Påtvingad vänskap

När Pixie flyttade hem till oss för runt 7 år sedan så var hon ensamkatt i ungefär en månad. Hon stortrivdes! Jag hade aldrig haft mer än en katt innan de här två och var på katthemmet en del och funderade på vem hon skulle trivas med. Jag hittade några stycken kandidater, men de visade sig vara tingade. Jag skulle ha en kille tänkte jag.

– en SNÄLL katt skulle du ha letat efter istället matte, inte en sån där lömsk katt som Pollux… åh… hej Pollux… såg dig inte där bakom kudden…Skäms

– Nu är du lite fjantig Pixie, jag är inte alls lömsk. Jag är smart! Oskyldig

Jag minns att jag frågade katthemmet om jag fick ta med mig Pixie för att se hur hon trivdes med en annan katt, men fick förstås nej.

Sen plötsligt en dag låg Pollux där. Han gick inte att köpa för han hade knäfel så jag hade möjlighet att bli fodervärd. Det kändes som ett säkrare alternativ ifall det inte skulle gå. Pollux charmade oss också med sina långa mysiga tassar och även om jag rös varenda gång lederna hoppade ur led så beslutade jag mig för att ta hem honom och testa.

– Smart matte! Fast när du sa att det fanns en katt redan så trodde jag att vi skulle göra en rokad. Inte att vi båda skulle bo här båda två!

Pixie var ett halvår då och Pollux med. De hade nog haft väldigt olika uppväxt för första anblicken av Pixie fick Pollux att hoppa en meter rakt upp och ja… det var ju inget vidare för hans leder. Men jag tänkte de får lite tid på sig. Går det inte åker Pollux tillbaka… Hur lång tid ger man dem???

Ja… hm… det gick faktiskt inget vidare, inget vidare alls. Jag kämpade som en besatt med dessa två katter och till slut var det uppenbart t o m för mig att de inte trivdes och aldrig skulle trivas med varandra. Suck! Det var nu jag skulle lämna tillbaka Pollux då… Efter en natt med rejäl vånda så innan jag insåg att jag inte kunde. Han var ju min älskling lika mycket som Pixie. Ja, det gick ju inte, jag hade ju fäst mig vid honom, hans leder hade slutat hoppa också när han fick mera utrymme att röra sig på. Jag bestämde mig för att behålla honom och kämpa vidare. Jag hade dem i olika delar av huset under lång period och sen sakta började de få umgås igen. Det blev bättre långsamt.

 

Men för ett tag sen slog det mig att visst nu har 7 år gått. Pixie och Pollux accepterar varandra mestadels av tiden, men de gillar inte varandra. Picasso var lite klistret mellan dem för hur kunde man inte gilla Picasso? T.o.m Pollux lät sig charmas motvilligt av Picasso.

 

Men nyligen slog det mig i alla fall att mina katter har tvingats ihop i sju års tid. För en katt är det ju väldigt lång tid, nämligen 51 år!!! Tänk er att bo med någon man inte gillar i 51 år??? Herregud hur många människor bor med varandra så länge och gör vi det så gillar vi åtminstone varandra. Tänk vad man utsätter sina älskade djur för. Nu älskar båda oss människor så de behöver inte umgås nått särskilt med varandra. Men ändå… Tanken gör mig lite bedrövad och jag kan komma på mig med att undra om jag gjorde fel för sju år sedan, fast hur skulle jag kunna leva hela den här tiden utan Pollux? Nej, det hade ju inte gått.

– Tänkte väl! Tyckte den här historien började dra iväg åt fel håll!!!

Är det flera som har liknande upplevelser och hur har ni resonerat?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s