Okunskap när den är som bäst

Publicerat: 2011-07-24 13:15
Taggar: vilda djur

Jo jag har en liten bekännelse att göra i samband med förra bloggens mink…Skäms

Så här gick det till när vi såg den.

Precis mot vattnet ibland stenar försvann ett svart litet djur ner mellan stenarna. Jag saknade mina katter och första tanken som jag också uttryckte var ”Titta en katt!” Mitt sällskap tog en något längre titt på djuret och sa ”Det där är ingen katt, det är nog en utter!” Det förflöt tid när vi tittade på det lilla svarta avlånga djuret och ordet ”nog” i meningen ovan hade glömts. Det vi tittade på nu var en utter!

Så fantastiskt! Jag har alltid velat se en utter! De är så speciella. Jag fotar och fotar detta fantastiskt fina exemplar av utter. Måste ju bara vara en unge!

Då kommer en barnfamilj och vandrar utmed hamnen. Jag känner att det är fruktansvärt synd om denna lilla familj att missa denna lilla utter-unge som lekte bland stenarna så jag får mitt sällskap att gå dit och meddela dem att ”kom och titta här, för ni vill väl se en utter-unge?” Om de ville. För hur ofta hade man skådat en utter här?! Aldrig (med största sannolikhet).Flört

Minken fortsatte att leka och snurra bland stenarna och hade inget alls emot att bli kallad utter. Pappan i barnfamiljen talade nu ingående om för barnet var uttern var och det pekades på den lilla minken som nog aldrig hade blivit kallad utter så många gånger på en och samma dag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s