Äventyr på taket

Publicerat: 2011-03-07 07:00

Usch, igår fick jag en av mina mindre bra idéer. Oftast är jag en hönsmamma till kissarna men ibland får jag ryck av mod och tänker att det är bra om de lär sig av egna misstag. Igår fick jag ett sådant ryck.

Grannen har två hundar som både Pixie och Pollux lärt sig undvika, de brukar bussa dem på katterna då de inte vill ha dem på sin tomt. Jag är vanligtvis inte så orolig över detta då katterna är snabba och föredrar att gå åt ett annat håll där det finns lite skogsmark. Men hur blir det med Picasso? Han är inte rädd för något, vare sig hundar eller människor. Ska en sån härlig katt som Picasso verkligen behöva lära sig rädsla eller ska jag hålla honom skyddad inomhus hela livet? Ja – säger en del av mig som absolut inte vill att han ska råka illa ut. Nej – säger en annan del av mig som vill att han ska få uppleva friheten som en katt har möjlighet till.

Att ha djuren skyddade eller i koppel på egen tomt eller fria ute, det är frågan och jag förespråkar inget. Jag förstår till fullo dem som håller sina katter i koppel. Jag VILL däremot att mina katter ska få gå och komma som de vill. På samma sätt som jag VILL kunna gå ute om kvällarna utan att riskera överfall. Mina katter är utsatta när de är ute. Därav Catlocator som bidrar med visst skydd.

Bidrog inte med så mycket skydd denna gång faktiskt… Skulle ha behövt hjälm istället

 

Men jag vill att mina katter ska få gå fria ute. Av detta min lite tuffa tanke att vi börjar med taket för Picassos del. Sagt och gjort. Jag släppte ut honom med ett CatLocator halsband. Man vet aldrig, han ska inte lyckas komma bort på taket, men man vet aldrig(hönsmamma-tänk). Taket är brant, men snöfritt och jag tänkte hurtigt ”Han måste lära sig, hellre här än grannens hundar”. Den lille satte iväg upp mot taknocken och min hurtighet och mod försvann i takt med hans steg. Det som ytterligare fick mitt hjärta i svaj var att från ingenstans dök det upp fåglar i samma anda som i Hitchcocks ”Fåglarna”. Inte en och en utan hela flockar och de satte skrikande igång och dyka över Picasso som vinglade fram över taket. Det är nu jag till fullo inser vilken totalt korkad idé detta var och hur brant taket egentligen är!

Usch så dumt det blev…

Pixie ville in och jag fraktade henne raka vägen till taket ”Ta ner honom, snälla tjejen!” manade jag. Pixie kastade en blick på Picasso och gick nedåt istället för upp till honom. Ångest. Picasso däremot fick lite mod när han fick syn på Pixie och siktade på henne och gick hela vägen fram till henne och sedan… sedan vänder han och går uppåt igen… Fåglarnas intresse avtog lite nu när de såg veteran-katten på fram-marsch. Henne kör de inte med ostraffat och de vet det. Till slut med hjälp från en vänlig granne, i form av ”Där är han!”, och så gick till slut den lille ner självmant. Han gick direkt in på lådan så helt cool var han inte heller.

Jag är visst cool, men inga fler örnar tack matte…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s