Vasco da Pantheons öden och äventyr del 3

Innan jag berättar nästa historia för er så ska ni få en liten minihistoria som handlar om Pantheons första möte med en hund. Vi var ute med båda bröderna på baksidan av vårt hus och rastade dem och på gräsmattan på husets framsida gick en man med en hund.

uitlaten17.gif

Onekligen lite lik ovanstående bild (om man tar bort det hysteriska snurrandet). Hunden var ungefär Pantheons storlek. Just denna kväll hade min man Pantheon som rusade rakt fram till mannen med hunden. Jag vallade själv Hamilton en bit bort och såg det hela på avstånd med viss nervositet. Man vet ju aldrig vad som kan hända. Jag såg hur Pantheon fick längre hals när han sträckte sig fram och nosade på hunden som också blivit lite extra långhalsad och nosade tillbaka. Senare fick jag veta att att hunden aldrig hade träffat en katt förut. Hunden… ja det var Pantheons första hund. Bra att min man tog det. Jag hade kanske överfört onödig oro på Pantheon. Ingen blev skadad och både Pantheon och hunden gjorde nya bekantskaper. Ingen aggressivitet från något håll bara nyfikenhet. Underbart!

_JBA6243 kopiera

Pantheon den nyfikne lille äventyraren

Nu till en lite mer otäck historia som förstås utspelade sig när vi var på en av våra kvällspromenader på ödslig mark. Stormen Ivar gjorde att vår ödsliga promenad fick ta en lite annan tur än den vi först tänkt för det var så mycket ljud med vinden så det blev nästan otäckt även om Pantheon gillade löven.

4.gif

Tanken på att det kunde komma något blåsande snabbt mot oss och landa på Pantheon gjorde att vi valde en mer skyddad väg. Men plötsligt så tog det stopp i kopplet. Pantheon hade stannat. Jag vände mig om och såg hur han satt och stirrade rakt ut i mörkret mot ett fält. Det var ett intensivt stirrande som fick mig att stanna upp och titta ut över fältet. Då jag hade pannlampan på mig så lystes först Pantheon upp och en meter in på fältet lystes en best upp! Jag trodde inte mina ögon! Där stod en varelse som fick mina tankar att direkt gå mot Sherlock Holmes Baskervilles hund. En gigantisk raggig best tittade med lysande gula ögon tillbaka på Pantheon.

wolf_lopen.gif

Jag tror ett ”oh shit!” undslapp mig när jag kastade mig fram och högg tag i Pantheon och skyddande drog upp honom i famnen. Jag vände sidan mot besten ifall den skulle försöka nå Pantheon i min famn. Men den stod där bara ljudlös som fastfrusen och stirrade med sina upplysta gula ögon tillbaka på mig. Jag såg att den hade ett halsband och förflyttade mig hastigt så långt jag kunde bort från hunden medans jag kastade med huvudet både mot besten och ut mot fältet för att se om jag kunde hitta någon ägare utan att förlora kontrollen på var Baskervilles hund var. Riktigt långt bort såg jag ägaren komma lugnt vandrande mot oss. Jag bländade honom medvetet lite ilsket några gånger innan jag fortsatte bort mot säkerheten. Bort från hotet. Nu började jag ärligt känna chocken komma ifatt mig och Pantheon som suttit stel som en pinne i min famn började få panik och vilja ner. Jag höll honom fortfarande i järngrepp och vände mig om för att kolla läget. Ägaren hade nu kommit fram till hunden och de vandrade åt andra hållet bort från oss. Jag höll koll på dem tills jag inte kunde se dem längre då fick Pantheon komma ner.

Jag har googlat efter min minnesbild och detta är hunden som jag minns den. Klicka på texten:

Skotsk hjorthund

En jakthund! Det hade kunnat gå riktigt illa! Tur att man har en katt som stirrar tillbaka och inte vänder sig om och springer…  Nu har jag hört efteråt från vänner att hundtypen är jättesnälla så det kanske ändå inte var någon fara. Vet inte, men jakthund ringer inget bra i mina öron. 

Baskervilles hund eller the hound of Baskervilles. Ja, ovanstående länk visar en hund från gruppen, hounds. Så helt fel ute var jag nog inte. Att tycka att hunden var en blandning (storleksmässigt) mellan häst och hund var kanske inte heller så fel. Det är en stor hund!

Får man ha såna bestar lösa verkligen? Någon som vet? 

Nu känns det bara som att det är fantasin som sätter begränsningen om vad vi ska träffa nästa gång… men jag hoppas det blir något trevligare. 

Om Pantheon får bestämma är det denna :

1180062904_www-animaatjes-nl.jpg

5 reaktioner på ”Vasco da Pantheons öden och äventyr del 3

  1. Jag förstår att nästa djur som ni ska möta borde vara en mus hihi.
    Ni är modiga som vågar er ut.
    Oavsett hundras som är med eller utan koppel kan vara farlig för en katt.

    Sen ja man får ha hundar lösa om man har kontroll över dom.

    Såhär skriver Jordbruksverket:

    http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/skotselochtillsyn/saskoterdudinhund.4.207049b811dd8a513dc80001977.html

    Mellan 1 mars och 20 augusti får hundar inte springa lösa där det kan finnas vilda djur. Under resten av året ska hundägarna se till att de inte driver eller förföljer vilt när de inte deltar i jakt.

    Och såhär skriver Naturvårdsverket:

    http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/#

    Det är bara extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden 1 mars till 20 augusti. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel. Ordet ”kopplingstvång” eller ”koppeltvång” finns däremot inte i lagstiftningen förutom i rennäringslagen som i vissa fall kräver att hundar hålls i band eller instängda.

    Gilla

    • Ok. Tack Jassan för att du tagit reda på allt detta! Som vanligt med lagtexter så går de att tolka. Bäst är det nog att hålla järnkoll själv när jag är ute. Svårt, men jag får skärpa mig 😉

      Gilla

  2. Om det är någon tröst, går en jakthund aldrig igång om inte det tilltänkta bytet flyr i hög fart. Det klickar liksom inte till i jakthundens instinkt förrän bytet är på flykt bort. Min Belle är också jakthund, men hon rör aldrig någonsin katterna… tvärtom är hon lite rädd för dem, för hon vet att katter är vassa. Jag förstår dock att det var en otäck upplevelse för er – man vet ju aldrig med främmande djur!

    Kram från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

    Gilla

    • Tack Carina. Någon liten tröst är det. 🙂 Jag misstänkte att det var så och var väldigt glad att Pantheon inte vände och sprang… Av så många anledningar. HAN hade ju koppel med mig i andra änden. Ja, jag ska inte tänka på det scenariot något mera, det hände inte. Det gick bra och jag får helt enkelt ha både ögon och öron bättre med mig nästa gång vi är ute. Lite otäckt bara att jag upplevde den helt ljudlös. 😦

      Gilla

  3. Hu.Jag läste er berättelse med spänning. Innan du skrev att den hade halsband på sig tänkte jag varg. Tur att Panthis satt så stilla och att det gick bra.
    Den första berättelsen var desto sötare. Härligt att det allra första katt/hund o hund/katt mötet blev så positivt. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s