Picasso : Matte, kan vi leka Jeeves och Wooster, du vet den där engelska intelligenta betjänten och hans spånige herre?

– Hm… visst, ska jag vara Jeeves då eller hur tänker du nu?

Picasso : Nej, JAG är Jeeves, du är den spånige, matte! Mjurr!

– Hm… tack för den rollen lille vän!

Picasso : Vassego … Wooster!

– Hm… visst vi säger väl så då… Jeeves! Hämta mina tofflor och nått att ha över axlarna jag fryser!

Picasso : Visst herr Wooster här kommer er sjal… Pssst, matte tror du Wooster hade en sjal?

-Njä, kanske inte… Vi kan låtsas att det är nått mer manligt en frack eller kavaj.

Picasso : Visst Wooster… hihihi… här kommer … den där…”fravajen” eller vad du sa… ! Oj så otympliga fötter du har Wooster!

– Va?

Picasso : Jag har ju bara tassar matte, vet inte riktigt hur jag ska göra för att få med mig allt. Äsch! Wooster menar jag.

– Sant. Vi försöker med nått annat… En sån där drink med nån liten läcker oliv i kanske?

Picasso : Visst matte äsch… Wooster menar jag. Här kommer ”oliven”!

– Hm… fantastiskt… oliv med smak av råtta… och drinken?

Picasso : Den får du hämta själv! Jag säger upp mig! Jobbigt att vara betjänt och lösa alla Woosters problem. Jag är helt slut! Nästa gång är jag Wooster, matte. Mjurr!