Träna med matte…


Ja, men ni vet… matte pekar på en stubbe säger ”upp” och jag hoppar upp och så får jag godis. Buslätt!

Igår var det snålt med godiset vill jag lova, så jag tränade matte istället. Hur?

Jo jag tänkte…

… att om det nu är så viktigt för matte att jag sitter på alla stubbar… och jag samtidigt är sugen på godis … men matte inte ger några godiskommandon… så kan väl jag säga ”upp” i mitt huvud och göra kommandot?

Gick bra… jag fick godis…

Jag tränar matte kan man säga…😉

Mesigt värre…


Pantheon och jag var på väg att lämna tomten för en promenad i skogen när jag hörde ett distinkt tjirp från ett träd utan holk.

Mat! Här!
Hm… irriterande när maten pratar och jag  precis ätit…

Matte flyttade fokus m h a godis, så olyckan kunde hållas borta. Vi passerade och gick vår promenad o lämnade den lille.

Väl hemma igen spanade vi bort mot trädet.

Mat! Hungrig!

Lyssnade igen efter föräldrar. Total tystnad.

Gå bara…

Boet vi misstänkte han kom ifrån var tomt! Vi beslutade att rycka in. Den lille fick lite kattmat.

Mer!

Vi kollade i den andra holken och konstaterade att där var det full fart. Visade sig vara en blåmesfamilj.

En snabb överläggning och så hivades den lille in där. Vi höll andan. Skulle denna familj acceptera honom?

Det har gått ett dygn nu och det kvittras och matas i holken. Vi har inte sett att han blivit utkastad. Så vi hoppas att den lille blåmesen (tack Jassan för att du visste) trivs med sina nya syskon. Vilken flax att det var en blåmesfamilj till på ägorna. Denna holk tror vi inte att han kan ha kommit ifrån för den är för långt bort ifrån där vi fann honom. Han behöver nog inte så många dagar till i holken. Vi håller tummarna och tackar mamma och pappa mes lite extra. Ska se om jag kan köpa nått åt dem nästa gång i affären.

Vi avslutar med liten film från innan han transporterades in i holken och en bild på holken, Kvitterro.

Trevlig helg!

Dimmig framtid


När framtiden känns osäker o svåröverskådlig

Frågan finns i mitt sinne mest hela tiden. När får vi hem kissarna? Det är en osäker framtid. Men nu i veckan blev också Prasslin steriliserad och blodprov ivägskickat till Sydaftika igen.

Nu håller vi tummarna och hoppas (och tror) att även Prasslin skapat antikroppar mot rabies. Sedan är det den osäkra framtiden om när världen det öppnar upp igen för resor.

Hoppas på en klarare framtid
Mini-Prasslin, så som jag minns honom
Mini-Amazon

Får i hagen


Vår dagliga runda avslutas numera i en tom fårhage sedan kohagen fyllts med kossor o kalvar o en tjur.

Igår var fårhagen stängd och precis när vi nådde hagen var det avlastning av så många som 16 får. Då vi inte visste riktigt om det var en vårglad bagge med så tog vi inte mötet med dem då.

Idag var jag och en väninna på kattpromenad. Pantheon sölade då det var varmt. Fick bära honom en del. När vi äntligen träffade fåren valde vi att göra det med stängsel mellan. Tur var väl det! Vilka bestar! Tänk er små sneda bruna ögon med rejäla ögonbryn och lite lömskt utseende med stora tänder.

Ser ni honom? Aliens i hagen… eller vänta…

Skämtade bara 😂👍🏻. De var jätterara! Kolla denna sötis 💕

Kom igen matte 16 sa du att de var. Har ju bara sett 2 ännu… eller möjligtvis 3 om man räknar med rymdvarelsen.

Hm.. ja ok då… här är de!

Men han är ju så söt! 😍

Pantheon spanar på får som spanar på Pantheon
Nästa gång kan vi nog hälsa på rätt sida om staketet. 💕

🥳🐆🥳🐆🥳🐈🥳


Det är födelsedagskalas idag!

Bröderna Bus fyller 8 år idag. Kikar man i kattålderstabeller motsvarar det allt mellan 48-58 år. Stort grattis grabbar!

Pollux har också fyllt år i år och här firar vi idag 15 års dag! (Vi firar idag för vi har buntat ihop dagarna då människorna inte längre kan hålla koll på alla katter 😂). 81 år Pollux!!! Fantastiskt! Ett jättegrattis!

Prasslin o Amazon är lite lurigare. De borde fylla år i juli någon gång och bör bara vara runt 10 månader nu. Knappt tonåringar ännu alltså. Knappt torra bakom öronen.

Vi får fira när vi träffas igen 💕

Nu ska jag laga kokt fisk till grabb-gänget dagen till ära och sedan ska jag och husse ge Pollux lite lugn och ro genom att gå ut på långpromenad med två bröder. 🥳🥳🥳

När oväntade händelser förändrar liv


Ja, inte bara Covid-19. Jag pratar Prasslin och Amazon som nog hinner bli vuxna innan de kommer hem till oss, men det gör inget i sig. Det blir bra närhelst de kommer. Dock är det inte bara virus som saktat ner det.

För ca två månader sedan fick vi tillbaka blodprovet som skulle visa att båda kissarna utvecklat antikroppar mot rabies, men så blev det inte. Amazon hade utvecklat tillräckligt med antikroppar mot rabies och hon steriliserades också i den vevan så hon hade varit väldigt redo att komma hem till sitt nya hem i Sverige. Brorsan då? För två månader sedan var Prasslin fortfarande lite liten och utvecklingsmässigt fortfarande efter syrran. Prasslin klarade inte rabiestesten. Hans lilla kropp fick inte fram tillräckligt mycket antikroppar mot rabies för att passera testet. Jag erkänner att jag deppade ihop och drog igång ett googlande på internet vad det betydde. Det visar sig att om man är ett ungdjur så kan det hända ibland och det enda som händer är att man får göra om testet. Man kan göra om testet hur många gånger som helst och i Prasslins fall fick han en booster-spruta som skulle fixa upp hans immunförsvar lite och så var tanken att han skulle göra ett nytt test, då kom covid-19. Prasslin är redo, och han kommer med största sannolikhet att klara testet denna gång, men plötsligt finns det inte ett enda plan som går mot Sydafrika (där testet analyseras). Seychellerna har stängt gränserna, inte bara Seychellerna för den delen. Det var nog länge sedan världen var så nedstängd som den är idag.

Idag införde Seychellerna en total lockdown på 21 dagar. Kommunikationen med Ella blir nästintill obefintlig då hennes hjälp försvinner och allt fokus för henne kommer att gå att ensam ta hand om alla djur.

Karolina (hotellägaren till hotellet vi bodde på i Seychellerna) har åkt hem till Tjeckien så även Coco sitter hos Ella. Minns ni katten Coco? (Han finns i bloggen). Ella tänkte att han kunde bli glad att återse Amazon och Prasslin (som han hatade, människor tänker så konstigt 😀 ) så hon körde ihop dem igen. Karolina skickade en film till mig där blicken på Coco säger allt ”NEJ!!! Vad är det här??? Dom igen??? Vad gör de här??? Jag blev ju av med dem. Neeeej!!!” Ingen lycklig reunion alls faktiskt. Undrar när vi människor ska sluta att människofiera våra djur 😀

Prasslin behöver kastreras nu också. Tur i oturen är att hans syster redan är fixad annars hade nog syskonen behövts delas på nu så vi inte hade riskerat kattungar också, men som sagt Amazon är redo för resa till nytt hemland. Efter att blodprovet skickas måste vi vänta några månader till innan det kan analyseras och vi kan hämta Prasslin och Amazon.

När mina föräldrar fick mig och min tvillingbror för många år sedan skrev de i tidningen ”åh vad vi fick vänta men så kom vår grabb och jänta!” förstår hur de kände. 🙂 Tiden på Seychellerna börjar kännas avlägsen. Men jag avslutar ändå med en bild från den tiden. Mycket har hänt sedan dess och ännu mera kommer att hända.

Glad Påsk på er!