– Psst… Är du vaken?
– …va?…
– Vad vill du Picasso?
– Jag ville bara tala om att jag tycker om dig. Mjurr!
– Va? Väcker du mig för att… va? Vad sa du? Tycker du om mig? Åh…
– Minns du när vi hjälpte matte och slå in julklappar förra året?
– Tja, jo, det kan väl hända.
– Minns du när du först började leka med mig?
– Ja, usch ja, du var en odräglig liten katt, men hm… jag måse erkänna att det var kul att leka med dig.
– Du var otäck ibland Pollux, skrämmande!
– Utmärkt hihi, utmärkt!
– och du? Minns du när du visade mig ditt gömställe?
– Om jag minns… nu får man ju aldrig vara ifred…
– Minns du när ni visade mig snön för första gången då?
– Visade dig och försvann hihihi, det är fördelen med att vara en vit isbjörnskatt. Kylan bekommer mig inte och mitt kamoflage är perfekt då.
– Sedan kom sommaren. Åh vad roligt vi har haft under sommaren! Då är det trist att vara vit va?
– Det man inte tycker om får man väl förändra då, som jag brukar säga…Vit är ju bara ett tillstånd, ett tillstånd som man lätt kan förändra.
– Jag tycker om dig också lill-katten och visst har vi kul! Men du… Pixie då?
– Jo henne ska jag till nu och tala om att jag tycker om henne också!
– Bra… hm… hälsa så somnar jag om här ett tag. ZZzzzZZzzz
