Vad jag skulle ha och vad jag fick

Publicerat: 2011-08-19 19:28

För sex år sedan skulle vi ha katt. Det skulle bli min första alldeles egenvalda katt. Jag hade innan tagit över en norsk skogskattsblandning från mitt föräldrahem och han hade bott med mig några år innan han dog. En underbar katt som lämnade ett hålrum efter sig. Nu skulle jag dock äntligen få välja min alldeles egna katt.

Jag ville ha en kattjej. Jag längtade efter en kattjej. Mina kriterier, ja lillhusse var inte så gammal då så en skygg katt var inte aktuellt, det här skulle vara en familjekatt. Jo, ett kriterie till inte en svartvit. I mitt föräldrahem hade vi 3 katter varav 2 var tjejer och båda var svartvita, även hanen vi hade då hade varit svartvit. Jag tänkte att nu vill jag ha en grå hona. Så naivt… hahaha. Jag gick igenom burarna och där i en bur fanns Pixie. Det fanns inget alternativ efter att ha träffat henne, det var min katt i samma ögonblick hon somnade i famnen på mig.

Mattes mystjej!

Ja, nästa katt skulle bli en hane, även denna gång fanns drömmen om en grå eller möjligtvis röd katt, ingen svartvit i alla fall. Fia-hemmet hade öppet hus. Vad jag minns var det rätt så tomt i burarna efter detta öppna huset. Kvar i en bur fanns Pollux, eller Tjofsen som någon döpt honom till. Jag föll för hans tassar. Jag tog försiktigt i hans tassar och han tog mina fingrar försiktigt i munnen som en vänlig markering att ”hallå där damen, de där är nog mina” Sedan tittade han på mig med de blåaste ögon jag någonsin sett på en katt. Ja, någonstans där mellan tassar och ögon blev Pollux vår.

Picasso är som jag berättat tidigare spontan-adoptionen som inte skulle ha blivit alls. Jag var inte på Fia-hemmet för att skaffa katt utan för att visa min mans brorsbarn katterna. Om jag ens skulle ha tänkt på att skaffa mig en katt till så inte skulle det ha blivit en kille till i alla fall. Nu förälskade jag mig i honom så totalt hela tiden i tron att han var en liten tjej-katt. Så när jag till slut bestämt mig och det visade sig att han var en kille så hade jag passerat all logik och de hade nog kunnat sagt att han egentligen var en liten gris och jag hade adopterat honom ändå.

Men jag är väl ingen gris heller matte…

… jag är ett bus!

Tänk så det gå… och vilka underbara katter jag fick!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s