte själv ha en katt då?” ”Tack, men…” svarade jag automatiskt och en aningen ansträngt ”…jag har fyra!”

 

Nästa Fia-hemmet… mitt mod började falla lite. Här sitter jag med ännu en katt… att försöka få in på Fia-hemmet under värsta tiden på året. Vad är chansen att de kan ta den nu när folk dumpar katter som allra bäst? Fem katter i en lägenhet? Inte en chans, men jag kan inte heller dumpa den här. Vad göra? Jag har tagit ansvar för den genom att ta in den i bilen. Ja, ja vi åker till Fia-hemmet och under tiden hittar min man ett suddigt telefonnummer på halsbandet som jag missat! Vi stannar bilen och mannen tyder och tyder och jag slår siffrorna på mobilen. ”Hej”, ”Hej, jag heter Eva och jag undrar om ni har en grå katt?” *tystnad* ”Ja..?” Innan jag hinner fråga säger hon ”men den har varit borta i en månad precis på dagen! LÄTTNAD!!! Jag känner hur glädjen sprider sig i kroppen på mig. ”Vi har din katt!” Jag hörde hur hon formligen dog av lättnad i andra änden och blev rörd och tagen precis på samma sätt som jag själv skulle ha blivit om katten var min. ”Får jag fråga om det är en tjej eller kille?” frågar jag för att bryta stämningen lite ”Det är en kille, han heter Visse!” Ja se där, så mycket för min känsla att det var en tjej. Vi bestämde träff hos dem och hittade dit och nog hette kisse Visse alltid för det namnet svarade han på varje gång vi sa det. Vi mottogs av hela familjen Visse som utstrålade uppriktig glädje att ha fått tillbaka sin lille kisse. De hade ringt Fia-hemmet, de hade ringt polisen, de hade nog gjort det mesta man kan göra utan resultat. Vi lämnade dem i stor glädje bakom oss och himmel vad sånt här höjer. Jag är SÅ glad att vi fick möjlighet att hjälpa Visse att hitta hem! Så många ”om”.

– Om brorsan inte saktat in bilen för att bröderna bus skulle få se katten hade jag inte sett halsbandet runt ryggen.

– Om den inte haft halsbandet runt ryggen hade jag inte engagerat mig.

– Om min man inte lyckats tyda mobilnumret hade Visse kanske räddats, men antagligen inte kommit hem.

20140723_171622[1]

Tänk om den hade gjort motstånd när jag fick tag i den. Den kände ju inte mig. Vilken himla tur att den gick att få in i bilen. Vilken himla tur att den inte började slåss med mina katter!

Suddiga bilder, men så blir det ibland. Fokuset låg på annat håll. 🙂

Det var väl en liten solskenshistoria som passar vädret, va? 😀 😀 😀

Jo en liten förklaring till bloggrubriken också. Jag hade en barnbok som handlade om en vombat som hette lille Ville Vimse på nya äventyr. Tyckte titeln var lite passande och bytte bara ut Ville mot Visse. 😀

14 reaktioner på ”Lille Visse Vimse på nya äventyr

  1. Vad skönt att det löste sig. Jag läste med fasa din berättelse som till sist blev en solskenshistoria !

    Gilla

    • Ja visst var det en solskenshistoria som heter duga! Inatt sov Visse utan halsbandet hårt pressat över bröstet. Hur länge hade han haft det??? Förhoppningsvis har de fått bort lite tovor och alla fästingar. Han är mätt och vaknar utvilad hemma hos en matte som älskar honom. Jag är SÅ glad!

      Gilla

  2. 🙂 och katterna som skötte sig exemplariskt och började fräsa på allvar först efter att Visse lämat bilen??? Bröderna fräste åt varandra i flera sekunder och fortsatte att titta misstänksamt på varandra upp till en timme efter Visse försvunnit, men nu är allt som vanligt igen. Jo, Pantheon var noga med att gnugga in ryggsäcken grundligt så alla lukter av Visse skulle raderas. Han tog tillbaka ryggsäcken kan man säga. Vilket väl ökade misstänksamheten från hamilton då brorsan säkert luktade lite skumt. 🙂

    Gilla

  3. Så roligt att läsa något positivt bland allt annat som dyker upp nu i sommar med diverse elakheter mot katter.Tänk så mycket som gjorde att allt slutade lyckligt!Vilken glädje för ägarna att deras katt hittades,oskadd och av en sann kattvän också.Lilla kissen hade tur på många vis,hoppas att den nu aldrig mer försvinner.

    Gilla

  4. Jag kan bara säga: Vilken underbar historia. Lilla Visse kommer nog att akta sig från att gå för långt bort från sitt hem nu. Och jag älskar människor som bryr sig om våra djur. Stor varm kram till katträddarna! 😀 😀 😀

    Gilla

  5. Underbar läsning, det glädjer mig så mycket när man hör om folk som engagerar sig på det sett som ni gjorde. Vi har en katt nu som heter Chips men jag vill gärna ha en katt till och den ska vi adoptera från ett katthem, det är både jag och min man överens om

    Gilla

    • Tack, jättekul att du kommenterar också! Åh, vad roligt att ni ska ha en kisse till och tar den från ett katthem. Suveränt! Jag har tagit tre katter från katthem och förlorat en till trafiken och lärde mig då att inte ha utekatter. 😦 Det var en underbar liten kattkille som blev två år, Picasso hette han. Finns med i bloggen om du vill kika på honom. En bondis som var oerhört vacker (tycker jag) och fantastiskt rolig. Pixie och Pollux är också från katthem och de har precis firat nio årsdagen. Känns bra! De är jättefina katter de också. 🙂 När Picasso dog följde jag min dröm och skaffade bengal. Fantastisk ras om man lever ett aktivt liv och kan ta med dem. 🙂 Ska hålla ögonen öppna på Facebook efter Chips 🙂

      Gilla

      • Det svåra är att hitta katthem i närheten, men när det är dags att skaffa en till så kommer jag leta rätt ordentligt, för varför köpa en katt när man kan köpa en från ett katthem. Jag menar, det kostar oftast lika mycket och från katthem så räddar man en redan utsatt krake

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s