Oskyldigt fängslad


Publicerat: 2011-01-12 07:00

Hej, Pollux det är jag det. Vet inte om matte lyckades riktigt med det namnet, jag tycker jag skulle ha hetat nått med Sir i, t ex ”Sir Galahad”, nått som mer beskriver vem jag är, en värdig och snygg katt! ”Sir Väs” säger matte elakt och blinkar till mig när jag tar upp ämnet.

Fast matte tycker också jag är vacker, hon säger det till mig ofta och hon har rätt! I alla fall ibland… I alla fall i det!

Matte säger också att jag är folkskygg, men jag ogillar höga ljud och bullrighet, det är skillnad! Jag tycker ju om både husse, lill-husse och matte och de är väl folk? Folkskygg, inte då!

Får jag berätta för er om ett riktigt hemskt minne? Vill ni höra om det hemskaste dygnet i mitt liv?

För ca tre år sedan blev jag sjuk, väldigt sjuk. Matte trodde ett tag att jag skulle dö! Det var en helg så vi fick åka akut till ”veterinär” i närliggande stad. Jag hatar bilresor. ”Veterinärer” är hemska människor som de tar en till när man har sämst möjlighet att försvara sig. Men jag gjorde mitt bästa! Jag lyckades faktiskt riva den där veterinären rejält och jag rev även någon medbrottsling som kom in för att hjälpa till!

De fick sätta på mig tvångströja för att kunna ”ta sina prover”. Matte berättade senare att det var en handduk de svepte in mig i, men jag är tveksam. Det blev i alla fall väldigt bullrigt med främmande människor överallt och jag var livrädd! Jag trodde de försökte att döda mig långsamt och jag som mådde så dåligt från början. Ni förstår mig väl?

Matte försökte säga att de behövde blodprov och så skulle de se om jag hade feber, men det kan de väl inte göra så???

Jag tvingades vara kvar där över natt i en liten cell, ett fängelse. Oskyldigt dömd! Jag hade ju inte gjort nått, förutom att bli sjuk och nu var jag alltså fängslad och när jag tillråga på allt mådde så dåligt. Matte och husse övergav mig med några vänliga ord. Vad hade jag gjort??? Jag har aldrig varit så rädd. Men jag tänkte minsan inte lägga mig ned och dö. Nej, jag ska kämpa till sista droppen.

Matte fick en lapp från ”veterinären”, som hon sparat och tagit fram ibland och läst och faktiskt skrattat åt. Min lilla isbjörnskatt har hon kärleksfullt kallat mig då, ”Vilket litet monster du kan bli!” Så här stod det på lappen:

”Pollux är mycket svår att undersöka så temperaturen har ej gått att ta idag. Tag tempen dagligen om det är möjligt. Han har ej ätit här, men då han är mycket arg så är det bättre att försöka få honom att äta i sin hemmiljö.” Arg? Jag var rädd…och ensam…

Matte har senare sagt till mig att hon jobbade hela nästa dag så det var därför jag fick vara kvar länge. Jag tvingades åka hem med en människa från katthemmet jag en gång kom ifrån. Jag fattade, jag hade blivit förvisad tillbaka dit. Sen hände nått konstigt, sent på e.m kom matte. ”Han går nog inte att ta ut ur buren, han är så arg!” Där var det igen, det där ordet. Men, det var ju matte som kom! Hon drog genast ut mig ur buren och höll mig i famnen hela vägen hem och plötsligt var allt bra igen. Det hemska var borta och jag började spinna och det vilda i mina ögon försvann sa matte.

Visst var väl det ett hemskt minne?

Med hög svans,

Pollux

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.