… sen du lämnade oss i stor sorg och saknad. Jag tänker på dig fortfarande ibland, men inte längre varje dag. Ett år… så konstig tiden är. Det känns som mycket längre sen än ett år tycker jag.
Jag känner inte att jag sviker dig genom att inte tänka på dig varje dag. Jag har min tro och jag är övertygad om att vi kommer att mötas igen och att du har fortsatt ditt liv bara inte riktigt så fysiskt.
Jag försöker att inte hålla fast dig i min sorg här utan minnas dig med glädje. För var det nått du kunde så var det glädje och bus. En helt underbar ego-katt. Jag måste erkänna att det var ett tag sen jag tittade på bilderna av dig nu så lite sorg känner jag allt. Vilken lycka att du blev en del av min familj så jag fick uppleva dig.
Jag har många djur på andra sidan och jag vet att vi möts en dag igen. Jag förväntar mig att alla kommer och möter mig då både djur och människor :).
”När det gäller djuren. Vem kommer du ta upp i famnen först då?” Den frågan fick jag nyligen när jag förklarade mina tankar.
På samma sätt som Picasso har en stor plats i mitt hjärta så har mina andra bortgångna djur det, så jag kommer nog inte att ta upp någon utan bara sätta mig/lägga mig ner ibland dem och kela med dem allihopa och bara njuta! Det är åtminstone så jag tänker det. 🙂 Men nu är det de levandes tur. Det är de som får min kärlek och ger mig glädje. Jag har fyra helt underbara kissar att slösa kärlek på. De ger mig alla så mycket och jag älskar dem av hela mitt hjärta.
Lilla goa busiga Picasso inte glömmer vi dej.
GillaGilla
Nej, sant, det finns en annan liten gråspräcklig buskisse vi aldrig glömmer heller. Stor kram till dig. Tänk att vi skulle förlora våra gråsiar båda två. Ibland kommer jag inte över hur konstigt livet är! 😦
GillaGilla
Jag glömmer aldrig den dagen jag var in på kattsajten och fick se rubriken ”Picasso är död” i din blogg. Jag fattade inte att det var sant. Jag ville tro att det var ett dåligt skämt. Tyvärr var det inte så, men han lever vidare i allas våras minnen med stor glädje.
Det är lite konstigt att tänka, att om det inte hade hänt kanske aldrig din, Pantis och Hammis vägar hade korsats….. och jag är också helt övertygad om att vi kommer att ses en dag…. våra nära kära, både människor och djur. 🙂
GillaGilla
Precis så är det. Hade Picasso levt hade jag inte tagit Hammis och Panthis och var hade de varit då? Det är ju hos mig de hör hemma! 😀 Picasso hade haft så kul med dem, den tanken har funnits hos mig många gånger men så har jag skrattat bort den och tänkt att även om Picasso levt så hade de aldrig träffats för då hade jag inte letat. Men tänk vilken ”tur” ändå att jag hittade precis det jag sökte! 🙂
GillaGilla
Vad konstigt ! Jag tänker precis som du. jag ser dem komma en i taget på en plats som ser ut som ”körsbärsdalen” i Bröderna Lejonhjärta. Allt är rosa och vitt och vi utbyter några ord innan vi sätter oss på en stor filt i gräset. Jag saknar också mina senast bortgångna katter, men jag förstår att man måste leva i nuet. Tårarna kom när jag såg bilderna på Picasso, jag hoppas som du – att vi får ses någon gång- någon stans.
GillaGilla
Det är jag övertygad om att vi får, både djur och människor och visst kommer platsen att vara lika bedövande vacker som upplevelsen och känslan. Ja, tårarna kom för mig också när jag såg bilderna igen. Insåg att jag inte tittat på honom på ett tag. Men som sagt nu är nu och sen är sen. 🙂
GillaGilla
En fluffig vän finns alltid kvar djupt i våra hjärtan….och det är viktigt att leva vidare öxå…kärlek har man ju att ge hur mycke som helst…Kram på er My
GillaGilla
Helt rätt min vän. Man får inte bli kvar i det som varit. Äventyret fortsätter och det kommer en dag när jag får träffa honom igen och fortsätta där vi avslutade vår vänskap. 🙂 Men tills dess är det andra lurvisar som får uppmärksamheten och kärleken. 🙂
GillaGilla
Ja, vi som följde Picasso hade många stunder av glädje! Tänker på er alla! Kram/Kerstin
GillaGilla
Tack Kerstin, det värmer att ha stödet när saknaden sätter in. Kram
GillaGilla
…………snyft……………..
GillaGilla
Ja… *snyft* 😦
GillaGilla
Jaa, du syrran…Picasso var verkligen en levnadskonstnär vars tid på det gamla klotet blev för kort..
GillaGilla
Ja, han skulle verkligen hinna med allt på ingen tid alls. Han var alltid på väg mot nya äventyr. Det var underbart att få uppleva honom.
GillaGilla