Inte säsong

Så här års brukar jag reagera över hur otroligt mycket fåglar vi har vid vårt fågelbord.

grönsiska

gulsparv

Vi har gråsparv, pilfink, stenknäck, steglits, rödhake, bergfink, grönsiska, talgoxe, blåmes, entita, gulsparv, domherre, fasan, sidensvans, koltrast, stare, sädesärla, bofink, nötväcka, hackspett och skata.

talgoxe2 och nötväcka

nötväcka och talgoxe

Vi har fått en skatfamilj att trivas så bra här så de har valt att flytta in i en lite darrig asp. De har byggt sitt fantastiska bo hela våren och har säkert en liten hungrig unge därinne nu, kanske två. 🙂 Lite irriterade är de då de, när de äntligen hittat det perfekta läget (de har letat sedan förra året), så råkar ekorr-E4:an anläggas alldeles för nära. Ekorr-E4 är en väg som används frekvent av våra ekorrar för att komma från hemmet till ekorrborden hos oss. Protester från båda lägren. Ekorrarna är irriterade över flaxande och kraxande på vägen till bordet och skatorna är lika irriterade på att fluffiga svansar är för nära deras älskade hem och äggbarn.

_jba4488-kopiera

En ekorre som tagit sig förbi skatpassagen

okänd

Nötskrika

Det är som ni förstår ett rikt fågelliv här och plötsligt någon gång i april känns det som att alla andra grannar i området lägger av och mata för då fyller vi på mat varenda dag i alla våra foderautomater och det är så otroligt mycket fåglar vid borden.

bofink

bofink

Varför slutar alla mata NU, tänker jag irriterat. Det är ju nu det bestäms hur mycket fåglar vi ska få den här säsongen. Det är ju nu de nya produceras. Då kan man väl inte lägga av och mata? Fågelmatsförrådet tar raskt slut och vi ägnade därför gårdagen åt att försöka handla nytt. Himmel… Ingen fågelmat så långt ögat når. Vad har hänt? Jag frågade i den ena affären efter den andra och får samma svar överallt. ”Det är inte säsong nu för fågelmat”

blåmes

vinterbild, blåmes

Inte säsong för fågelmat? Skämtar de? Skulle jag få bedöma säsong så är det högsäsong för fågelmat just nu. Fåglarna tycker verkligen att det är säsong, men det är också uppenbart att det inte är de som bestämmer när det är säsong. Varför hjälpa dem över hela vintern om vi ändå inte ska hjälpa dem hela vägen tänker jag när vi far mellan affärer? Det är som att hjälpa en blind människa över halva vägen och sedan släppa taget och gå därifrån.

talgoxe

talgoxe

Om vi slutar mata nu, vad händer med ungarna då? ”Det är vår nu. Det finns mat…” kanske någon tycker. Men… det gör det visst inte. Här har vi nästan inga insekter, det är för kallt och vill vi verkligen att fåglarna äter upp alla knoppar?  Jag vet inte om det är så, men det känns som att ungarna är de första som ryker om det inte finns mat. Med detta i huvudet letar jag frenetiskt vidare. Plantagen reade ut sina sista hinkar med talgbollar så det har vi, till ett fantastiskt pris också. Tack Plantagen! Nu klarar vi oss vad gäller talgbollar tills säsongen verkligen är över.

hackspett2

vinterbild, hackspett

Solrosfrön har vi sedan tidigare och i ett hörn på Coop hittade vi några fågeljordnötter. Väl hemma fyllde vi borden med allt vi hittat och möttes av den tacksamma hungriga flocken.

hackspett

hackspett

 

Jag ville minnas att djuraffärerna hade fågelmat förra året när jag råkade ut för detta. Ja, det kom tillbaka till mig att det här var inte första gången jag jagat fågelmat efter säsongsslut. Men i år hade jag ingen tur när jag letade i en djuraffär. Nästa år ska jag bunkra upp i februari och hålla eget förråd (om jag bara kommer ihåg det).

fasan

fasan också, ingen mat för mig? 😉

 

En liten reservation för att jag missat namnet på någon fågel och gett en annan fågel fel namn. 🙂 Trevlig söndag från fågelflocken och mig

(O)lika som bär

När jag skriver om mina bengalbröder så låter det ofta som att ”så här är bengalen!” Jag vill nog förtydliga detta (fem år senare). Detta är mitt perspektiv av mina bengaler, inget annat. Ibland när jag skriver för Granngården spetsar jag till det och det låter som att så här är verkligen bengalen.

Men ska sanningen fram så är mina bröder, som båda är bengaler från exakt samma kull, oerhört olika! Hamilton är min lugne bengalkille som kan själv. Han är en liten uppfinnare och trivs bra i sin kattgård.

_JBA5153 kopiera

Oj då, det var en förenkling av mig, jag är SÅ mycket mer än ett par meningar, bara så ni vet.

Pantheon är en betydligt osäkrare katt som är väldigt mammig (och kryper gärna upp på mina axlar och spinner) och är det någon som styr så följer han väldigt gärna. För Pantheon räcker inte utegårdarna. Det bästa Pantheon vet är när vi är ute på promenad och det är ytterst få jag hellre går på promenad med än Pantheon. Han är ett underbart sällskap när vi är ute och han gör sin promenad (den absolut bästa promenaden i hela hans liv) till min promenad, varje gång!

_JBA5170 kopiera

Jag sitter nöjd med min beskrivning. Den var bra!

Pantheon har oerhört mycket energi inombords och hade jag bara skaffat Hamilton hade jag fått en väldigt snäv syn på vad som är en bengal. Hade jag bara skaffat Pantheon hade jag antagligen fått samma snäva syn. För att komplicera det hela lite så är bröderna väldigt olika när de är för sig själva mot när de är med varandra. De älskar varandra och liksom goda vänner (de bästa vännerna) som kommer tillsammans så blir det extra festligt när de är med varandra och det ger mig ytterligare en dimension. Men har jag alla dimensioner för att beskriva en bengal? Knappast. De är lika olika som blåbär är lingon.

_JBA5212 kopiera

Ok, Hamilton är röd så gör det mig blå?

Nej, alltså det var bara en liknelse, en dålig liknelse bevisligen. Men jag förstår att andra människor som kanske bara har en bengalhane, eller en hona, eller två honor, eller t o m två hannar från samma kull har totalt olika upplevelser av vad en bengal är än vad jag har.

Jag inbillar mig ibland att jag har hela bilden eftersom mina bröder är så olika. Ibland  tänker jag ”ok ge mig ”den tredje bengalen. Ge mig den bengalen som inte har Hamilton eller Pantheon i sig!” Nästan lite utmanande, kan jag tänka detta, eftersom jag ibland inbillar mig att bröderna är så olika att den tredje bengalen skulle hamna någonstans mellan dem. Men det kanske finns ett hörn till, det kanske är en triangel där det finns ännu en extrem bengal som inte är vare sig Hamilton eller Pantheon, en med helt egna egenskaper… Tanken svindlar. Jag har trott att jag har en linje där Hamilton startar skalan och Pantheon avslutar den, men det kanske är en triangel, eller en kvadrat, vem vet? Man kanske måste vara uppfödare för att ha hela bilden och kanske har man det inte ens då. 🙂

_JBA5206 kopiera

En fyrhörning är vi väl? Pixie är ett hörn och Pollux nästa och så jag och Panthis

De egenskaper jag skulle tillskriva båda mina bengaler som jag tror är egenskaper som i alla fall är oerhört vanliga bland bengaler är ”social”, ”snäll”, ”intelligent”, sedan går mina bröder isär lite ”lekfull” passar på båda, men ”pratig” är mer Pantheon än Hamilton och ”självsäker” är mer Hamilton än Pantheon. ”Mycket energi” mer Pantheon än Hamilton osv…

20170311_135441

Pratig? Jag kan vara tyst… ibland i alla fall. 

Även på det intelligenta är de olika bröderna. Hamilton lärde sig ”sitt” nästan direkt, Pantheon förstod inte konceptet att sitta när man kan hoppa, eller springa och var nog den av mina katter som lärde sig just det kommandot sist. Däremot ”upp” kom väldigt naturligt, en rörelse.

_jba4944-kopiera

”spring, spring, spring” kan jag också!

 

”Ligg” har båda lärt sig, fast Pantheons tolkning är att han lägger sig på mina axlar och Hamilton lägger sig på golvet. ”Goddag” var Hamilton snabbare med, ”Loss” lärde sig Pantheon. ”Hopp” jobbar jag på nu med Pantheon och ska återuppta när våren kommer in i hagen. Jag har lärt mig vilka kommandon som landar bäst hos vilken bengal och de har totalt egna kommandon. Tar man fram en spagetthi och säger ”knäck” till Hamilton så gör han det. Pantheon tittar på. Lika som blåbär och lingon alltså.

_JBA5217 kopiera

Vi är runda och växer i skogen!

 

 

Det stora matracet

_JBA5086 kopiera

Filmdags! Då får man klä upp sig och luta sig tillbaka på soffkudden och njuta, man har tydligen en av huvudrollerna i dagens film

Just nu sover Pixie och Pollux i kontoret och varje morgon gör vi frukost till dem och öppnar dörren… Pixie är vårt lilla matvrak och är det något hon är fokuserad på så är det att hinna före Pollux till matskålen. De har varsin matskål, men det hjälper inte. Pollux vill också ha mat, men Pixie kollrar enkelt bort honom med en liten tackling här och en liten prejning där. Varje morgon når hon matskålarna innan Pollux.

Att matte sitter och filmar på väg till matskålen kan distrahera Pollux lite, men knappast Pixie. Kattjejen i gänget har sina prioriteringar klara för sig, prio 1, 2 och 3 = frukost! Varför komplicera till det? Pixie anser att en dam blir en dam först efter att hon fått dagens första mål, dessförinnan är allt tillåtet.

Vi har filmat några olika morgnars matrace och bjuder in till frukost med Pixie och Pollux!

 

Film

_JBA5076 kopiera

Se där vad man kan göra med lite Girl power! *mjurr* Har vi flera bra filmer matte?

Inte denna gång sötnos. 🙂

En dag i solen

I helgen hade vi premiär, den bästa premiären på väldigt länge för allt gick precis som vi hade hoppats. 🙂

 

Vi skulle ut till hagen och inte nog med det, det var flera än jag och Pantheon som skulle ut till hagen. Både husse och Hamilton skulle med idag. En dag att testa Hamiltons knä och få se honom sticka upp sin lilla nos i solen och bara njuta. Hamilton älskar utegården och är ute varje dag, men det är något alldeles speciellt med att få vandra själv med brorsan, matte och husse i hela vida världen (=hagen)

_JBA5135 kopiera - Kopia

Oj, oj, oj så spännande! Wow så stor världen är!

Pantheon har överskottsenergi som säkert skulle kunna användas till något riktigt smart om man var lagd åt uppfinnarhållet. Han springer i sitt hjul varje dag. Hans energi brukar räcka hagen runt och ändå blir det ofta energi över för att busa med brorsan när han kommer hem, men… något väldigt märkligt händer med Pantheons energi när Hamilton är med ut och går. Pantheon är inte längre mittpunkten, det är Hamilton.

_JBA5128 kopiera.jpg

Du går Hamilton, jag följer! -Visst!

Hamilton har allas fokus av flera anledningar, en anledning är att han inte alls är lika hundlik som Pantheon som hänger med överallt. När jag har Pantheon med mig så går jag och han springer med.

_JBA5153 kopiera

Hamilton, en högt uppsatt liten kattperson

Hamilton kan själv. Hamilton vill utforska själv och vill bestämma åt vilket håll vi ska åt. Pantheons hela energi går åt att hålla koll på Hamilton.

_JBA5139 kopiera

Wow, ett stort taggigt snår…

När Hamilton hittar ett stort taggigt snår och Pantheon raskt hänger på får matte och husse dela upp sig i ”där de gick in” och ”där de möjligtvis kan komma ut”, Pantheon hjälper till och talar högt och tydligt om ”där de är” och hjälper på så sätt till. Deras trackersystem är också till god hjälp.

Bröderna hade en väldigt mysig dag och Pantheon var helt slut efteråt.

_JBA5170 kopiera.jpg

och ”under promenaden” matte, jag var trött då också. Jobbigt att hålla koll på brorsan.

Bröderna fick jaga lite också, två ödlor släppte svansarna för deras skull och Pantheon kom plötsligt gående med en liten sprattel-svans i munnen som roade bröderna en stund.

_JBA5197 kopiera

Bröderna njöt av att vara ute båda två och rörde sig som en liten enhet genom hagen (mest tack vare Pantheon som var den givne följaren)

Detta bildspel kräver JavaScript.

En skadad tass

När man har djur i många år så kan det hända att de blir sjuka. För egen del kan jag känna att det varit mycket de senaste åren. Denna gång var det Pantheons tur, kanske var jag denna gång lite överorolig.20170311_165536

Panthis hade plötsligt en stor högertass. Jag trodde inte att det var huggorm då det ännu var lite för tidigt och den lukt som var när Pixie blev huggen inte alls fanns hos Panthis. 20170314_092330Vi beslutade ändå att ta in honom till veterinär för kontroll. Något som uppskattades av Pantheon som fick god tid på sig att undersöka det lilla undersökningsrummet.

20170314_092958

Väl på plats upptäcker man en stukning i tassen och att ”högertummen” (som sitter en bit upp på tassen) var det skadade. Så skadad att ”klon kommer kommer att lossna”. Efter lite diskussion enades vi om att pga att det nästan är omöjligt att få en tratt att sitta kvar på Pantheon, så var det bättre att låta klon trilla av självmant. Han skickades hem med metacam.

 

Två dygn senare upptäckte jag blod på flera ställen där Pantheon varit, många ställen. Pantheons vanliga glada jag var inte glatt.

20170318_181753

Han var dämpad och gömde sig. Paniken är som ett slag i magen vid såna här tillfällen. Pixie går på metacam dagligen pga artrosen, men ändå var det den som fick mina misstankar. Jag googlade och ja… visst. Ovanlig, men inte jätteovanligt. Fredagkväll och precis innan läggdags. Jag valde att fasa ut Metacam och försöka ge vatten och sedan sov jag hos Pantheon. Ett dygn utan metacam och inget mera blod i spyorna, men Pantheon fortsatte att spy tillräckligt regelbundet, typ var 8:e timme, för att riktig oro skulle kvarstå.

 

På söndag morgon åkte vi därför in med Pantheon till Valla djursjukhus i Linköping. Pantheon blev lite glad att få åka bil och komma hemifrån. Som den lille fighter han är gick han själv in på kliniken i koppel och sele och ställde sig snällt på vågen (han hade gått ner 0.5 kg till 6.5 kg på mindre än en vecka) Det var mitt fokus. Det spred sig dock ett annat fokus snabbt, nämligen att Pantheon, en katt, hade gått in själv i koppel, och på kommando ställt sig på vågen. Livet med bengal. 20170311_135441

Pantheon är bara muskler, han har inget extra fett att ta av så han blir väldigt mager när nått händer märkte jag. Veterinären insåg också att det här inte var ett bra läge och rekommenderade att Pantheon skulle bli kvar på Valla. De ifrågasatte inte alls att det var Metacam som låg bakom, tydligen vanligt. Pantheon fick dropp och smärtstillande, han hade både ont i tassen och magsmärtor. Det handlade nu om att få honom att äta igen och få behålla det han fick i sig.

Vi fick åka hem utan Pantheon. Så tyst allt var. På morgonen runt 11 på måndag ringde de från Valla. O himmel vad tiden går långsamt när man väntar. Pantheon hade börjat äta och hade inte spytt något mera. Han skulle få komma hem. Jo en sak till ”han pratar med oss hela tiden! Vi fick tvångsmata honom i början, det uppskattades inte. Men han är inget aggressiv bara pratig. Ibland när katter låter så mycket som han så är de aggressiva, men han har inget aggressivt i sig.” Hon pratade på och jag kände spänninen släppa. Lättnaden var total. Han skulle få komma hem. Ja, haha, han pratar och vad mycket det ligger i ett ”det uppskattades inte.” Jag ser det framför mig. 🙂

Pantheon mötte oss med viss skepsis. Jaså minsann, dags att åka? ”Vet jag inte riktigt om jag vill” tycktes han säga. Har börjat lära känna folket här och de är rätt ok. Men när ryggsäcken kom fram så släppte alla tvivel, man kan inte låta en ryggsäck åka hem utan sin katt. Till slut lyssnade han nog också lite på mattes glädje att se honom igen och lät sig övertalas att komma med oss, men bara för att vi envisades så väldigt och ryggsäcken då..

20170401_160424

Det har gått bra. Det har nu gått ett par veckor och Pantheon är ute igen på promenader med mig, men han är lite smal ännu och vi håller koll på det ursprungliga problemet och blir det inte värre så blir det ingen mer veterinär. 20170401_211727