Att tolka en konstnär

Publicerat: 2012-02-28 18:59

Jag och Picasso har en liten meningskiljaktighet på gång på kvällarna när jag kommit hem från jobbet och är trött.

Först får katterna vara ute och springa av sig lite, sedan kommer de in, varav två intar sängplatserna i klätterställningen och den tredje hoppar mellan golv och tak för att vara i centrum.

När det inte hjälper i den utsträckning som önskas, så jamas det. När det inte heller ger den önskade uppmärksamheten (matte kan vara väldigt trött om kvällarna) så hoppas det upp på höga höjder (våningshöga höjder) och så kikas det med en oskyldig blick över kanten, en blick som bara Picasso har, sedan ännu ett oskyldigt ögonkast i mattes riktning…

– Ser du matte! Nu står jag här högt, högt upp… ooooj, jag kanske får svindel matte, gör nått… Oskyldig *Broack*

Ovanstående blick kompletteras gärna med nedanstående, vid behov.

–  Jag busar inte alls, inte någonstans faktiskt, inte ens i mitt huvud busas det, matte. Ser du inte hur oskyldig jag ser ut?

Nu brukar det hur som helst bli fart på matte och hon viftar och låter så Picasso får hoppa ner.Så där håller vi på en del kvällar Picasso och jag.

– Ok då matte, jag busar väl lite kanske, men jag blir så glad när du kommer hem och så sätter du dig i soffan och ägnar dig åt den där fyrkanten istället för mig som är levande och glad och, och… snäll. Nästan jämt, faktiskt. Mjurr!

– Förlåt Picasso du har helt rätt, mer uppmärksamhet till de levande lurviga och mindre till de fyrkantiga maskinerna OCH lite mer ”Fy-sprayande” på de höga otäcka höjderna…  )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s