-Jojomensan här är vi igen. Jag och brorsan och matte och husse… Matte och husse har hittat tillbaka till sina gamla jaktmarker, ängen. Människor kanske inte kallar det jaktmarker, men det är vad det är, finfina jaktmarker.

– Brorsan? Vad gör du? Våra läsare börjar tröttna på mig. Var är du, kan du göra något litet smart uttalande, lite lagom fängslande kanske?

– Jag nosar på träd och klättrar lite i dem. Hm… kanske måste säga något mer fängslande, ni är ju trots allt människor. Ni känner ju inte hälften av alla de dofter som vi gör. Det här trädet berättar en mäktig historia om vem som varit här och jag läser den som ni läser en bok (hm… ni kanske läser träd ni också förresten). Vad säger du om det brorsan var det smart?

– *Slurp* Åh, är ni här igen. Hammis! Du får öva lite mer på din intressanta sida den måste räcka lite längre än en minut tycker jag. Jag var inte riktigt representativ här ännu, jag smaskade på lite vårprimörer. Tänk vilket språk Pollux har, tur att man snappat upp ett och annat.

– Jasså minsan… inte tillräckligt fängslande… Det är dock det här trädet, lite rörigt och svårklättrat. Så tillbaka till dig Pantheon…

– Sssäger du det… Fortfarande i smask-tagen här, men jag kan säga att vi nu förutom oss bröder nu har två nioåringar i hemmet. Pixie har också fyllt år.

– Grattis Pixie om några veckor är det vår tur och matte planerar visst någon present igen för oss allihopa! Spännande!