– Psst… Är du vaken?

– …va?…

– Vad vill du Picasso?

– Jag ville bara tala om att jag tycker om dig. Mjurr!

– Va? Väcker du mig för att… va? Vad sa du? Tycker du om mig? Åh…

– Minns du när vi hjälpte matte och slå in julklappar förra året?

– Tja, jo, det kan väl hända.

– Minns du när du först började leka med mig?

– Ja, usch ja, du var en odräglig liten katt, men hm… jag måse erkänna att det var kul att leka med dig.

– Du var otäck ibland Pollux, skrämmande!

– Utmärkt hihi, utmärkt!

– och du? Minns du när du visade mig ditt gömställe?

– Om jag minns… nu får man ju aldrig vara ifred…

– Minns du när ni visade mig snön för första gången då?

– Visade dig och försvann hihihi, det är fördelen med att vara en vit isbjörnskatt. Kylan bekommer mig inte och mitt kamoflage är perfekt då.

– Sedan kom sommaren. Åh vad roligt vi har haft under sommaren! Då är det trist att vara vit va?

– Det man inte tycker om får man väl förändra då, som jag brukar säga…Vit är ju bara ett tillstånd, ett tillstånd som man lätt kan förändra.

– Jag tycker om dig också lill-katten och visst har vi kul! Men du… Pixie då?

– Jo henne ska jag till nu och tala om att jag tycker om henne också!

– Bra… hm… hälsa så somnar jag om här ett tag. ZZzzzZZzzz