Pollux : Vet du vad Picasso! Människorna identifierar varandra genom tassavtryck. De säger att varje tassavtryck är unikt. Haha, som om det vore det enda unika med varje människa. Jag är unik hela jag!
Pollux : Men man kanske ska hålla tassarna extra fina så vem som helst kan identifiera mig… hm…
Picasso : Stopp! Du får inte gå ännu! Jag fattade inte vad du sa.
Pollux : Upp med tassen så ska jag kolla vem du är!
Picasso: Hallå, trodde det var en framtass som gällde!
Pollux : Vilken tass som helst, jag tog den som var närmast. Hm… lite småsmutsig tycker jag. Svåridentifierad! Det där får du allt jobba lite med… Matte kanske inte alls känner igen dig om du är så där smutsig… Du kanske inte blir insläppt alls… Trist… Tja… nä… nu går jag in till matte. MIG kommer hon i alla fall att kunna identifiera… 
Picasso : Tur att det var öppet in. Här gäller det att tvätta sig ordentligt så matte ser att det är jag. Matte!!!
– Hej grabben, vad gör du?
Picasso: Det är jag Picasso! Vill du titta på min tass?
– 
Va? Nej, inte särskilt gärna eller har du fått en sticka?
Picasso : Sticka? Nej mina avtryck matte…
– Har du pratat med Pollux nu igen?
Pollux : hihi, underbart lättlurad…
