Vasco da Pantheons öden och äventyr del 1

En del av er har jag som vänner på Facebook och då får ni lite mer bakgrund löpande vad vi råkar ut för. Jag tänkte nu berätta lite om våra öden och äventyr även för er som inte har Facebook.

Jag går mycket med just Pantheon och varför gör jag det då? Jo, av mina fyra katter så är det EN som bara kräver att få gå ut. Hamilton är mycket lugnare trots att de är bröder och är inte överförtjust i snö och kyla. Pantheon bekommer det inte. Nu när jag skriver detta ligger Hamilton i mitt knä. Detta trots att jag har korslagda ben. Han bryr sig inte han älskar att mysa! Det är en myskatt. Pantheon däremot är en äventyrare som är född att upptäcka och det gör vi. Vi upptäcker parken, skogen, korundan och alla möjliga små gångstråk där vi tror att vi kan få gå i lite lugn och ro, borta från bilar.

_JBA6631 kopiera

Pantheon har nog sett mer av Norrköping än de flesta katter som bor här tror jag. När jag kommer hem från jobbet så hoppar Pantheon upp och ner vid dörren och ylar. Han kan komplettera det med att hänga i postinkastet och skrika lite i den. Han vet att detta är hans tid! Tålamod är ett ord jag har försökt förklara för mina kissar många gånger utan någon som helst framgång. Det är och förblir ett obegripligt ord.

_JBA6978

– Fast ett lite tråkigt ord är det i alla fall matte så mycket har jag förstått!

Jag byter i stort sett bara om och sätter på Pantheon hans kläder och så iväg. Det är halsbandet (pejlinghalsband ifall olyckan skulle vara framme och kisse skulle komma loss), selen och nu vintertid är det också den lilla Dracula-jackan. Han är så söt! Jag har kompletterat utstyrseln med en liten röd lampa som hänger i kopplet närmast Pantheon.

_JBA6630 kopiera

Den här tiden är mörk och jag vill inte snubbla på Pantheon, därav lampan. Jag då? Jo, jag sätter på mig ordentligt och avslutar med mössa och pannlampa. Sedan i vissa fall hänger jag på mig en ryggsäck. Det är om vi måste över en stor väg. Då åker Pantheon ryggsäck den biten.

_JBA6912

– Men… men matte har du inte glömt någon?

– Jo, men du har rätt. När jag plockar fram ryggsäcken brukar jag nästan alltid få plocka ur Hamilton innan vi sticker iväg för den gillar han. Har äntligen fått tag i en lite större ryggsäck nu för den har har blivit på tok för liten. Har ju stora grabbar nu. 🙂

_JBA6854 kopiera

Våra äventyr då? Jo, vi har sett och upplevt massor under våra vandringar. Pantheon älskar dem och visar det genom att lägga kinden mot marken och i från det läget liksom åla ner i liggande läge och spinna. Detta gör han oavsett väder, i snö, i gyttja på torr mark. Tur att hans lilla jacka är både vatten, snö och ler-avstötande. 🙂

Pantheon tar plötsligt fart och springer allt vad han kan och ja, jag gör så gott jag kan. Jag har åtta meter på mig att komma upp i samma fart eller åtminstone liknande fart annars tar det sorgligt stopp för Pantheon när linan tar slut. Pantheon far upp och ner i träd och han har så oerhört roligt och så plötsligt, utan förvarning, så tar hans energi slut och han liksom faller från stående rakt ner på sidan och ligger och tittar lyckligt upp på mig och spinner. Det är som att hela hans varelse är så full av energi så jag upplever att han verkligen älskar att få känna att han blir trött! Tröttheten varar sällan mer än ett par sekunder sen är han i full fart igen och springer graciöst iväg i full galopp med matte (kanske något mindre graciöst) si så där en åtta meter efter.
54.gif

(vi nöjer oss med att försöka illustrera hur den graciöse ser ut)

Vi har sett lysande ögon i mörkret flera gånger. Första gången gick vi på en rätt öde mark och jag hade börjat fundera över om det fanns räv i området och plötsligt reflekteras 6 ögon i pannlampans sken.

vos6.gif ???

Jag tvärstannar och har svårt att tänka klart. Rävar jagar knappast i flock… Finns det något djur här som jagar i flock funderar jag medans jag skyndsamt samlar in Pantheon och tar tillbaka honom till bilen.

9.gif8.gif9.gif

Väl i bilen blir det dock uppenbart att faran var minimal när bilens strålkastarljus lyser upp tre små söta får som söker skydd hos varandra lite osäkra på de lysande ögon DE just sett… Inga rovdjur direkt. 🙂

Mer öden och äventyr från Pantheon i nästa blogg.

3 reaktioner på ”Vasco da Pantheons öden och äventyr del 1

  1. Panthis och Sixten vekar vara rätt så lika. 😉 Sixten, äventyraren och Frasse, den lugnare. Men Frasse har också minsann försökt att klättra över staketet på baksidan. I dom lugnaste vatten…… 😉 Man vet aldrig vad som kan hända.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s