Picasso chockar matte (nu med bilder)

Publicerat: 2011-07-07 09:39

Här sitter man på övervåningen lite förstrött på morgonkvisten och jobbar lite framför datorn när svisch… Picasso rusar upp för trappen och sätter sig och stirrar på mig. Jag tittar upp och konstaterar att han har hela munnen full med… råtta! Huh! ”Picasso!!! Inte en råtta!!!” Vrålar jag okontrollerat. Den lille förstod att råttan var hotad och fattar snabbt ett beslut. Gömma råttan för matte… fort! Han tar sikte mot sovrummet och rusar in …under sängen med sitt byte.

Matte flyger upp och vrålar okontrollerat igen… ”Nej, inte sovrummet! Inte en råtta!”

Ja, jag vet man säger inte de intelligentaste meningarna när man är i chock. Tankar som ”Lever den? Den lever väl inte? Låt den inte leva! Snälla…” for genom huvudet på mig. Jag ryser, är inte särskilt rädd för råttor egentligen, men att få in dem inomhus och in i sovrummet! Det är en annan dimension. Jag tar psykisk sats och kikar in under sängen. Lever den? Den kanske ligger där och lurar och hugger mig i näsan? Nej, där ligger en lycklig Picasso och leker med sin fångst! Den är död! PUH! Jag andas ut lite.

Att ha en levande råtta under sängen är värre än en död tänker jag positivt. Picasso rullar och snurrar med sin råtta under sängen och jag kostar på mig att rikta in kameran under sängen och trycka av några gånger i hastig följd utan att egentligen sikta det är jag för chockad för. Resultatet blir därefter, men jag var skakad.

Oj, matte undrar om jag kan svälja den hel?

Hihi matte, kolla svansen!

Titta matte, vilket stort huvud den har! Är den inte ljuvlig?

Jag inser att det är JAG som blir tvungen att ta bort råttan. Mannen är inte hemma just nu och Picasso är så nöjd och glad att ha hittat en plats i lugn och ro där han får beundra sin skatt. När han lekt ut den i ett hörn tar jag mentalt sats och tar tag i den äckliga svansen. Jag glömmer för ett ögonblick att det är Picasso jag har att göra med. Picasso tar raskt tillbaka den och jag mår illa! Nu får jag vänta ett bra tag innan råttan åter ligger så det går att ta den. Att ta en råtta snabbt är igen.. en annan dimension än att ta den långsamt. Jag greppar den svingar den upp så högt så att Picasso inte når den. Där hänger den… Huh så stor den är… så äcklig… så, så… fokus… fokus. ”Lås in katt, släng råtta!” Det blir ett mantra i mitt huvud. Picasso hoppar högt för att nå bytet. Jag springer ner och lyckas finta Picasso så han blir inlåst på gäst-toaletten! Jag har hela tiden råttan dinglande högt. Nu äntligen kan jag göra av med den!

DETTA är baksidan med katt! Eller kanske baksidan med ute-katt.

Men när jag hämtat mig och tvättat mig så berömde jag den lille och skickade iväg honom ut igen med förmaningen ”Ta dem, döda dem, MEN kom inte IN med dem igen.”

Nu ska jag skura under sängen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s