Igår var min lillkatt på upptäcksfärd i trädgården.
Plötsligt stack han in hela huvudet i en häck av Vallmoblad. Sen drog han ut nått… Matte hann bli lite orolig över opium osv… men det var en liten fågelunge. 
Den hade antagligen flugit rätt in i växthuset och dött ögonblickligen! Ja, det är inte alltid katternas fel att fåglarna dör…
– Nej matte, för jag försökte faktiskt få liv i honom.
– Hallå där lilla pippin hur mår du? Vakna! (*flapp, flapp*)
– Den är lite livlös matte! Vänta så ska jag hjälpa till!
(Sanningen var att den lille rusade iväg med den innan matte hann blinka, han är snabb)
-Titta matte den flyger! (Med lite hjälp bara).
-Oj, förlåt. Jag tappade dig!
-Ja, men nu föll du igen. Lite snubblig är du allt!
– Jag försöker med ”nos mot näbb”-metoden
-Jag fångade dig innan du föll den här gången!
– Nej matte, han är nog inte så mycket flyg i.
– Nej Picasso om du gör nått annat ett tag så ska jag begrava honom på nått bra ställe.
– Jag hjälper gärna till matte!
Mjurr!
