Men jag då matte?

Publicerat: 2011-05-18 21:13

Nu tycker jag du har skrivit massor om killarna matte, men jag då?

– Min allra raraste lilla tjej som jag älskar så, känner du dig bortglömd?

– Kanske inte bortglömd matte, men det är lite mycket fokus på den manliga sidan av familjen. Kan du inte berätta om räven matte. Den gillar jag att höra om.

– Du menar när du var borta i fyra veckor och jag letade efter dig varenda kväll? Den räven?

– Just, den räven!

– Visst, så här var det. Det här var innan vi hade pejl-utrustningen och du var som uppslukad av marken. Du vill inte tala om var du var förresten?

– Nej matte, helst inte.

– Då berättar jag om räven istället. Jag gick hur mycket som helst under den här tiden och rasslade med husnycklarna, för det hade vi lärt både dig och Pollux att lyssna efter. Då kom ni alltid springande. Det eviga rasslandet har vi slutat med nu sen pejlen.

-Räven, matte!!

– Ja, under de fyra veckorna du var borta såg jag hur många fasaner som helst och tre rävar. Den första var det inte så mycket med. Den slank under en gammal tåg-vagn och så var den borta. Den andra såg jag när jag och min man var ute. Vi trodde först det var en vit påse som fladdrade i vinden, men ju närmare vi kom såg vi att det var den vita spetsen på en rävs svans. Det som gjorde att det såg ut som en fladdrande påse var att den hoppade efter en sork!

En väldigt tidig morgon (innan jobbet) smög jag ensam in på ett område där man egentligen inte får vara, men jag tänkte att du kan ju inte läsa…

– hm, hur vet du det matte?

– Va?

– Berätta vidare nu matte…

– Jo, hm, du kan ju inte läsa så du kan ju ha gått in på det här området. Jag gick där och såg en kulle. Jag tänkte att jag klättrar upp där så ser jag över hela området. Då kanske jag ser dig. Sagt och gjort så fort jag kom upp på kullen rasslar jag till ordentligt med nycklarna. (Det lät som en liten sån där klocka man hade förr i tiden när man ringde på en betjänt). Bortsett från mitt plingande med nycklarna var det helt tyst!

Vad jag inte sett när jag klättrat upp och ställt mig och rasslat var att precis under där jag rasslade med nycklarna, bara någon meter under mig, satt en räv och mediterade eller sov. Jag måste formligen ha skrämt livet ur den när jag rasslade med mina nycklar i öronen på den. Den formligen ”rann” in i ett hål efter den här effektiva väckningen! Lite stolt är jag, att jag har lyckats smyga mig på en räv!

– Den var bra matte!!! Igen!

– Njae, tror inte det Pixie Obestämd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s