– Hjälp matte, det har bestämt kommit in leoparder i hemmet!

– Japp matte, det kryllar av dem. Fast de är inte så stora så vi kan kanske överrumpla dem om vi gör gemensam sak av det. *harkel* Börja du matte så är jag strax… bakom.

– Leoparder??? Huh! Vart då någonstans? Usch, dem ser jag inte men det sitter en sån där vit tiger på soffan där. Gigantisk är den också. Vad är det här för ställe egentligen??? Den ende som ser lite sällskaplig ut är den där stora marbeln där högst uppe i klätterställningen. Undrar om vi kan rädda oss dit.

– Hjälp! De närmar sig mig! Gör nått…

– Den kanske inte är så vänlig trots allt. Jag siktar på en annan klätterställning. Jag räddar med mig den här innan vi flyr! Kom brorsan de har sett leoparder här inne. Som om det inte räckte med den där store vite kuslige där.

– Den pratar matte och den har snott ”Da bird” och… va??? Stor, vit kuslig??? Nä nu… JAG?

– Så där nu är vi säkra brorsan och ”da bird” fick vi med oss också. Ähum… va??? Vänta ett tag…  Äsch brorsan hihihi, nu förstår jag. Det är ju VI som är leoparderna, hihihi

– Åh Hammis så tokigt hihihihi