Ja, så kom då dagen när vi skulle hämta Hamilton. Bara ett par dagar innan så surfade jag in på uppfödarens sida och konstaterade att Hamiltons jättefina brorsa inte var tingad ännu. Jag kontaktade Tina och frågade och hon konfirmerade. Vi pratades vid hemma om att ta även en liten bror till Hamilton då det kändes rätt så rått att ta honom från hela släkten på en gång. Det är ju inte som att ta katter från katthem. Hamilton skulle ryckas från mamma, mormor och gammelmormor, syskon, moster och kusiner och pappa inte minst förståss. Ja ni förstår…. Vi enades om att ta Homer också.  Fast här hemma kommer han att bli känd under namnet Pantheon. Tja och så får då Hamilton behålla sitt namn, tänk så smidigt det löste sig hihihi.

Resan hem gick fint, killarna mjauade lite i början men sov sedan hos varandra hela resan. Jättesöta! Väl här hemma blev det lite upptäcksfärd och lite oroligt ett tag, men när morgonen infann sig så var det som att kissarna landade lite mera i sitt nya hem. De hittade storklätterställningen. Hela förmiddagen förflöt med två myskissar i klätterställningen.

– Vad mysigt det var här i klättret ”Hammis”

– Fast lite trång… hehehe, ”Pantis”, *UFF*

– Äsch, nä men vi får väl samsas här då, Pantis…

– Säger du bara för jag hade övertaget, Hammis…

– Hade du ju inte alls, du låg ju underst, Pantis.

– Äh, kom nu Hammis så myser vi igen!

– Vi säger väl det då…