-Matte! Matte!!!

-Men kära nån! Brinner det?

– VA? Det gör det kanske, det vet jag inte…

– Jag menar eftersom du kommer med en sån fart.

– Det är ingen fara matte, om jag skulle ta eld så har jag släckaren med mig! Mjurr! 

– Jag menade nog egentligen inte att DU skulle ta eld… men ja, det kan kvitta… Vad ville du?

– Jag kan berätta matte… Han är så osammanhängande…

– Nej… Det får du inte alls!

– Ta det lugnt Picasso. Jag ska inget säga!

-Jag vet också matte…hihihi!

– Nej Pixie! Kan inte jag få säga?

– Okej då lillen. Hihihi…Då går jag så får du berätta! Jag skulle nog inte lyckas i alla fall…hahahaha….

– Joooo, matte… Jag tror att jag har kommit i viktåldern.

– Va? Du har vad för något?

– Kiloåldern då?

– Aha, du menar tonåren?

– Just så matte! Vill du höra mitt nya ljud?

– Visst sötnos! Har du ersatt ditt karakteristiska mjurr med nått annat?

– Lyssna ordentligt matte…hihihi…

– Brrrrrrrrrrrrrroack! 

– Hahahaha! Visst låter han kul matte!? Hahaha!

– Hm…  D… De… Det är onekligen … speciellt Picasso-sötnosen…pfff… Hahahahaha!